Jag är extremt sötsugen och har inventerat kyl och diverse skåp men där finns ingenting förutom en halv enkilos sockerpåse. Den går jag inte igång på det minsta. Jag vill ha sött men jag vill inte äta med sked ur en sockerpåse. Det tilltalar mig inte. Inte heller kan jag säga exakt vad jag är sugen på. Choklad? Njä. Godis? Njä. Muffins? Njä. Om jag så bodde i en ICA-butik full med allt möjligt skulle jag inte kunna gå fram till en enda hyllkant och peka på vad jag ville ha.

Anledningen till mitt extrema sötsug är förmodligen för att jag åt ugnsrostade grönsaker till middag. Tänk vad en morot, lite fänkål, palsternacka och rotselleri kan ställa till med!

Det som jag tycker hjälper mig mot sötsug är träning och te. En powerwalk är det inte tal om just nu för vi sitter i soffan och kollar på jordens undergång. Vi har en hel timme kvar på den megalånga filmen 2012. Te har jag fixat. Blåbärste från Friggs i en gigantisk blå kopp räddar mig den här kvällen. Imorgon bitti blir det 90 minuter powerwalk!

Jag är med i Jillian Michaels grupp på Facebook – en grupp där hon förvånar mig med sin öppenhet. En gyllene regel för att lyckas med sociala medier (och kanske en nyckel till att bli framgångsrik rent generellt?) är att vara (eller framstå, om man gör det riktigt bra och är konsekvent) öppen och ärlig och Jillian lyckas verkligen. Hon är ständigt närvarande och uppdaterar både statusrader och sitt album med bilder från hennes vardagliga liv!

Jag är också med i Jillian Michaels  ”klubb” på nätet (gratisversionen) och får mail från henne lite nu och då. Hon svarar på frågor och ger oss insikter om mat, träning och allmän inspiration. Ibland ögnar jag bara snabbt förbi mailen, ibland när det är lite för fullt i inboxen läser jag dem inte alls men ibland – som idag – läser jag varje rad. Det tycker jag att ni också ska göra.

Jillians bok, Master your metabolism var den mest utlånade ”non-fiction”-boken på amerikanska bibliotek förra året. Jag förstår varför. Master your metabolism handlar till stor del om hormoner och några inslag i den där texten som jag tycker att ni ska läsa handlar om just detta. Hormonerna har blivit helt bortglömda i hela (eko)debatten om du frågar mig. Visst bryr jag mig om schysst djurhållning och en bättre miljö och allt det där men rent krasst så är det hur någonting direkt påverkar mig som lättare och snabbare får mig att ändra ett beteende trots att det är dyrare eller krångligare eller innebär andra hinder. Inte heller har jag vetat om att det finns särskilda endokrinologer. En sådan skulle jag vilja träffa för att mer direkt prata om PCOS!

Är det någon som har erfarenhet av att prata med en endokrinolog i samband med en hormonrubbning i allmänhet eller PCOS i synnerhet?

Bild lånad från Jillian Michaels fotoalbum

Jag är inte så övernaturlig eller holistisk av mig, men jag tror att det finns fler X och Y och Z i en viktekvation än bara kalorier ut och kalorier in. Sömn påverkar en del tror jag, även om jag inte märkt av det själv. Vad jag däremot märker av som sjutton är stress och höst!

Jag tänker rätt mycket på vad jag äter och sedan en tid tillbaka har jag testat att äta ”allt” men att också hålla koll på kalorierna. Bad idea. Jag misstänker att vågen pekar uppåt (ett av målen för november var att inte väga mig så jag vet inte säkert): jag känner det på kläderna och dessutom har jag utvecklat degmage. Det är som om kroppen förstått att det är höst, tror att jag är en björn och att den lägger på sig allt vad den kan för att jag ska kunna gå i ide.

Lika som bär? Sara och en björn. Eller… en björn och Sara?

Årstidsteorin har jag nämnt förut. Jag bodde med 3 australiensare i Whistler och en av killarna sa att när det var vinter gick hans tjej upp i vikt medan han själv alltid tappade i vikt. Då började mina tankar snurra och bannemej om jag inte kände igen mönstret.

Förmodligen finns det ingen forskning på detta men det spelar inte så stor roll. Hur mycket forskning tror ni att det finns på PCOS till exempel? Inte särskilt mycket. Man ska ha en del tur om man kommer till en läkare som vet vad PCOS är och vilken typ av kost som faktiskt funkar bra för personer med PCOS. Det finns säkert många sanningar utan forskning…

(Det är nu jag tänker knyta ihop säcken.)

Jag kan hålla på och räkna kalorier och äta ”sunt” från tallriksmodellens alla delar i en evighet. Jag kommer fortfarande att ha en degig mage och uppleva viktminskningen som en kamp mellan mig och min egen kropp. Hur kul är det? Skittråkigt!

Att leva efter devisen att ”äta allt för om man utesluter* mat så är man inte hälsosam” gör mig till en björn.

Nilla har inspirerat mig till att ta tag i lågkolhydratsätandet igen efter en paus på några veckor. Jag misstänker att 1 kalori inte alltid är 1 kalori för sådana som mig. 300 kalorier chailatte är förmodligen sämre för mig än 600 kalorier bacon när man ser till vad som händer i kroppen när dessa kalorier väl inmundigas. Och ja, jag förstår att det uppfattas som helt fel för alla er som någonsin gått en utbildning inom kost och hälsa. Men, please – feel free to walk a mile in my shoes!

Jag och Nilla har matmsn:at under dagen och jag vill laga en massa gott från Airams mat! Jag är ingen jäkla björn och jag ska inte gå i något jäkla ide. Ikväll ska jag laga Nillas favorit baconröra i äggrulle. Någon dag ska jag testa jordnötskakor och så ska jag testa langos på oopsies.

*jag utesluter inte kolhydrater men ett intag på runt 5-7% upplevs av många som att utesluta dem