Om det är nÃ¥gonting som den svenska matdebatten saknar ur ett hälsoperspektiv, sÃ¥ är det en endokrinolog! Vi diskuterar ofta utifrÃ¥n priser, ekologi, närodlat och miljö – men sÃ¥ himla sällan om den direkta effekten i vÃ¥ra egna kroppar.

Det talas skrämmande lite om hur till exempel bekämpningsmedel och ”dÃ¥ligt” kött pÃ¥verkar vÃ¥ra inre system – men desto mer om hur farligt det är för miljön och att det är synd om djuren. Det senare är absolut inte fel – men det har möjligtvis för dÃ¥lig effekt. Det finns fler skäl att inte bry sig om vÃ¥r omvärld än att inte bry oss om oss själva och om man ska fÃ¥ folk att ändra sina beteenden sÃ¥ mÃ¥ste man visa pÃ¥ en effekt som ligger sÃ¥ nära en själv som möjligt. Att man själv ska drabbas av rubbat hormonsystem och vilka konsekvenser det innebär ligger mycket närmre oss själva än övergödning av Östersjön. Varför är den svenska debatten sÃ¥ oengagerad i detta?

Jag är medveten om att jag kan lÃ¥ta lite väl mycket pÃ¥verkad av Jillian Michaels ibland men jag tycker hon är otroligt duktig pÃ¥ att peka pÃ¥ hur man pÃ¥verkas av det man äter. Inte hur miljön pÃ¥verkas, inte hur annat pÃ¥verkas – utan hur vi i vÃ¥ra egna kroppar pÃ¥verkas. Hon tar ofta upp det och det är sÃ¥ jäkla bra. Riktiga eye openers och konkreta exempel!

En himla tänkvärd sak är något som jag har för mig att jag och MarathonMia pratade om under en midnattsjogg för ett tag sedan: det är skillnad på att unna sig och unna sig. Och det är faktiskt skillnad på chokladkaka och chokladkaka. Jillian poängterade samma sak och kallar det chemicals vs. calories.

Vill du ”unna” dig nÃ¥got sÃ¥ gör det rätt. Köp en chokladkaka som är gjord pÃ¥ bra grejer – eller än bättre, baka själv frÃ¥n scratch! Men att unna sig grejer som innehÃ¥ller e-nummer och allt möjligt annat skit är inte bra nÃ¥gonstans, inte ens för själen. Mia och jag pratade just om chokladkakor när vi sprang den där gÃ¥ngen – det känns himla mycket bättre att äta en chokladkaka som är gjort pÃ¥ riktiga ingredienser – än att äta den som är gjord pÃ¥ sÃ¥dant som inte är det minsta naturligt. SÃ¥ ska man äta sÃ¥dant som innehÃ¥ller bÃ¥de socker, fett och kolhydrater (vilket man absolut bör tillÃ¥ta sig ibland!) – sÃ¥ är det värt att göra det ”pÃ¥ riktigt”.

Jag Ã¥t frukost med en förebild imorse. En förebild pÃ¥ alla sätt – dessutom äter hon föredömligt. Och det där med att äta föredömligt vill jag med. Typ sÃ¥här. Som ni ser sÃ¥ syftar jag inte pÃ¥ att äta ”lite” – utan att äta för att tanka energi som sedan kan användas. Muffins är inget effektivt bränsle. Inte Ben & Jerry’s heller. Och för mig är inte pasta det, till exempel. Jag tjuvkikade lite pÃ¥ vad Mia lade pÃ¥ tallriken och jämförde med vad jag själv plockade pÃ¥ mig.

Jag var nog lite mer generös med grönsakerna än jag brukar. Jag ville ju imponera lite. Ett gäng cocktailtomater, röd paprika och gurkbitar fick fylla tallriken tillsammans med skramlade ägg, keso, tonfiskröra och en bit brie. Brieosten var väl det mest omaka i det sällskapet men fett fyller en funktion och ska inte mobbas ut.  I en annan skål hade jag yoghurt med frukt, nötter och pumpakärnor och kanel. Det hade Mia med.

