Träningsglädje

Farväl juli; tack för alla dagar, minnen och roliga stunder. Juli var en evighetslång månad och jag är tacksam över det. Det känns till exempel jättelänge sedan som jag sprang i Storulvån. Jag har sprungit mig igenom hela juli på olika platser. Jag sprang i Småland och jag sprang i Mölle till exempel.

Jag har ätit gott också. Ofta ute; vi har varit på Salt på Tylösand tre gånger och varje gång har jag börjat med kalixlöjrom och avslutat med torsk med tryffelhollandaise. Jag har gjort sjukt god körsbärslemonad. Och kolla den här bärbomben! För att inte tala om vattenmelonpizza som blev en bloggraket.

Några dagar var det riktigt varmt och då spenderade vi den mesta av tiden nere vid vattnet. Den här översta bilden summerar så mycket av den här årets sommar (som inte är slut än). För att inte tala om favoritstranden!

Det jag gjort allra mest är nog olika utflykter. Som till Kosta Boda, och till Öland. Och till Bohuslän och Marstrand. Och till Skärså. Och till Båstad. Och så dagar som dessa.

Men det absolut största jag gjorde var kanske det här.

Augusti blir en salig blandning av det mesta men mestadels spenderar jag dagarna i fjällen i norr. Jag har redan hunnit prata skidåkning så många gånger den här sommaren att längtet legat på lur hela tiden men startkottet på min hösttermin blir något senare än vanligt. Jag brukar bubbla höstlängtan redan en vecka in i augusti men inte i år. Jag njuter av sommaren och vill låta er göra detsamma. Att vara här och nu i alla väder och oavsett lager med kläder.

1 juli i Storulvån En nyfiken sommarhund  Cykelrundan i början på juli, backigt men vackert Mamma fyllde år och vi åkte till Skärså för middag hela gänget  Några dagar senare befann jag mig på Kosta Boda Art Hotel i Småland Jag sprang, och sprang och jag sprang  Här är vattenmelonpizzan som spred sig vidare till flera bloggar Vi var på Öland en sväng också. Det var varmt på Alvar  Solen har strålat rätt många gånger, här var det blått och grönt när jag sprang i Mölle Och så sprang jag Prins Bertil i Halmstad såklart  Lynga, min allra bästa strand. Här är ljuset alltid vackert Vi åkte till Bohuslän för att hälsa på vänner – Åsa utmanar vågorna  Och så blev det ett kort stopp på Marstrand och jag blickade bort mot min barndomsö Dagen efter var jag i Båstad mitt under tennisveckan  Min finaste Hazelwing testade på sandstränderna på västkusten Och jag sprang ännu mer

Om du inte har någonting för dig den 18-20 september ska du åka och må bra i Åre tycker jag. Då är det träningshelg. Inte den överjobbiga sorten där man redan måste ha varit på träningsläger för att vara med utan mer av ”en inspirationshelg utan måsten”. En skön och avslappnad och prestigelös träningshelg helt enkelt.

Jag är med på Må bra-helgen med föreläsningen ”våga tro att du kan” på söndagsmorgonen och du väljer bland många pass och fler föreläsningar ur helgschemat.

Här är schemat och här kan du läsa mer om träningshelgen!

Jag har lämnat mitt Halmstad och kört 70 mil norrut. Idag kör jag 40 mil till. Bergen väntar på mig. Åre väntar på mig! Det känns som om det var evighetslänge sedan jag var i min lilla bergsby som är olidligt vackert i solsken och i regn.

Oavsett hur mycket jag älskar alla de ställen i detta vackra land som jag kallar mitt hem så är det ändå lite vemodigt när jag lämnar ett av dem för att åka till något annat. Jag saknar redan Halmstad – lika mycket som jag saknar att inte vara i Åre eller någon annan stans. Samtidigt är jag väldigt tacksam över att jag har så mycket plats i mitt bekymmershjärta för just sådana struntsaker.

Halmstad, vi ses snart igen. Jag kommer ner redan i augusti för lite jobb och strandhäng. Än är det mycket sommar kvar.