Rudans friluftsområde, med tillhörande friluftsgård, ligger precis bredvid Handens station (pendeltåg och bussterminal) och när jag kom dit utbrast jag ”tänk att något så fint och så fult kan ligga precis bredvid varandra”. I vårens obarmhärtiga nakenhet blir liksom kontrasterna så uppenbara. På sommaren, när allt är fint och inlindat, syns inte de där djupa såren. Av grus och klotter (som visserligen kan vara fint – fast inte på dörrar och sådant) och småpappersskräp på marken.
Sörmlandsleden går ett stenkast från pendeltågstationen och det var den vi tog sikte på idag. Det är mysigt med slingrande stig över stock och sten och blötmark och även om jag doppade såväl tår som hela skon i kärr och smältsnö så var det oändligt mycket bättre än att springa på grusväg eller ett klassiskt motionsspår. I Rudan finns lite allt möjligt, även elljusspår, spår för mtb och skidspår (när det finns snö).
När vi sprungit ett tag, tyvärr ett ganska kort tag, på Sörmlandsleden så kom vi till en sjö med en lång flytbrygga som bro men den hade havererat precis där den anslöt till strandkanten och där tog det stopp för vår söndagsutflykt. Vi fick snällt vända tillbaka och doppa tår och skor i samma kärr och smältsnö. Oh well, en trevlig söndagsstund hade vi i alla fall. Sol ute – sol i sinne!
Vintertights (WP Stretch) // Craft. Trailskor // Inov-8 X-talon 190. Vinterjacka // Nike.
