Träningsglädje

Imorse träffade jag min mamma och mormor pÃ¥ Wienercaféet pÃ¥ Biblioteksgatan för frukost. Här har det verkligen gjorts om sedan senast och stilen är fransk – men ändÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n Café Saturnus som ocksÃ¥ är ett franskt café i Stockholm.

Vi slog på stort och beställde in Wienerfrukost och bordet räckte knappt till. Vi satt länge och pratade och åt och filosoferade över gårdagens teaterföreställning som jag inte imponerades alls över men som tydligen fått finfina recensioner i dagspressen. Jag är tydligen inte kulturelit nog.

Wienercaféet är ett härligt frukosttips för den som för en stund vill ha något annat än krämig latte och avskalat i Vasastan (jag syftar på frukost på Mellqvist) eller fint och uppstyrt (frukost på Nybrogatan 38 eller frukost på Broms på Östermalm). Gluten och kolhydrater är dock oundvikliga bland stora croissanter och surdegsbröd. Afternoon tea och helgbrunch ser också lovande ut!

Ny parfym – nytt liv. Typ sÃ¥ säger Amanda Schulman och jag hÃ¥ller lite med. Nu ska jag ju inte riktigt byta liv as such – bara byta lite plats. Till och med idag faktiskt. Om ett litet tag styr vi bilen söderöver. Jag tänker mig sand, strand och hav – och sol. De svenska och de norska meteorologerna är dock lite oense om den saken.

Jag känner mig rätt så förstörd i benen från gårdagens intervaller. Typiskt tecken på ålder. Förr om åren vad jag odödlig. Vad hände? Idag blir det inte många intervaller sprungna med andra ord.

Katter är som barn – man tycker alltid att sina egna är himla söta och härliga medan resten av världen kanske inte är sÃ¥ himla imponerad. Katt som katt (eller barn som barn) liksom. Det här är i alla fall Charlie. Förmodligen lika rolig pÃ¥ sitt sätt som de flesta katter är. Han ser alltid missnöjd ut och dricker helst vatten frÃ¥n kranen i ett handfat eller ur en blomvas. FrÃ¥gor pÃ¥ det?