Åre kryllar av fotografer och en av dem är Louise; eller Isbergs Photography som hon heter på Instagram. Jag tycker att hon fotar så sjukt fint med härliga färger! När vi jobbade fram vår nya bildstil för Holiday Club Åre så var Louise, tillsammans med Darren Hamlin, de fotografer i Åre som fotar precis enligt den stilen vi såg framför oss. Därför använder jag både Louise och Darren när vi bygger upp vår nya bildbank på Holiday Club, även om jag också fotar en del själv.

Men Louise kan mer än att fota! Hon är en av grundarna bakom Urstig som är så snyggt gjord så att man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla Urstig. Det är varken en sajt eller ett e-magasin. Här är nummer 2 i alla fall. Bläddra och förundras! Personerna bakom Urstig är en härlig skara med många bra.

Hur som helst. I ett uppdrag för Holiday producerade Louise både text och bild och jag tänkte dela med mig av det här. Några favoritställen i Åre! (Såväl text som bild kommer från Louise)

Ottsjöns Öststrand

Ottsjön ger en känsla av att vara mitt i den vilda naturen, inramad av granar och med fjället precis bredvid. Åk skridskor, skidor eller promenera på sjön och avsluta dagen med en fika vid vindskyddet. Här finns också en liten eldstad om man behöver värma tårna eller vill göra kokkaffe.

Hitta hit: Kör mot Undersåker och sväng av mot Vålådalen, över järnvägen. Följ vägen tills dess att du passerar skylten för Ottsjö, efter en dryg kilometer kommer du att se Ottsjön på höger sida. På höger sida finns det en liten parkeringsficka och vindskyddet är precis intill.

Kom ihåg: Isdubbar

 

Ristafallet

Promenera i Ronja och Birks fotspår längs med Ristafallet och förundras över de naturliga isformationerna.

Hitta hit: Kör E14 mot Järpen, ca 1 km efter Hedmans Fjällby svänger du av till höger till Ristafallet.

Kom ihåg: Varma kläder – det är oftast lite kallare nere vid fallet.

Fröå Gruva

Strax ovanför parkeringen finns en karta som guidar en runt gruvområdet. Gå runt och titta på byggnaderna och avsluta vandringen i raststugan. Här finns en fin eldstad med skorsten och bänkar att sitta på. Ved finns att ta – lägg en slant i lådan på väggen. Här är det lätt att sitta i timmar och titta på fjällen medan elden håller en varm.

Hitta hit: Kör E14 till Björänge och sväng vänster upp mot Björnen, passera Björnen och kör rakt fram tills du ser skylten för “Fröå”, där svänger du vänster. Från E14 är det ca 7 km.

Tips: I stugan finns ett galler som är perfekt att använda om man vill laga något att äta över elden.

Långnäset

Viken på andra sidan sjön, sydost om Åre, är perfekt för att beundra byn på avstånd. Här finns en riktigt fin grillplats där du kan sitta på stockar runt elden. Om norrskensprognoserna är lovande är det här platsen att vara på.

Hitta hit: Ta E14 till Undersåker och kör över järnvägen mot Vålådalen, ta första höger mot Edsåsdalen och ta sedan första höger igen. Sista biten är en grusväg. Kör ca 5 km tills du ser den första lilla avfarten på höger sida. Är det mycket snö är avfarten inte plogad utan du får hålla utkik efter ett litet rött hus. OBS! Det finns en bom på sista grusvägen som ibland kan vara stängd.

Kom ihåg: Kameran

 

Tännforsen

Utöver sin mäktighet bjuder Sveriges största vattenfall, Tännforsen, även på en mysig promenadslinga i trollskogen.

Hitta hit: Kör E14 västerut, passera bron över Indalsälven och ta sedan höger till väg 322. Följ skyltar mot Tännforsen.

Tänk på: Att det kan vara väldigt halt i och med luftfuktigheten i kombination med att det är nedförsbacke till fallet. Låna gärna broddar från hotellet inför utflykten!

Var 2015 ett rejält träningsår? Jag vet inte riktigt; det känns nämligen inte så – men jag kan ju ha fel. Mitt allra första inlägg 2015 handlade lustigt nog om att mäta min träning med appen training goal.

Rent generellt blev det allt tydligare att bloggare är de nya rockstjärnorna som jag skrev i det här inlägget från januari. Det finns mängder av bloggare som gjort kläd- och designkollektioner under året; bland annat Lofsan för Röhnisch, Sofie Lantto för Craft och Petra Tungården för Fitnessguru bland annat – om vi bara ska prata träning.

2015 var året då jag blev förälskad i vintercykling. Min kompis Karin kom upp och vi cyklade en hel del på snöfyllda vägar. Jag cyklade också en del på min trainer – och tog sikte på barmarkssäsongen på min racer. Jag cyklade inte så mycket under sommaren som jag hade önskat men pass som dessa alltså – eller som dessa när det blev lite varmare.

Framåt hösten tog jag fram min cyclocross igen och letade mig in på tomma skogsvägar.

Jag åkte en del längdskidåkning, men ändå lite mindre än jag trodde. Jag var med på en pressresa med några otippade deltagare och åkte längd i Åre och så gjorde jag några turer hit upp: till Vita Renen både i dagsljus och i mörker. Men den här kvällen är ändå den jag minns allra mest från förra vinterns längdpass.

