Träningsglädje

Juni, vilken månad det var! Den blev lite annorlunda än jag tänkt mig och jag var typ knappt i Åre alls eftersom några möten i Stockholm med lite för jämna mellanrum gjorde milen upp och ner lite för onödiga. Så jag har varit på en konstant roadtrip i 30 dagar kan man säga – himla härligt. Det är ju min absolut bästa gren!

Jag har gjort många fina grejer i juni; tränat en hel del – och levt massor.

Det här sommarparadiset öppnade mig öppna armar, bjöd på hummer och en flock islandshästar! I solnedgången körde vi SUP på sjön och delade tankar om livet.

Jag har yogat en hel del; på gräsmattan och nere vid älven i Hälsingland. Det blir så drömmigt som man gör det till.

Det har skrivits artiklar om mig! Här är en av dem! Och nu senaste sågs jag i Vecko-Revyn. Fantastiskt kul! Någon gång skulle jag vilja prata om kroppsideal i en intervju – konstigt nog är det knappt någon som hört av sig angående den vinkeln vilket jag kan tycka är lite märkligt ändå. Jag sticker ju ut som tränings-/hälsobloggare!

Jag skrev ett blogginlägg som dessutom hamnade i tidningen.

Den här kvällen var fin men det är ju lite synd att jag sprang fel. Men, Hälsinglands skogar är härliga oavsett.

Och för bara några dagar sedan hittade jag lite fjällvärld i Jönköping – ett ställe som jag rekommenderar alla att stanna till på om ni har vägarna förbi!

En helt annan dag åkte jag till Norrköping och hade en full on upplevelseeftermiddag med kväll. Och natt.

Och så var jag en sväng i Toscana. Fast i Sverige då. Tänk att jag åkt förbi här så många gånger längs E4:an men aldrig riktigt sett detta!

Jag var i Båstad (tips!)

På midsommar sprang jag i Brösarps backar och drack jättemycket äppelmust i totalvärmen på Österlen.

Ja, det har varit en riktig upplevelsemånad. Den typ av månad jag gillar allra bäst. Och nu går vi in i juli och jag vågar varken säga vad jag ska göra eller vad jag inte ska göra för jag känner på mig att det kan bli på alla möjliga sätt. Men kul, ja det kommer det garanterat bli. Man har ju trots allt så kul man gör sig.

Vad ska du göra i juli?

Rubriken är ett känt begrepp från Kjell Enhager, känd som mental tränare och föreläsare. Han har sommarpratat i P1 och han har kört lite olika varianter av podcasts. Min sambo har gått utbildning i coachning hos honom och jag tror att vi alla skulle behöva investera i oss själva för att förstå vad som driver oss och vad som styr vårt beteende.

Jag lyssnade på Johan Olsson som var värd för Sommar i P1 häromdagen. Det var fenomenalt bra ord för ord men också budskapet han levererade genom raderna. Mycket handlade om att kanalisera sina krafter; att bli bra på att vara bra. Att låta det ske och att våga vinna. Fysiskt kapacitet är en del i framgången – vad vi levererar åt oss själva mentalt är en annan del.

När ägnade du dig åt mental träning sist?

Kanske gör du det lite hela tiden; antingen medvetet eller undermedvetet. Good for you, för att låna ett engelskt citat jag inte hittar någon bra svensk andemening till. Mental träning är inte bara för OS-mästare – det är till för oss alla.

Jag brukar säga att mental träning är vad som gör att jag har kunnat göra det jag har gjort; sprungit ultralångt, cyklat spinning i ett dygn och allt det där. Skulle man räkna på det så är den mentala förberedelserna minst halva framgången. Och som Johan berättar så är hans mentala styrka det som tagit honom först över mållinjen – tillsammans med fysiska förberedelser såklart. Men mental träning handlar också om att leverera på träning när det långsiktiga målet är  flera månader bort.

Charlotte Kalla är en av de grymmaste personer som finns och jag pratade med henne för några veckor sedan i samband med ett jobb jag höll på med. I vårt samtal märktes så tydligt hur den mentala aspekten är med henne varje dag. Som elitatlet handlar det inte om att prestera enbart på tävling; det handlar om att prestera varje dag på träning – kopplat till det mål och det syfte som varje träningspass avser.

Tänk om vi skulle tänka lite mer så i det vi presterar i varje dag. Vad mycket vi skulle vinna. Och oavsett om vi kanske inte vill till någon särskild position i samhället så skulle det ge oss det vi alla saknar mest av allt: tid.

Imorgon beger jag mig mot Åre igen. Det var så himla länge sedan jag var där nu. Min sista fjälltur var denna och det är verkligen dags för fler. Det finns två saker jag saknat med livet i norr mer än något annat och det är 1) ljuset och 2) att få vara själv. Inte själv som i utan min sambo utan själv som i att veta att jag är på fjället och det finns hur mycket plats som helst för oss alla utan att jag behöver trängas med någon annan. Space, helt enkelt. Utan att jag behöver bo på en egen jättegård med privat mark.

När jag är i Åre finns det såklart saker jag saknar med livet söderöver. Det blir ju så när man gillar flera ställen så väldigt mycket. Det är ju inte antingen eller.

När jag kommer fram till Åre ska jag:

– köpa hem mina lokalproducerade favoriter och ha på mackan, typ charkuterier från Undersåker (Fäviken-Magnus ni vet)!

– dricka en flat white på Åre torg så snart Åre Kafferosteri öppnar sin kaffebar för sommaren – helst med min kompis Pernilla som jag saknar!

– utvidga mina vyer mer mot Östersund, många ställen står på min lista (framförallt att springa runt Andersön) och det är bra för jag kan ju inte åka 16 mil tur och retur enbart för en latte från Espresso House som jag längtar efter cirka jämt.

– kanske köpa några blommor eller växter att ha på balkongen så det blir lite sommartrevligt där, och kanske dra igång grillen någon kväll.

– ta med mig kaffekoppen till strandkanten i sommarnatten.

– gå upp till toppen av Åreskutan i solnedgången.

Om du också är på väg norrut så ska du läsa 52 tips till Åre i sommar!

Det finns mer jag tycker att du ska läsa också: både Jessicas blogg och Marias blogg är några av mina favoriter just nu! Och så gillar jag alla semesterbloggar som far runt och lägger upp finfina bilder från överallt.

Jag har en stark tro på att man läser bloggar (och andra sociala medier) som man mår; och samma innehåll kan få en att känna sig inspirerad ena gången och stressad andra gången beroende på sin egen situation och känsla i kroppen. Just nu älskar jag alla bloggar eftersom jag har en härlig känsla inombords och då ser jag bara inspirationen. Men jag både förstår – och vet av egen erfarenhet – att det inte alltid är så.

Hur mår du idag? Och hur läser du bloggar just nu? Som skön inspo eller med en skavande känsla av frustration eller irritation?