Jag sitter på en buss mot Stockholm och känner mig extremt tacksam. Kanske kan känslan av tacksamhet också räknas in i begreppet hälsa? De dagar jag känner väldigt mycket tacksamhet är dagar då jag mår bra. Och mår jag bra så har jag en hög dos riktigt bra hälsa i mig.
De senaste gångerna jag har åkt mellan Åre och Stockholm har jag kört bil till Hälsingland till min mormor och morfar som just nu också är väldigt mycket hundvakt till Hazel. Från Hälsingland har jag sedan antingen åkt tåg till Stockholm – eller som idag: buss. Det är en rätt så tom buss jag sitter på med gratis och snabbt wifi. Saknas bara en latte i pappmugg så hade livet varit komplett just här och nu. Men jag får nöja mig med den där tacksamheten.
Jag är på väg mot Stockholm för ett kul frukostevent imorgon bitti – och för att om några dagar åka till Dublin och springa marathon. Efter att ha anmält oss för ett halvår sedan är det snart dags på riktigt; och oj vad vi skrattar på Snapchat om hur vi inte förberett oss de sista sex veckorna.
Här var mitt sista långpass och sedan dess har jag sprungit kanske två-tre gånger. Annika har också haft en hel del oflyt och har inte sprungit många kilometrar på länge heller.
Men det spelar inte så stor roll tänker jag; vi springer (och går) för upplevelsen. Eventuellt blir den där upplevelsen en rejält lång dag med ösregn men vi har i alla fall bokat hotell med bastu.
När tacksamheten är påtaglig spelar inte resten särskilt stor roll. Men var kommer den här känslan av tacksamhet från; den som drabbar oss med full kraft ibland – för att andra dagar vara helt borta. Eller är du en sådan som känner ett jämnt flöde av tacksamhet i princip jämt?
Voxnamacken, min favoritmack mellan Hälsingland och Åre.
Jag känner tacksamhet varje dag 🙂 Och skulle jag ha stunder utan så bromsar jag och hämtar upp tacksamheten igen.
Så intressanta reflektioner Sara! Har verkligen tänk mycket på det här med tacksamhet på senaste tiden, och håller just nu på med en ”21 day grattade challenge” för att försöka skapa mer tacksamhet i mitt liv. Går rätt bra hittills faktiskt! Men jag tänker såhär: tacksamhet kan antingen vara en känsla eller en inställning. Känslan är flyktig, precis som alla andra känslor, och går inte att tvinga fram. Den kommer när den kommer och gå när den vill. Vi behöver känna oss otacksamma ibland för att verkligen uppleva hur det är att vara tacksam, precis som med olycka och lycka. Men tacksamhet kan ju också vara en inställning till livet, att man bestämmer sig för att inte ta saker för givet. Man väljer tacksamheten aktivt genom att undvika att gnälla exempelvis. Att börja skriva ner 3 saker om dagen som jag är tacksam för har verkligen lyft min syn på livet, rekommenderar appen ”gratitude journal-the original!”
Tack för din grymma blogg, älskar när du skriver lite mer reflekterande inlägg:)
vilken bra utmaning!! låter som du har tänkt mycket – tack för att du delar med dig, superintressant!! särskilt det här med känsla vs. inställning!
Stort lycka till, tjejer! Eller ja, lär nog hinna säga det igen när det närmar sig ytterligare… Vissa saker känner jag tacksamhet för nästan varje gång jag tänker på dem. Exempelvis min mamma, mitt hem, mitt jobb och min katt. Min relation till de tingen är okomplicerade. ytterst är jag bara ljuvligt glad över att ha just dem i mitt liv. Jag känner också att jag har haft tur som fått just dem. Andra grejer kan gå mer upp och ner och måste påminnas om. Mitt allmänna privilegium till exempel. Det är nog väldigt vanligt.
ja du kommer nog höra från mig många gånger innan måndag. 🙂 men tack!!!
