träningsblogg

Om jag skulle ha lagat mat…

Jag har inte lagat mat på länge. Med det inte sagt att jag inte ätit god mat men min egen matlagningsinspiration har stått på paus ett tag. Jag vet inte riktigt varför men det bara blev så. Helt plötsligt pockade livet på min uppmärksamhet och det livet fanns helt enkelt inte i köket. Men – OM – jag skulle lagat mat så skulle det nog ha blivit något av detta:

Green goddess zucchini pasta with fried halloumi

Dukkah roasted cauliflower salad with creamy avocado dressing

Kale detox salad with pesto (minus ordet detox som jag inte riktigt gillar)

Förutom ovan så har jag blivit hooked på chili. Vill gärna äta allting jättestarkt. Det är som att det inte finns någon hejd på hettan jag klarar av.

När jag går igenom några av matbilderna på min telefon konstaterar jag att mina matvanor varit minst sagt blandade. Ungefär såhär har det sett ut sedan 1 augusti:

Frukost på Pom & Flora. Matchalatten var bäst och det dricker jag gärna igen.

Lördagsfika på STF Storulvån. Tror inte jag fikat sötsaker sedan april men här gick jag tydligen all in. Sockerchock!

Den senaste tidens mest otippade. Köttbullar på konserv! En livlina längs vår löptur på Kungsleden.

Restaurang Grow på Holiday Club i Åre. Här äter jag de flesta luncherna när jag är på byn.

Pizzakväll hos mig med ett gäng episka människor. Jag bidrog mest till att hälla upp rödvin. Den vita pizzan med ren och ruccola var gudomlig!

Kungsleden mellan Nikkaluokta och Abisko. Eller den om att injicera sig med fjällvärldens dramatiska skönhet och lidelse.

Jag är hemma efter ett gäng mil på Kungsleden. Vi drömde om platt asfalt och mjuka ängar i takt med att vi tog oss fram mellan klippblock och vass sprängsten. Vet du hur mycket sten som finns på den där leden? Lite för mycket för att det skulle gå att springa så pass som vi tänkt. Men det gjorde detsamma; vi höll oss till vår plan att sova första natten i Nikkaluokta där vi startade, andra natten i fjällstugan Singi, tredje natten i det lite större Alesjaure och till sist fjärde natten i Abisko efter målgång.

springa kungsleden springa kungsleden springa kungsledenspringa kungsledenspringa kungsledenspringa kungsleden

Mina trailskor blev lämnade åt sitt öde i Abisko. Vassa stenar och rötter har gått hårt åt dem och dessutom fick de leva sina sista åtta mil i blött och lerigt tillstånd. Ändå hade vi riktigt tur med vädret. Det var lagom varmt för t-shirt eller långärmad tröja och jag hade bara min tunna löparjacka på vid två tillfällen: morgonen då vi lämnade Singi före kl 05.00 för att hinna med en mastodontdag till Alesjaure med nästan 40 km längs Kungsleden. Och sista timmen innan vi kom till Alesjaure för då fick vi det där regnet som vädergudarna hotat med hela helgen. Det var väldigt blött, dystert mörkt på grund av regnmolnen, väldigt kallt och även om det inte var så väldigt roligt just då gav det mig ljuvliga minnen. Jag är tacksam för att få kämpa lite.

springa kungsleden springa kungsleden springa kungsleden kungsleden nikkaluokta

Eller vänta nu; ”kämpa lite”? Vi har kämpat massor. Det är en utmaning att inte sova på ett base camp där man har tillgång till allting (som dusch, el och mobiltäckning). Allt ska transporteras och allt ska planeras.

Min maskin går inte runt på snabba kolhydrater så värst bra så när vi kom till en fjällstation med butik och köpte med oss lunch som vi skulle äta några timmar senare på en annan fjällstation så valde jag en konservburk med köttbullar och ökade på min packning med ett halvt kilo.