I vintras började jag också att åka skejtskidor; jag tragglade teknik under många men korta pass och åkte mycket i Ullådalen. Att alltid lära mig nytt har varit ledord för mitt 2015 och jag lärde mig också att crawla.

I slutet av februari var jag ofta till Ottsjö; där värmde solen gott. Det var fin skare allt som oftast och vi tog sikte på olika stugor på fjället eller utsiktsplatser att vila på. Som den här dagen till exempel. Den bästa sortens träning! Att springa vintertrail på skaren fjället är extremt drömmigt.

Jag åkte rejält mycket utförsåkning förra säsongen. Om jag ska vara ärlig så strulade min rygg en del när jag åkte på egen hand; men när jag åkte med Rasmus så försvann allt strul. Jag trodde det handlade om hjärnspöken men nä, det handlade snarare om att åka med skidorna istället för att jobba mot dem. Att vara ute i backen en sådan här dag alltså – jag älskar det! Ibland var vädret inte lika strålande, men då var manchestern riktigt mjuk istället.

Hur den perfekta vinterdagen i Åre ser ut gjorde jag en film om: här ser du den!

Framåt mars kom suget efter backintervaller. Jag körde 10 backpass i mars och uppmanade alla andra att göra det med. Det här tipset håller jag fortfarande med om; ett smart sätt att lura hjärnan! Här är fler intervaller och dessutom trappintervaller i Halmstad. Jag tror att just backintervaller blev ett sätt för mig att komma ut och springa i våras; när alla andra pass kändes för tråkiga. Sedan satt liksom känslan kvar hela året.

I april började jag springa ”på riktigt” för året. Det märks i tonen när jag skriver; hur lusten vaknat och hur löparstegen spelar som en ljuv melodi i kroppen. Den 19 april skrev jag om löpning i motljus; årets första distanskärlek. Sedan sprang jag rätt ut i vitsippshavet! Mot slutet av april längtade jag efter långpass och den sista dagen i april sprang jag årets första långpass på 15 km och jag minns det så väl; tjälen hade precis gått ur marken och det var blött och kallt och alldeles underbart.

Den 12 maj anmälde jag mig till Dublin marathon och efter det sprang jag långt hela sommaren med devisen varje dag är en ny stig. I oktober sprang vi, och det gick ju bra.

Jag sprang runt Blanktjärn en naken dag i maj och det vårsnöade på mig när jag sprang Platåleden i Ottsjö. Jag sprang till Ristafallet och i juni hade jag kommit upp i distanser om runt en halvmara. Där höll jag mig hela sommaren igenom; vi sprang i Glasriket när vi åkte på minisemester och den 1 juli var det snöigt när jag sprang i Storulvån.

Sommarens allra största löparupplevelse var när jag sprang till Pyramiderna och Issjödalen. Aldrig har jag sprungit så långt och upplevt så mycket som under mina två somrar i fjällvärlden.

När det blev sensommar började min marathonträning mattas av lite och jag orkade inte riktigt hålla igång den. Jag sprang till Norge och det blev mitt längsta långpass. Men allra, allra jobbigast var Vertical K i Åre – alltså seriöst!

Augusti var en bra träningsmånad och jag var en frekvent löpare på leden mellan Rundhögen och Blåhammaren. Det var också i augusti som jag satte fart på styrketräningen igen; den träningen som hängde med mig som ett dåligt samvete för jämnan under 2015.

Jag styrketränade mest utomhus under året. Ljusa kvällar även när det stormade. Ibland tog jag med mig vikterna upp på fjället. Jag satte ihop pass även utan redskap. Men sådana här fullt ös medvetslös-pass älskade jag och de körde jag inomhus.

Jo, men nog har det varit ett bra träningsår trots allt. Framförallt har det varit massor av uppelvelsebaserad träning och det kommer vara ledordet även inför 2016. Jag vill ha intervallträningen som bas och långpassen på stig som självklarhet. Jag vill cykla massor och jag vill bygga allt det här på en stark grund med styrketräning.

Jag betar av kilometer efter kilometer på Pilgrimsleden St Olavsleden (f.d. Mittnordenleden), vars hela sträckning går från Selånger i Sundsvall till Stikklestad i Trondheim (400 km).

Idag tog jag med mig Hazel och sprang sträckan mellan Undersåkers kyrka, förbi Ristafallet och till Englagård. Här fortsätter Pilgrimsleden mot Åre men jag tog träbron över Indalsälven och sprang tillbaka på den andra sidan. Det blev en ca 11 km lång Ristafallsrunda.

Ristafallsrundan har jag skrivit om förut, då var det en lövprakt utan dess like och snart står träden i full blom här och bildar en helt annan slags försommarfestival. Förra gången sprang jag fram och tillbaka längs ena älvsidan, men nu sprang jag runt.

Jag hade några optimistiska planer på att göra Ristafallsrundan ungefär dubbelt så lång genom att följa Pilgrimsleden till Brattland och springa över bron vid Undersåker. Det skulle i så fall bli ungefär 20 km. Såhär i efterhand är jag väldigt nöjd med mina 11 km, och en kall Cola Zero satt himla bra efteråt.

Ristafallsrundan är en platt och enkel stigrunda att springa. Det är inte särskilt kuperat för att vara i fjällvärlden och underlaget är springvänligt. Bara på enstaka ställen är det mycket rötter att se upp för. Längs vägen ser du Ristafallet ur ungefär alla tänkbara vinklar vilket gör den extra rolig att springa. Ett tips till dig som besöker Åre i sommar!