Jag tror att tacksamhet kommer till oss när vi tar oss tid att tänka på hur bra vi har det. När vi springer i ekorrhjulet och ska ha/hinna mer och mer så blir tiden för reflektion väldigt liten. Tyvärr är den generella bilden idag att vi inte är tillräckligt bra själva innan vi har uppnått framgång på jobbet, i familjelivet, i löparspåret osv och när man själv strävar efter mer är det svårt att vara tacksam för det man redan har. Nu tycker jag dock att trenden håller på att vända, många jag pratar med funderar på vad som verkligen är viktigt (kanske för att vi blivit äldre) och då infinner sig tacksamheten över det vi har lite lättare. Det kanske blev ett långt och flummigt inlägg men jag tror att tacksamheten kommer inifrån och den kommer när vi faktiskt tar oss tid att reflektera.
Lycka till i Dublin! Med din inställning kan det ju bara gå bra då det verkar som om glädjen över upplevelsen är viktigare än resultatet!!!
intressanta tankar Eva, håller med dig om att det krävs någon form av reflektion för att känna tacksamhet. jag undrar också över om det är åldern eller samhället som gör att vi tänker på vad som är ”viktigt” i livet. tack för lyckohälsningarna!
Følelsen av takknemlighet bruker å komme og gå hos meg, men jeg vil likevel si at jeg har en grunnleggende følelse eller holdning av takknemlighet. Omtrent som en bunn å stå på.
ja, det är skönt att kunna känna tacksamhet tycker jag!
Jag har definitivt varit mer tacksam senaste tiden när det rapporteras extra mycjet om flyktingar och människors utsatthet. Trots att man ju egentligen vet att det sker även när man inte läser om det så påminns man ju extra om hur fantastisk bra och vilken tur vi har som blev födda just här, just nu i Sverige. Att det kommer i doser tror jag beror på att man faktiskt måste ha något som gör en påmind om det, något att jämföra och inse hur bra man har det trots allt. Och va spännande med Dublin, stort lycka till!! 🙂
intressanta tankar fanny – men då innebär det att vi blir mer tacksamma ju mer lidande i världen. typ? och du, tack!!
Nja inte direkt så tror jag, utan snarare att man blir påmind om det i sådana här extrema situationer. Just att man tänker: det kunde varit jag. Så jag tror och hoppas att det inte har det sambandet ändå.
ja, jag förstår vad du menar!
Hej!
Lycka till i Dublin! Ville bara säga att du hjälpte mig att springa och klara av min första halvmara i helgen. Lyssnade på en av dina podcast en del av sträckan jag sprang, alltid lika bra sällskap. 🙂 Gillar de podcast bäst som handlar om träning på något sätt, men de andra är bra med. Kommentaren är inte riktigt kopplat till detta inlägg, men tänkte att det kunde vara kul att få lite feedback ändå.
men vad kul ingela – tack, det gör mig superglad!!! och grattis till halvmaran!!!! ska bli mer träning i podden; något särskilt träningsämne du önskar?
Gillar de poddarna där du har med dig en ”expert”. Cykelpodden med Sofie Lantto var fantastisk, Kalla var också jättebra. Men gillar också podden du hade för inte så länge sedan om ditt långpass på fjället. Kanske skulle du kunna intervjua spännande människor som bor i Åre. Det är alltid kul när man lär sig lite när man lyssnar. Tips och tricks. Hur lägger man upp sin träning inför lopp etc är också en idé. Tänker du träning och uppladdning för de som inte gjort så många lopp etc. Nu tänker jag högt, men kanske kan det inspirera lite.
Lycka till i Dublin!
tack ingela, bra idéer!! ska definitivt ta till mig dem!!!
Jag håller med Katta, ni är ju skitcoola! Håller tummarna för att ni slipper ösregn, men om jag lärt känna er rätt genom podden så kommer ni typ embrace:a hela grejen ändå ;D
Jag känner precis samma angående tacksamhet som du. Ibland går jag omkring en hel dag och SER allt jag har. Verkligen tar in. Bara av att öppna kylskåpet kan jag bli helt till mig och bara tänka; Herregud, jag får ta och äta VAD jag vill härifrån. För att nästa dag tänka som en snorunge som bara vill ha och vill ha och inte nöjer sig med nåt. Det kommer verkligen i doser.
