Gillar du vattenfall, särskilt de som fryser till vackra isskulpturer om vintern, så ska du följa med till Ristafallet. Här rinner Indalsälven över kanten i två olika vattenfall (det södra och det norra fallet) och bildar ett brett och häftigt vattenfall som är fint både sommar och vinter.

Ristafallet är 50 meter brett och 14 meter högt och du kan se den södra och norra delen från olika håll – fast aldrig samtidigt. Sommartid tycker jag om att springa runt hela fallet; då tar jag mig över Indalsälven på Mobron (vid Undersåker kyrka) i öster och den gamla träbron vid Änglagård i väster. Det blir en runda på drygt en mil. Här kan du läsa om Ristafallsrundan!

Om du är nyfiken på lite kuriosa så kan jag berätta att en del scener ur Ronja Rövardotter är inspelade från Ristafallet. Bland annat när Ronja och Birk flyter nedströms och håller sig i en björk.

Minns du när vi var vid Tännforsen? Båda vattenfallen är frusna vintertid och trots att Tännforsen är mycket större och mäktigare så kommer du närmre Ristafallet. Här kan du gå bakom isformationerna som bildats och då kan följa med på guidade turer inuti fallet.

Om du vill se fallet med minsta möjliga ansträngning ska du köra till Ristafallets camping och parkera där, för att sedan gå några hundra meter till fallet. Eller så följer du med på vår tur. Kolla, såhär såg det ut:

Imorgon kommer min kompis Katta hit till Åre. Jag längtar! Både efter att få besök av en fin vän, men också någon att dela allt härligt med. Det är fantastiskt att få uppleva allt som jag gör; men ännu mer fantastiskt att få uppleva det tillsammans med någon.

Jag har samlat på mig några grejer som jag vill visa Katta. Hon har ju varit här några gånger förut men ändå finns det så mycket kvar att göra.

Såhär såg det ut förra vintern när Katta hälsade på. Och här är från besöket förrförra vintern!

Om du är på väg till Åre så är här sju saker jag tycker att ingen besökare till Åre får missa i vinter:

(utan inbördes ordning ska tilläggas, det hade blivit för svårt att rangordna)

1. Kvällsskidåkning. Det imponerande ljuset i framförallt VM8:an är det bästa med skidåkning i det kompakta vintermörkret. Här är mer info från SkiStar om kvällsskidåkningen.

2. Stendalsliften om eftermiddagarna en solig vinterdag. Just Stendalsliften öppnar först den 8 februari och det är efter lunch du ska bege dig hit. Den ljuvliga skidåkningen som många gånger hittas här alltså!! Se framförallt bilderna 3, 4 och 6 i det här blogginlägget (fotade en gång när jag hade inbyggd kamera i mina goggles).

3. En kvällstur till Vita Renen i Edsåsdalen. Här är en artikel jag skrev till Visit Åre om det.

4. Längdskidåkning med fikastopp. Antingen milspåret i Björnen med en avstickare till Bergstugan vid Fröå gruva – eller en tur i spåret i Ullådalen som är runt 5 km långt och som går förbi Lillåstugan.

5. Ett av förra årets absolut bästa upplevelser när vi åkte baksidan till Huså för lunch – och fick skoterskjuts tillbaka till Åre.

6. Ett restaurangbesök. Åre har restauranger i världsklass. Prova till exempel Vinbaren, Capo eller Fjällpuben. Eller varför inte roliga tapas på nya Arne’s (gamla Ölbaren) – jag var där i fredags och kan verkligen rekommendera fish tacos, spring rolls och pommes med parmesan och tryffel!

7. Ett besök till Ristafallet nu när Tännforsen har stängt i vinter (alltså, fallet är ju fryst och fint precis som vanligt men det är varken skottat, sandat eller belyst). Är du löpsugen så kan du springa runt fallet och se det från flera olika håll. Här är från när jag sprang Ristafallsrundan i våras!

Jag betar av kilometer efter kilometer på Pilgrimsleden St Olavsleden (f.d. Mittnordenleden), vars hela sträckning går från Selånger i Sundsvall till Stikklestad i Trondheim (400 km).

Idag tog jag med mig Hazel och sprang sträckan mellan Undersåkers kyrka, förbi Ristafallet och till Englagård. Här fortsätter Pilgrimsleden mot Åre men jag tog träbron över Indalsälven och sprang tillbaka på den andra sidan. Det blev en ca 11 km lång Ristafallsrunda.

Ristafallsrundan har jag skrivit om förut, då var det en lövprakt utan dess like och snart står träden i full blom här och bildar en helt annan slags försommarfestival. Förra gången sprang jag fram och tillbaka längs ena älvsidan, men nu sprang jag runt.

Jag hade några optimistiska planer på att göra Ristafallsrundan ungefär dubbelt så lång genom att följa Pilgrimsleden till Brattland och springa över bron vid Undersåker. Det skulle i så fall bli ungefär 20 km. Såhär i efterhand är jag väldigt nöjd med mina 11 km, och en kall Cola Zero satt himla bra efteråt.

Ristafallsrundan är en platt och enkel stigrunda att springa. Det är inte särskilt kuperat för att vara i fjällvärlden och underlaget är springvänligt. Bara på enstaka ställen är det mycket rötter att se upp för. Längs vägen ser du Ristafallet ur ungefär alla tänkbara vinklar vilket gör den extra rolig att springa. Ett tips till dig som besöker Åre i sommar!