Walkabout

MarathonMia drog vidare med sin rallymazda i förmiddags precis som den sista förnimmelsen av gårdagens oxfilé lämnade tungan. Jag och Grabben visste inte riktigt vad vi skulle ta oss för så vi begav oss iväg på en walkabout. Vi upptäckte att vi hade precis 1 timme på oss innan bussen skulle lämna Båstad med slutdestination Torekov och på den ville vi sitta. Sagt och gjort, vi packade ryggsäcken med vatten, kreditkort och powerbars och åkte till Skåne.

På min semesterlista står Skåneleden mellan Torekov och Båstad. Jag läste någonstans att den skulle vara fin och ursprungligen var min önskan att springa den. Men vi tog den gåendes idag. Jag vet inte riktigt hur långt det blev för Nikeklockan bestämde sig för att dra sin sista batterisuck vid 20 km och då kunde vi ana kallbadhuset i Båstad. Så jag gissar på att vi gick runt 23-24 km någonstans.

De första 8 km var helt klart bäst: de gick längs vattnet och över massa klappersten och kohagar. Kossorna stog lite kors och tvärs över stigen och jag var först inte helt säker på att de ville flytta sig utan motstånd. Men det gick fint. På ett ställe, när vi gått runt 17 km, så var vi tydligen inne i en kohage med Highland cattle men den skylten upptäckte jag först när vi steg ur hagen. Tur var väl det – jag som precis överkommit min korädsla, men de där Highland cattlekreaturen är inte lika människovänliga…

Från kilometer 8 och framåt var Skåneleden rätt tråkig. Vi följde de orangea markeringarna som gick lite genom inlandet men man kan tydligen gå en blå led på en bilväg längs vattnet också. De orangea markeringarna tog oss genom åkrar, fält och skog som var som skog mest är. På ett ställe hittade vi visserligen både blåbär och lingon men jag är ingen vidare bärplockartjej så det imponerade inte riktigt det heller. Och om jag ska fortsätta vara lite gnällig så kan jag konstatera att Nike Free inte är någon vidare terrängvandrarsko, passformen är lite för bred för det. Däremot skulle jag ha den på mig om någon skulle tvinga mig ställa upp i Footrally.

När vi kom fram till Båstad efter ett evighetslångt joggingstråk längs havet var vi både törstiga (jag) och hungriga (Grabben). Jag hade druckit en Fanta i Hovs Hallar och så delade vi på en Powerbar med chocolate brownie-smak. De sista 2 kilometrarna var jag sömning från gårdagens balkonghäng fram till 3-tiden på nattkvisten och det satt fint med en Ramlösa mango i hamnen i Båstad innan vi skulle gå den sista kilometern till bilen och se om vi hade fått en p-bot för att vi inte gjort vår walkabout på under 3 timmar. Det hade vi inte, så därför blev det väldigt mycket slutet gott – allting gott, på den här dagen.

Falkenbergs Stadslopp

Första loppet för i år har sprungits. Första milloppet på typ evigheter. Jag minns fortfarande hur slutet på mitt förra millopp kändes – och dagens 10k var som en repris på den känslan. Fruktansvärt jobbigt, särskilt som uppförsbackarna kom precis före mål. Men lite småkul efteråt. Nu har jag en tid som jag kan förbättra. Den miltid som jag jobbar mot är en halv evighet från dagens resultat men det finns bra grejer som jag tar med mig från dagens lopp. Mitt tempo när jag väl sprang var bra. I fortsättningen ska jag helst fortsätta springa när det känns lite jobbigt och inte ge upp och börja gå. Lite finlir att jobba på alltså. Lite envishet och uthärdlighet att jobba på. Fler pass utanför bekvämlighetszonen. Det blir skoj!

Grabben och Mia sprang hur bra som helst och var väldigt fina i matchande skor. Det som saknades var IF Linnéas klubbkläder på Grabben, men det kommer nog till nästa lopp…

Lördag

Vilodag och bara en liten, liten morgonpromenad före frukost. Kvavt i luften och svettigt på överläppen. Jordgubbar, blåbär, hallon och keso i skålen och 2 ägg på tallriken. En tur till klipporna i Hovs Hallar och en tia i parkeringsavgift till okänd mottagare och en sväng med gratis parkering till Torekov. En titt i de små butikerna med söta onödigheter och en lunch på ceasarsallad med scampi med stenhårt knapriga krutonger. Och så hemfärd till balkonghäng tills klockan var över midnatt. En flaska vin med cykel på som inte alls smakade lika trevligt som etiketten såg ut och en spanjor att lita på. Prat om filosofiska frågor någon borde doktorera i och sådant där som handlar om ingenting men ändå om allt. Snart är det imorgon och en snabbdistans där min målsättning är att det ska göra ont.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!