Jag vaknar i mörkret; men där ute badar en liten del av världen i ljus. Skidbacken är tom men väntar in världens bästa alpina tjejer som ska göra upp i helgen. Jag virar in mig i dunjackan och går ut med Hazel.

Vi tar den upptrampade stigen längs strandkanten. Snön frasar under fötterna och skaren är hård. Mot det skarpa ljuset ser jag den klassiska Åredimman rulla in i min verklighet. Luften känns plötsligt annorlunda och snart är det mjölkvitt runt omkring oss.

När vi kommer hem värmer vi på risgrynsgröten som vi kokade ihop igår kväll. Jag gör en kaffe latte och dricker juice till.

Jag är lite sen till jobbet. Det blir så ibland. Men på kontoret är jag produktiv och får mycket gjort; långtidsplanering ska varvas med sådant som blir klart här och nu. Vi är redo för de första vinterturisterna som kommer imorgon. Sedan blir det full gas in i jul- och nyårshelgerna. Jag har funderat på hur mitt jobb ser ut; hur månaderna inför säsong består av research – och hur det just nu handlar om att simma med strömmen och snappa upp så mycket som möjligt.

Vid lunch åker jag hem och träffar Hazel och Johanna och så tar vi snöskorna och åker upp till Ullådalen. Mer snöskor är ju en av mina målsättningar med den här vintern.

Det blåser hårt på fjället men vi drar upp huvorna på våra jackor och så råkar det bli som så att vi tar ett varv på den uppistade bädden som behöver lite mer snö innan det blir längdspår här.

Vi kommer till bilen i lagom tid till mörkret och är rödkindade och glada. Och så åker vi hem och jag jobbar mer och så gör vi Maris bountys och snart knådas pizzadegen och när det blir kväll på riktigt ser vi  The secret life of Walter Mitty. Och jag vet i ärlighetens namn inte hur det ska gå med mina nio backintervaller?

Det är den 5 december och än så länge är den här jobbiga julkalendern rätt så enkel. Men det är här någonstans man brukar droppa av; det gäller alla utmaningar. Superpeppen är enorm i början men sedan blir det tråkigt…

Jag funderade ett slag på vad jag skulle göra som passade in på siffran 5 och därför blev det fem goda gärningar till mig själv:

1.

5 km (passande nog) snöskovandring i förmiddags. Det är faktiskt svettigt; löparkläder (med ett extra förstärkningsplagg på överkroppen) är mycket bättre än dunjacka.

2.

Jag gjorde en storrensning här hemma och plockade bort allt jag inte behöver, inklusive sådant ”som kanske kan vara bra att ha någon gång”. Allt som varit orört i ett år har rykt. Jag gillar inte när det ligger grejer överallt; det blir bara dammigt och så ser det stökigt ut.

3.

Jag tog med mig Hazel i selen vi använder för löpning och så sprang vi 5 km i mörkret.

4.

Middagen! Jag har snöat in på julmat och åt sill, potatis, ägg, brysselkål och prinskorv till middag. Plus en skiva julknäcke med julost. Julmusten tog tyvärr slut igår.

5.

Det här är också på tema jul men jag har adventsstjärnor i alla fönster (som vetter mot vägen och i sovrummet) och har precis tagit in en omgång ved. Nu blir det kvällsmys med brasa och några avsnitt av The affair. Precis som jag drömde om inför helgen!

Samma vy – gammal bild

Jag är på god väg att skapa mig en drömlördag även om klockan bara är 13 än så länge. Den här dagen började nämligen med en tur på snöskorna på fjället, och sedan kom jag hem och åt risgrynsgröt med saffran och granatäpplekärnor.

Min drömlördag har inget med att göra att jag bor i Åre och att snö en decemberdag är just det väder man vill ha. Nä, jag tänker att jag skulle ha skapat mig en drömlördag oavsett var jag bor. Hade jag varit i Halmstad (där jag också bor) så hade jag skapat mig en drömlördag med morgontur längs havet och sedan en utflykt till nyöppnade Cirkus Flora och gjort andra drömmiga saker. Och hade jag varit på vårt landställe i Hälsingland hade jag gjort något drömmit där, typ cyklat cx i skogen. Och hade jag varit i Stockholm hade jag köpt finfrukost från bageri och sedan julmyst på Ulriksdal förmodligen.

Att ha en drömlördag handlar om att skapa sig en drömlördag. Det är inget som händer. Ett drömliv händer inte heller.

Igår efter jobbet städade jag ur bastun och knäppte på den. Sedan tog jag med Hazel på en promenad genom byn. Åre by kan vara som vackrast i december med nysnön och alla ljusen. Någon annan kväll ska jag ta med mig kameran och visa allt jag tycker är så drömmigt. När jag kom hem tog jag en kall öl från kylen och satte mig i bastun och tänkte på hur bra jag har det. Tacksamhet.

Den där risgrynsgröten med saffran då? Ja , den såg jag bild på någonstans och så blev jag nyfiken. Så jag kokade risgrynsgröt igår kväll med ett paket saffran i – sedan toppade jag den med jättemycket granatäpplekärnor när jag åt den till frunch efter snöskoturen.