Det är på pricken två månader sedan jag var i Nice en vecka. Eller, mer korrekt ska jag säga att vi var ungefär i Nice och den allra största delen spenderade vi inte alls i Nice. Jag ska berätta varför!

Vi åkte till Nice i början av maj eftersom jag ville ha sommarkänsla under en tid då man tycker att våren varit evighetslång hemma i Sverige och man spricker av allt tålamod man måste uppbringa i väntan på ljumma kvällar och fullkomlig grönska.

Nice är därför en väldigt bra idé i maj. (Det är för övrigt också New York!)

Vi hyrde en villa via Airbnb som låg uppe i bergen och så hyrde vi en bil så att vi kunde åka runt bäst vi ville. Och som vi åkte runt!

Redan första kvällen hade vi gjort en hel del mil i bilen och den omedelbara känslan var att Nice inte skulle bli höjdpunkten på den här resan. Den känslan väckte sig allt starkare under veckan. Nice har en gigantisk strandpromenad och Nice har Hotel Negresco. Men jag tyckte inte att Nice var särskilt vackert eller särskilt mysigt. Staden kändes både sliten och tråkig.

Om jag skulle åka tillbaka till just Nice igen så skulle det vara för en helg under våren där jag checkade in på Hotel Negresco och knappt rörde mig därifrån annat än till stranden tvärs över gatan. Jag skulle gå från hotellfrukosten till en kaffe eller ett glas rosé på ett strandcafé och sedan tillbaka till terassen på Negresco igen. Förmodligen skulle jag springa på strandpromenaden också.

Frukosten på Hotel Negresco var fantastisk. Vi var också där en annan gång och satt i deras bar och drack rosé (som vi gillade så mycket att vi åkte till vingården och köpte med oss flera flaskor). Det är ett galet hotell som förvånar var man än går. Äter man frukost inomhus så är det att sitta mitt i en karusell.

Men – jag vill gärna Ã¥ka tillbaka till andra ställen pÃ¥ franska rivieran. Gamla Antibes var fantastiskt mysigt med sina smÃ¥ restauranger, serveringar, lyxhamn med smÃ¥ och gigantiska bÃ¥tar och smala gränder och pittoreska kvarter. Marknaden med mat och grönsaker var fantastisk (om kvällen förvandlas den till konstnärernas paradis) och fotoögonblicken var oändliga.

Här är massvis med bilder frÃ¥n Antibes! Här kan jag verkligen tänka mig att bo nÃ¥gra dagar och upptäcka allt som finns runtomkring till fots. Det kändes lugnt och vänligt – missa inte den lÃ¥nga promenaden som börjar vid stranden Plague Garoupe!

För en oförglömlig lyxhelg skulle jag boka in mig på Chateau De La Chevre D’Or i byn Eze som är ett av franska rivierans finaste hotell. Miljön runtomkring hotellet är helt galen med en drömträdgård som var tokigt knasig och därför helt ljuvlig. Det är byggt högt uppe på ett berg som numer är en medeltidsruin med några restauranger och några hotell. Knäppt och fantastiskt med ljuvlig utsikt.

Det tredje stället jag kan tänka mig att bo pÃ¥ igen – efter vÃ¥r första resa till rivieran – är Haut de Cagnes. Det är ocksÃ¥ en bergsby med jättesmala vägar och medeltidskänsla. Här skulle jag kunna tänka mig en lÃ¥nghelg med mycket lugn och ro. Jag skulle ta med mig en trave böcker och jag skulle sitta och dricka rosé pÃ¥ nÃ¥gon av restaurangerna som tronar pÃ¥ toppen.

Här finns alla inlägg från vår vecka på franska rivieran med mina favoriter från alla våra utflykter till olika ställen runt omkring; t.ex. Saint-Jean-Cap-Ferrat (rivierans hemlighet) med ljuvliga Villa & Jardins Ephrussi de Rothschild. Eller Gorges du Loup.

Även om jag gillar att resa så finns det ställen som jag gillar mer (Prag, New York eller London till exempel) och ställen jag gillar mindre (typ Berlin).

Nästa ställe som jag är nyfiken på är att utforska Mallorca!

En av de sista utflykterna vi gjorde var till lyxstället Saint-Jean-Cap-Ferrat – som enligt SvD är Rivierans bäst bevarade hemlighet. Det är här som det är lyxigt pÃ¥ riktigt! Det märks inte minst när man gÃ¥r strandpromenaden runt udden frÃ¥n Paloma Beach; dÃ¥ fÃ¥r man kika in till villorna som man annars bara ser de förgyllda grindarna till. En hel del ser man frÃ¥n den fantastiska trädgÃ¥rden på Villa Ephrussi de Rothschild som ligger pÃ¥ en kulle med utsikt över havet.

Saint-Jean-Cap-Ferrat ligger en kvart från Nice (mot Monaco) och på vägen dit får man en fantastisk utsikt över Villefranche som man passerar längs vägen.

Vi började vÃ¥r dag med att Ã¥ka till Paloma beach som ibland beskrivs som en av Rivierans bästa. Jag hÃ¥ller inte riktigt med – Paloma beach var inte sÃ¥ märkvärdigt, men däremot var den lilla stenbelagda stigen runt halvön makalös. Vi gick inte sÃ¥ lÃ¥ngt pÃ¥ den idag, men den liknade stigen runt Cap d’Antibes!