Och från Kebnekaise som var vårt första stopp efter 19 km från starten i Nikkaluokta så köpte vi med oss en middagsmatlåda med pyttipanna och jag stoppade i extra mycket ägg. Frukosten från Nikkaluokta, som egentligen var en lunchpåse som innehöll två polarmackor, blev till två stycken frukostar. Allt skulle med i ryggsäcken och vidare till nästa, eller nästnästa, matstopp.

kungsleden nikkaluokta stf sälka fjällstuga springa kungsleden

Våra ryggsäckar verkade hela tiden innehålla till hälften mat och energi men jag är så nöjd att vi hade varsin Salomon trail ryggsäck på 20 liter jämfört med de dryga 20-kilosryggsäckarna som alla vandrare bar omkring på. Jag minns hur jobbigt jag tyckte att det var att gå med tung packning till Helags. Och hur enkelt det är med lätt löparryggsäck i jämförelse! Här kan du läsa om min packning >>

springa kungsleden springa kungsleden kungsleden nikkaluokta kungsleden nikkaluokta

Energi brukar vara mitt största bekymmer på långturer men jag var pigg i huvudet hela vägen. Relativt pigg i kroppen också, om man ser till vad vi faktiskt sysslade med längs vår väg mellan Nikkaluokta och Abisko. Det är klart att jag hade lite smådippar nu och då. Särskilt under mastodontdagen mellan Singi och Alesjaure som bestod av tre etapper på runt 12-13 km vardera med sten, sten och åter sten. Det var mentalt tufft. Men det var inte tuffare än att vi klarade av det. Jag har gått och tänkt på det här varje dag sedan evigheters evigheter. Den tiden bygger upp rejält med pannben och mental uthållighet. Jag vet vad det är att vara trött, att uppleva stundtals hopplöshet. Att känna allt det där som man kommer att känna när man gör något under väldigt lång tid. Det ingår i helheten. Och det är en del av tjusningen.

Mina bästa timmar var de på morgonen. I Nikkaluokta startade vi runt klockan 7, vilket var två timmar senare än tänkt, eftersom det spöregnade  när vi vaknade några timmar tidigare. Dagen efter startade vi strax före 5. Timmarna fram till 8-9 var magiska eftersom ingenting riktigt hade vaknat. Vi tog oss framåt i skön dvala och kilometrarna tickade behagligt. Sådana tidiga morgnar med flow vill jag ha fler av i mitt liv!

kungsleden nikkaluokta kungsleden nikkaluokta springa kungsledenstf alesjaure fjällstuga

Vi mötte många vandrare längs vägen eftersom de flesta trots allt väljer Kungsleden åt andra hållet; från Abisko till Nikkaluokta. Det är fint hur alla hejar på varandra. Hälften pratade inte ens svenska. Tänk vad våra fina fjäll lockar turister! I Alesjaure satt halva Italien och värmde sig medan regnet öste ner i någon timme. I Singa låg en man från Tyskland och en kvinna från Turkiet i våra överslafar.

stf singi fjällstuga

Det har på det stora hela varit en episk långhelg. Jag minns de sista tre evighetskilometrarna innan vi kom fram till Singi. Vi trodde att vi skulle få se den där fjällstugan bakom varje krön och den kom först när vi börjat tappa hoppet om att den ens skulle finnas. När vi kom fram fick vi de sista sängplatserna och snabbt som tusan bytte vi om till flipflops och tog oss nedför stenarna till forsen på behörigt avstånd till fjällstugan och badade och tvättade kläderna. Det var kallt och vi slogs mot myggen. Men det var härligt.

stf singi fjällstuga stf singi fjällstuga stf singi fjällstuga

Jag minns också alla tält vi passerat. Runt Kebnekaise fjällstation var det galet mycket tält och det var det faktiskt längs hela vägen. Så minns jag inte alls att det var runt Jämtlandstriangeln när vi sprang den.

stf kebnekaise tälta kebnekaisestf alesjaure fjällstuga

Jag minns stugvärden Margareta från STF Sälka. ”Jaså ni lubbar” sa hon som om det inte vore konstigt medan många andra tyckte att vi var dumdristiga. Vandrarens främsta regel verkar vara att det inte får gå för snabbt. Jag kan förstå det eftersom det finns mycket fint att se och det är härligt att stanna och ta in allting. Men jag gillar tjusningen med att springa. Upplevelsen av fjällen blir stor och euforisk när jag är trött. Det är som att allt det vackra i synfältet åker in i själen på motorväg. Det är som att injicera sig med fjällvärldens dramatiska skönhet – och lidelse. Alla känslorna på en och samma gång.

springa kungsleden

Och så minns jag kvällarna när vi kommit fram. Då vi hade många timmar på oss att göra ingenting. Jag låg mest i mitt reselakan och betraktade allt som hände utanför. Och så sov jag. Annika fascinerades över hur jag kunde somna så snabbt. Jag tror aldrig jag sovit så mycket som denna helg, långt bort från mobiltäckning och Macbook och annat.

springa kungsleden stf alesjaure fjällstuga stf alesjaure

Annika och jag är ett bra team under äventyr som dessa. Ena sekunden kan jag vrida mig av skratt – andra sekunden är vi lagom allvarliga och tänker på lösningar som ska ta oss framåt. Vi känner varandra väl och vet hur vi funkar. Vi kan varandras styrkor och svagheter. Allt det där som är viktigt när man är på väg mot utmattning och behöver energi.