I ett annat samtal i en bil fram och tillbaka till ett stall ute pÃ¥ storstadslandsbygden med den här fina tjejen pratade vi om vad det är vi gör bara för vÃ¥r egen skull. Mycket av det vi tror att vi gör för oss själva, gör vi lite grand för nÃ¥got annat syfte ocksÃ¥. För att visa att vi är duktiga, stilla ett samvete eller för att det är en ”mÃ¥ste-grej”.

Jag skulle vilja göra mat till en sÃ¥dan där grej jag verkligen gör för mig själv. För att liksom ge till mig själv – ett slags unnande av en helt annan karaktär än det man vanligen menar. Och visst, det kan ju funka med Marabou och McDonalds. Gott? Javisst. Men – inte särskilt snällt mot kroppen. Och dÃ¥ gör man det heller inte för hela sig själv. SÃ¥ som jag uppfattar Mias matfilosofi (jag vet, jag är Miatjatig men jag kan inte lÃ¥ta bli) sÃ¥ är det för att äta för kroppens skull och för att den ska fungera.

Hjärnan, boven i matdramat, är också en del av kroppen och mer matkomplex än man kan tro. Det är inte för att vi är dåliga människor med taskig självdisciplin som vi tycker att en hamburgare låter godare än en sallad. Det är substanser i hjärnan som styr och det där är en hel vetenskap som man kan läsa i en förenklad men mycket intressant version av i böcker.

Jag vill inte utesluta sÃ¥dant som hjärnan gillar. Jag vill fylla pÃ¥ med bra mat som är snäll mot mig, mot djur och mot natur. Fett, protein och kolhydrater – men pÃ¥ ett bra sätt som gagnar min kropp. Det är den jag vill äta för. Mig själv: själ och hjärta. En chokladfondant nu och dÃ¥ är tillÃ¥tet – men det ska vara av bra kvalitet och bra rÃ¥varor. Det känns minst lika viktigt som att en mÃ¥ltid har optimal sammansättning. Nu när det inte alltid är sÃ¥ självklart sÃ¥ mÃ¥ste jag pÃ¥minna mig om det ofta – tills det blir det naturliga valet. Innan jag stoppar nÃ¥got i munnen vill jag veta var det kommer frÃ¥n och vad det innehÃ¥ller för att säkerställa att det gör gott för min kropp. Det är just detta som jag Ã¥syftar i min utmaning med att göra bra matval.

Mias frukost högst upp. Min frukost längst ner.

(…jag missade groddarna!)

Jag fortsätter med Coltingreceptet fasta. Har bestämt mig för att köra det på tisdagar ett tag framöver och igår var det som sagt tisdag. Tyckte att yoga verkar bra som kompletterande träning så därför blev det hatha på morgonen och yin på kvällen. Yin tycker jag, visserligen efter att bara ha testat det vid 2 tillfällen på riktigt och lika få gånger hemma, är ett helt fantastiskt komplement till hård träning och fysiskt utmanade yoga. Av både den fantastiska vinyasan i måndags kväll och den hundutmanande hathan igår morse har jag nämligen träningsvärk i baksida lår och armar.

Att jobba på en fastedag är bättre än att vara hemma och söla. Mitt största problem med fastan har hittills varit att det är så tråkigt. Jag tänkte att dubbelnegativ skulle ge ett positivt resultat, det brukar ju funka så ibland. Tråkig tisdag och tråkig fasta liksom. Men nä. Det positiva med tristessen är att dagens mat blir som små guldklimpar. Filen utspädd med lite, lite grädde och toppad med hallon var ljuvlig. De 2 äggen med en klick majonnäs var hur goda som helst. Till lunchen erbjuder ICA god lunch i form av keso, lax och avokado.

Ja, ni hör ju att jag är tillbaka där jag vet att jag egentligen hör hemma fastän jag inte alltid vill. Hemma bland fett och protein (och sÃ¥ mycket ekologiskt det bara gÃ¥r sÃ¥klart). Inte för att jag hakat pÃ¥ senaste modetrenden – men för att min kropp tackar mig för det.