EfterÃ¥t Ã¥kte vi upp mot Villa & Jardins Ephrussi de Rothschild som är ett rosa slott som liknar en gräddbakelse – med en fantastiskt trädgÃ¥rd med smÃ¥ avdelningar frÃ¥n hela världen, inklusive en stor rosenträdgÃ¥rd och en fontän som bjöd pÃ¥ skÃ¥despel till klassisk musik var tjugonde minut.

Vi Ã¥t lunch pÃ¥ verandan till det rosa slottet – sedan Ã¥kte vi upp i bergen igen till den enda vinregionen som finns i Nice. OmrÃ¥det för vingÃ¥rdarna heter Bellet och är rätt sÃ¥ litet, med Château de Bellet som största vingÃ¥rd. Av en slump hade vi träffat pÃ¥ fantastiskt god rosé frÃ¥n vingÃ¥rden De La Source frÃ¥n Bellet – sÃ¥ vi passade pÃ¥ att besöka dem bÃ¥da sent pÃ¥ eftermiddagen.

Rosén frÃ¥n Bellet utanför Nice är mer fylliga än andra roséviner frÃ¥n Provence. Jag gillar dem massor – men det är lite oklart hur jag ska fÃ¥ med mig vinflaskorna hem pÃ¥ flyget i en liten och redan fullpackad väska. Dagens värsta!

Château de Bellet var ett minnesvärt ställe eftersom själva vingÃ¥rden (ja inte vinrankorna och sÃ¥) lÃ¥g i ett gammalt kapell högt uppe pÃ¥ en höjd – hur coolt!

Jag har velat Ã¥ka till Antibes och Cap d’Antibes cirka hur länge som helst; förmodligen sedan jag sÃ¥g bilder pÃ¥ nÃ¥gon blogg för mÃ¥nga Ã¥r sedan. Jag sÃ¥g framför mig ljumma dagar, ett turkost hav, karga klippor, smÃ¥ gränder och fransk mat. Det var med höga förväntningar vi Ã¥kte till Antibes och Cap d’Antibes häromdagen – och efter att ha varit där kan jag nöjt avslöja att Antibes var lika bra som jag hoppades!

Antibes är namnet pÃ¥ själva ”staden” som ligger cirka tvÃ¥ mil frÃ¥n Nice. Cap d’Antibes är halvön som sticker ut strax bortom Antibes. I närheten ligger ocksÃ¥ Juan-Les-Pins som är en klassisk badort och de tre ställena flyter ihop lite tycker jag.

Häng med när vi Ã¥kte till Antibes och Cap d’Antibes!

Det som är märkvärdigt med själva staden Antibes är den gamla delen med små gränder och jättemånga caféer och restauranger. Vi tog en kaffe på ett ställe och runt hörnet hittade jag den här drömvyn komplett med palmer och kläder på tork!

Jag hade läst om matmarknaden i Antibes, Marche Provencal, som byter skepnad ju längre dagen lider. FrÃ¥n mat till konst till restaurangyta typ. Det hade varit sÃ¥ roligt att köpa ostar och oliver och en massa annat härligt, men det gjorde vi inte av trÃ¥kigt praktiska skäl – som att inte särskilt mycket mÃ¥r bra av att ligga i en solvarm bil eller att det är svÃ¥rt att flyga hem med chevré som är sÃ¥ god att den typ smälter i munnen. Men sÃ¥här sÃ¥g det ut i alla fall, bland lavendel och biffiga tomater:

Vi promenerade vidare bland gator och gränder och gjorde några stopp i små butiker, och hittade en sandstrand genom en glugg.

Sedan gick vi ut till hamnen där en av pirerna fÃ¥tt namnet ”Le quai des millionnaires” – det som lÃ¥g där kan inte kategoriseras som varken bÃ¥t eller yacht. Kanske färja? De var lite trÃ¥kiga att kolla pÃ¥ sÃ¥ vi höll oss bland detta – som ser flÃ¥digt ut pÃ¥ bild, men som i jämförelse med ”Le quai des millionnaires” var rena roddbÃ¥tarna:

Efter allt det där blev vi hungriga sÃ¥ det blev lÃ¥nglunch pÃ¥ ett ställe precis invid muren till den gamla delen av Antibes. De vita dukarna, de uppdukade rostflaskorna och solskenet bjöd in till moules frites! Maten var god men servicen lite lÃ¥ngsamt sÃ¥ vi blev kvar där i tvÃ¥ timmar. När det börjat krypa sÃ¥ sakteliga i benen sÃ¥ Ã¥kte vi vidare men – sÃ¥här sÃ¥g den härliga lunchen i alla fall ut. Vi avslutade med en helt tokgrym chokladmousse som dessvärre inte hamnade pÃ¥ nÃ¥gon bild.

Vi tog bilen vidare mot Cap d’Antibes och parkerade vid Plague Garoupe som ligger precis där Chemin de la Garoupe tar slut. Precis vid stranden börjar en magnifik strandpromenad som gÃ¥r bland lummiga träd och karga klippor och som var en av den här resans absolut bästa grejer. Det var soligt men rätt sÃ¥ blÃ¥sigt och det turkosa havet skummade mot klipporna. Totalt tar promenaden typ tvÃ¥ timmar att gÃ¥ (kanske inte om man har brÃ¥ttom men vem har det när man helst vill fota utsikter hela tiden pÃ¥ grund av sÃ¥ himla, himla vacker värld runt omkring!!) och bjuder pÃ¥ naturliga trappor, vackert stenbelagd stig och lite stenigheter.

Kolla här bara: