Vikebergsleden

Imorse låg kalldimman tät över åkrarna när vi steg upp till ljudet av nyhetssändningarna. Vi anade morgonsol bakom slöjorna långt där borta medan kaffet rann genom filtret. Jag skivade en banan över müslin och tänkte på skog och stigar.

När det fortfarande var morgon tog jag och Hazel bilen och åkte mot Nordanå spårcentral i Alfta. Det är inte klokt vad här finns leder och stigar att springa bara man googlar lite. Det är dessutom inte klokt vad här finns björn så jag spelade den skränigaste podcasten jag hade på högsta volym: det blev Filip och Fredrik.

Stigen började med elljusspår och efter ett tag lämnade vi civilisationen och sprang rätt in i skogen genom avverkningsområden, tallskor, lövskog och skog som var alldeles grön med mossa. Vi sprang förbi tjärnar och över stock och sten och vid ett vägskäl valde vi att följa de gröna markeringarna som tog oss med på en femton kilometer lång tur.

Ett längre äventyr i min värld definieras av att jag har energi med mig, och det brukar bli på terrängrundor över mer än en mil eller typ asfaltrundor på ungefär en halvmara eller mer. Den här gången blev det två överblivna bitar Bloks på Clif Bars som jag hade i fickan. Jag gillar energi i godisformat! Men – jag ser fram emot nästa äventyr för då ska jag ta med en chokladshot från Clif Bar.

Roligast var att springa den delen av stigen som gick i en böljande utförslöpa i den typ av skog där tallarna står höga och solljuset släpps in genom trädkronorna. Där stigen är lätt att springa och rötterna är få. Knixigast är det som vanligt när spetsiga stenar bromsar farten.

Vikebergsleden går också att springa som en markerad runda på 20 km och jag har läst att man kan förlänga den också till 30 km. Eventuellt står det på min upplevelselista i sommar. En annan led som också står på den lostan är Finnskogsleden på 35 km som är en led som börjar och slutar på samma ställe i Annefors. Den leden springer jag helst med extra högtalare på ryggen med tanke på hur många björnar som finns i området.

craft delta compression sara Tights // Craft Delta compression. Jacka // Craft Devotion jacket. Skor – ej lämpliga för terräng.

Om att springa långt

Det bor en längtan inom mig. Den börjar krypa fram så smått. Tankar om jobbighet och mentala trösklar byts sakta ut mot en längtan efter att springa långt. Trötthet bor inte i den längtan. Trötthet finns inte som hinder.

Jag har en gel och en bar i min fotoväska. De ligger där när jag reser som en påminnelse om att äventyret väntar på mig. När som, var som.

Och jag har tittat ut en led för helgen. Nu är kanske inte dags att springa hela. Men nu är definitivt dags att springa en del av den.

jörgens åre

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!