Träningsglädje

AlltsÃ¥ det här med hund – vilket heltidsprojekt! Ut minst en timme pÃ¥ morgonen, ut pÃ¥ lunchen, ut en lÃ¥ngkörare pÃ¥ eftermiddagen (typ hela Studio1) och sedan ut pÃ¥ kvällen. Jag är trött i benen! Hur orkar man träna andra grejer? Och framförallt: hur har man tid och samvete? Det känns fel att gÃ¥ till gymmet för att träna när jag kan ta med mig löparhunden utomhus och fÃ¥ sÃ¥ mycket motion jag vill. Dessutom känns det taskigt att lämna henne ensam, hur kul kan det vara liksom?

För att vi bÃ¥da ska fÃ¥ lite mental stimulans den här veckan sÃ¥ ska vi gÃ¥ olika rundor varje gÃ¥ng vi är ute. Imorse gick vi runt Fredhäll och hoppade lite pÃ¥ klipporna. Jag kan tänka mig att det är en g r y m löprunda eftersom man inte behöver korsa nÃ¥gra bilvägar. I eftermiddags tog vi oss över Kungsholmen och gjorde en svängom inne pÃ¥ Karlberg – sedan tog vi Kungsholms strand och Norrmälarstrand hem. I Karlberg var det dÃ¥ligt upplyst, men det var rätt mÃ¥nga löpare ändÃ¥ som övade pÃ¥ sitt mörkerseende.

Det är dagar som dessa man skulle haft en stegräknare!

Den är hösten rullar ju pÃ¥ alldeles strÃ¥lande. Vilket solsken den här mÃ¥ndagen bjuder pÃ¥. När man träffar pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga människor i shorts som jag gjort idag och det nästan är november – ja dÃ¥ blir man lite lycklig. Eller sÃ¥ är det D-vitaminet, jag var faktiskt ute och fick mig nÃ¥gra solstrÃ¥lar till lunch.

Det är inte hunden som vill upp och gÃ¥ ut 05.45 pÃ¥ morgonen, det är jag. Det var mjukt och milt ute och tyst – eftersom ingen annan har gÃ¥tt upp. Under Essingeleden väcktes vi brutalt av trafiken som redan var pÃ¥ väg sÃ¥ nÃ¥ja, det där med att ingen annan var vaken stämmer ju inte riktigt…

Vi sparkade i löven längs med Fredhäll och hoppade mellan en och annan klippsten. Efter ett tag ljusnade det och ungefär dÃ¥ sprack den där härliga morgonbubblan som är sÃ¥ skön att vara mitt i – men sÃ¥ svÃ¥r att ta sig upp för.