Jag funderar lite på om vi kanske inte är kapabla att känna tacksamhet ständigt. Jag läste någon gång att man bara kan vara nykär i en person i ca 3 månader, sen klappar kroppen ihop fysiskt. Det kanske är samma med lycka/tacksamhet. Vi klarar inte av att ha den känslan konstant. Kanske. Jag har egentligen ingen aning 😉
haha tack för din power erika! ska tänka på den när jag glömmer av mig i regnet. 😀 intressanta tankar. jag tycker vi är felskapade. haha!!
Ni är ju så coola! Ser fram emot era Dublinrapporter och minst en podd!
Tacksamhet ja – det är verkligen när en mår bra som den kommer, eller jag känner det som ett sköntlugn och pirrande välbefinnande som bara infinner sig i kroppen. Förväntan liksom.
Jag tror att både jag och många fler är lite för bra på att problematisera (som häromdagen du vet ;)) och ta allting på lite för stort allvar. Då är det inte lika lätt att bara landa i ett skönt ”vad bra vi har det”-moment, då blir det mer av ”Nu ja!”-grejen. Haha. Ett poddämne det också!
vi är båda ångestfyllda inför detta – särskilt eftersom vädret lovar ösregn de luxe!! är tacksamhet hönan eller ägget?
Bra fråga..haha. Tror det kan vara både och faktiskt. Om jag aktivt försöker tänka att jag har mycket att vara tacksam för, så mår jag nog bättre. Men den spontana känslan av tacksamhet kommer när jag mår bra och har ett flow. Typ 🙂
ja, vad är hönan och ägget liksom
Kloka tankar! Jag tror att tacksamhet kommer ifrån att våga reflektera över det som finns i ens liv och uppskatta det, istället för att ta allt för givet. Ordet tacksamhet kan kanske vara stort att använda men personligen tycker jag att det används för sällan och jag tycker det är superviktigt att känna tacksamhet. I stort som smått! Tror att jag ofta känner tacksamhet och vissa gånger starkare än andra.
ja fast varför kommer det bara i doser?
Tror det beror på att vi inte alltid ger oss tid att känna och/eller reflektera. Känslan av tacksamhet finns nog där hela tiden men får inte alltid utrymme att märkas, eftersom andra känslor också ska få plats 🙂 Och tusen andra saker som vi tror är viktigare…
sant! kanske känner vi mest tacksamhet när vi gör ”ingenting” – för då får vi tid??
Nej! Egentligen BORDE jag nog känna tacksamhet i ett jämnare flöde. Men känner igen det som du beskriver; att vissa dagar känner man av den betydligt mer och andra nästan inte alls.
Kram M
eller hur! undrar varför det är så?
Oj, är det redan dags för Dublin? Minns när du outade att ni skulle springa det, och det var ju nyss! Jisses vad tiden går.
ja jag vet. REDAN!! aagh!
Vi var ett gäng tjejer som skrev om våra olika synsätt på vad hälsa är. Flera av oss skrev att det int endast har med fysisk hälsa att göra, såsom träning. Utan även hur viktig den psykiska hälsan är för att ha hälsa. Det är inte för intet som det skrivits flera böcker om nyttan att öva sig i att känna tacksamhet. Jag övar dagligen på detta då det gör mig glad och positiv. Och inspirerar mig att göra mer för mig, och andra, att känna tacksamhet över. Långt inlägg men detta ligger mig varmt om hjärtat 🙂
ja jag har läst några av er. svårt skriva om hälsa i ett enda inlägg, känns som om jag skriver en hel blogg om det. haha. men håller helt med er! men, vad kommer tacksamheten från – och varför kommer den inte i ett jämnt flöde?