Jag tror att vi båda drivs av samma sorts energi; inte sådan man äter utan sådan som är runt omkring en. Som när Annika gav bort sin sista chokladbit på högsta punkten av vår del av Kungsleden. ”Jag fick mer energi av att ge bort den än att äta den” sa hon.

stf alesjaure fjällstuga kungsleden nikkaluokta

Lite senare fixade hon oss en helikoptertur över fjällen. Min första flygning – men jag hoppas inte att det var den sista. Att flyga helikopter var episkt. Och att se Kungsleden långt där nere var härligt. Lapporten låg inlindad i moln tyvärr – men den fick vi se i strålande solsken i taxin på väg från Abisko mot Kiruna flygplats istället. De där fjällen flirtar med oss på det viset och vill spela lite svåra.

kallax flyg helikopter abisko

När vi kom fram till Abisko var allting lyxigt jämfört med dagarna innan. Vi låg nedbäddade i vita lakan, vi duschade i rinnande vatten, vi kunde köpa vad vi ville från butiken på fjällstationen, vi åt trerätters och vi tittade ut genom fönstret och konstaterade ”ser det inte alldeles kallt och jobbigt ut där utanför?”. Vi gick runt i våra flipflops – och våra löparkläder eftersom vi inte hade något annat – och vi mådde så himla fint över att vara i mål.

abisko abisko fjällstation abisko fjällstation abisko fjällstation abisko fjällstation

Det allra bästa är att jag är springsugen igen. Jag ger mig själv en lite lugnare vecka och ett par nya trailskor. Sedan blir det mer fjällöpning!

stf alesjaurespringa kungsledenspringa kungsleden

I augusti vill jag ha mycket av allt!

Juli kom och gick och har känts som världens längsta månad ungefär. Så lång att jag knappt minns vad jag gjort. Men jag har varit ute mycket. Jag har fått mycket eld och vackra kvällar. Och jag har sprungit mycket och cyklat mycket. Ungefär allt det som jag älskar med sommaren.

Den 1 juli hängde jag vid Fröå tjärn med SUP-bräda, eld, mat och sällskap. Och i mitten av juli sov jag i sovsäck under bar himmel på en fjälltopp i Bydalen. Också med eld, mat och sällskap. Och världens vackraste sol. Men jag gillar ju kontraster också, så min midnattslöpning på Åreskutan i 6 grader, dimma och regn kommer högt på mina fjällupplevelser i sommar (som för övrigt är långt ifrån slut).

Sol, regn och sena kvällar har också dominerat min cykling. Det är något med natten ändå. Ensamheten där ute – och lugnet. Som om världen är bara min. Precis samma känsla som när det blåser, regnar och stormar för då är det inte heller någon annan som är ute. Sådant ger mig lyckopirr i hela kroppen.

Jag har varit i Stockholm också. Druckit bubbel på takbarer och skrattat ikapp med vänner. Jag har levt livets liv helt enkelt.

Dessutom har jag hunnit med att synas i två tidningar; dels med min krönika i SportHälsa som följer med DN och så en intervju om tankar kring kroppen i tidningen Hälsa.

Idag är det augusti och jag har börjat med Stockholmsenlig hajpad frukost på Pom & Flora. Matchalatten med havremjölk var godast. Idag för prick ett år sedan började jag mitt nya jobb i Åre; att göra om ett hotell till fjällens – ja faktiskt kanske hela Sveriges – träningshotell. Det jobbet fortsätter hela tiden. Augusti kommer också att innehålla mer fjäll, mer leriga skor, mer regn, mer eld och förhoppningsvis mer bubbel.

Kommande helg springer jag terräng i norr. Helgen efter det är jag med på Kvinnliga Äventyrares helg i Åre som jag är supertaggad inför. Resten av augusti ska jag njuta skiten ur livet. I träningskläder. I finkläder. Med vatten från fjällbäckar. Med vinglas i en bar. Jag vill ha mycket av allt!

Åreskutan Fröå tjärn Åreskutan Fröå tjärn Hälsingland Sara Rönne Njupeskär vattenfall Kurbits Craft Sportswear Jaktcocker

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!