30 maj: Kungsholmen runt

Löparglädje är en härlig känsla!

En riktigt jäkla bra runda

Idag provade jag att springa runt Kungsholmen. Fy fasen vilken bra runda!

Jag kan tänka mig att den inte är optimal att springa när det är riktigt schysst väder och en massa folk som är ute och flanerar, power walkar, joggar, går med barnvagn, luftar hundar, åker inlines, eller pedalar sin cykel fastän man inte får. Men idag, när det var ganska dåligt väder var det sånär på folktomt – suveränt!

Jag startade vid Zinkensdamm tunnelbanestation. Det hade precis börjat dugga lite lätt. Underbart – det är mitt favoritväder att jogga i (nej, jag är inte ironiskt). Rattade in Täppas Fågelberg (säkert felstavat) på P1 och gav mig av nedåt mot Hornstull.

Det blev motigt på Västerbron. Inte för att det lutade uppåt utan på grund av blåsten. Täppas hade lämnat etern och gjort plats för en massa skolsnack. Jag som för länge sen lämnat både grundskola och gymnasium.

Efter Västerbron var det plan mark. Rålis betades av och jag passerade både Paviljongen, Kungsholmen och Gerdas. Plant och fint men skolsystemet avhandlades fortfarande på radion.

Så över till grusvägen på Norr Mälarstrand. Jag mötte några joggare här och där och enstaka hundvandrare. Ibland duggade det lite men inte märkvärt. Det är fint att jogga längs vattnet. Springer och funderar om folk brukar trilla i vattnet. Bestämmer mig för att inte utmana ödet och springa för nära kanten…

Norr Mälarstrandssidan var lång. Jäkligt lång. Passerade Karlbergs vita byggnader på andra sidan vattner och undrade om det aldrig skulle ta slut. Och när skulle jag egentligen svänga vänster och tillbaka mot Västerbron. Jag var passiv och fortsatte rakt fram. Ser skyltar som säger Hornsberg.

Äntligen såg jag skyltar som hänvisade mig mot Kristineberg. Inte direkt enligt min plan då jag helst velat ta av åt vänster mycket tidigare men jag vet i alla fall var jag är. Springer förbi en fotbollsplan och sedan går det uppför (steget är lite långsammare nu) och så passerar jag Kristinebergs T-bana.

Jag tog Frödingsvägen upp och sedan vänster mot Västerbroplan. Jag hade medvind uppför Västerbron och den känns lätt som en plätt. Det måste vara otränade marathonlöpare som bågnar här (haha, denna gång är jag ironisk!).

Det har börjat dugga friskt när jag springer längs Långholmsgatan och sedan spurtar uppför Hornsgatan. Perfekt joggingväder enligt min vägen och trots att benen är trötta känner jag mit pigg i sinnet!

Det har varit en frisk löparrunda – jag vill göra det igen!

29 maj: Pulsspinning & Intervall

Idag var det roligt för att det var tufft, eller kanske tufft för att det var roligt…

Spinning

Körde, mer eller mindre som vanligt, spinningen på Zenith kl18 med rödhåriga tjejen Jessica. Hon har ett bra upplägg på sitt pass med 3 långa intervaller och bara någon enstaka halvminutsvila mellan blocken. Tufft och kul!

Dessutom har man sin puls att fokusera på eftersom det är ett pulspass. Klassen var nästan full och det var roligt och svettigt.

Det var många killar med och eftersom de av någon anledning ser ut att alltid köra 120% inspirerar det även mig till lite tuffare körning.

Intervall

Efter spinningen klev jag upp på löpbandet och körde intervallträning. Enligt expertis (marathonpojkvännen) ska det få upp farten på min jogging.

Jag började med att gå i 10% lutning i 5, 5.5 och 6km/h. Sedan joggade jag på samma lutning i 8.5km/h som uppvärmning. Totalt tog denna bit 10min. Sedan nollställde jag lutningen och körde (sprang heter det nog) omväxlande 9, 10, 11 och 12 km/h i 10 minuter. Avslutade med en rejäl rush på 10% lutning och 12km/h fast den varade inte längre än halvminuten.

Efter denna korta intervallträning var avsnittet av Project Runway (ledd av Heidi Klum) som jag var helt fast i inte slut än så jag gick på måfå på 4km/h i dryga kvarten. Kunde nog använt de 15 minutrarna till lite mer kvalitativ träning…

26-28 maj: Lite av det goda, mycket av det dåliga

4 dagar som känns som så många fler…

Lite

Det har inte blivit så mycket motionerande dessa fyra dagar. Tanken på att sätta på sig joggingskorna och bege sig ut har känts tung. Ibland har jag kämpat med motivationen och knutit skosnörena och faktiskt kommit ut men någon gång har jag faktiskt helt sumpat det, det måste jag erkänna. Backarna har känts längre, fötterna tyngre och farten – ja den försvann någonstans in i skogen.

Mycket

Det har nog blivit desto mer mat måste jag erkänna… bland annat besök på Vetekatten med himmelska bullar och kakor… det borde förbjudas!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!