Det är mitten av maj och den bästa tiden är nu. Oavsett väder oavsett kläder. Vi kommer att gå in i juni och jag kommer säga samma sak då: den bästa tiden är nu. Oavsett väder oavsett kläder. Jag är tacksam över min förmåga att samtidigt längta och sakna men också vara här och nu. Det är nog därför jag gillar mina listor – de fungerar som verktyg för både framtid och nutid.

De säger att det var så dåligt väder förra sommaren men jag minns inte särskilt mycket av det. Jag minns alla soliga kvällar; på Piren i Stockholm, Sjön i Jönköping eller Garage Bar i Höganäs till exempel. Eller den här ljuva kvällscyklingen längs ett hav av lupiner. Jag minns den varma dagen vid Nulltjärn i Juni och när vi gick över en sjö(!) en solig dag i augusti. När vi var vid Norrvikens trädgårdar (sommartips!) i Båstad eller när jag sprang en bit av Kullaleden till Mölle eller dagen på Marstrand. Framförallt minns jag förra sommarens mesta sommarbild – och att en perfekt sommar bäst beskrivs såhär!

Eller jo förresten, jag minns två regniga tillfällen: dels när jag simmade i Halmstads utomhusbassäng Brottet – och så när jag sprang trail på snö i Storulvån den 1 juli. Jag tycker att minen jag har speglar hur jag mår båda de dagarna!

Nog pratat om allt det som varit. Nu pratar vi istället om allt det som kommer tycker jag. Min bucket list för sommaren 2016 kommer att fyllas på allt eftersom, men här är en början på allt det jag vill uppleva i sommar!

 

Bucket list sommaren 2016:

 

> Tälta på fjället (i alla fall en natt)

> Bada i fjälltjärn

> Läsa en bok och dricka rosé (ja, den kombinationen!)

> Springa Blomsterstigen i Storlien

> Springa trail i Bydalsfjällen

> Springa Ljusnanleden

> Äta croissant till frukost också hemma i Sverige

> Ta med min stand up paddle board ner till Åresjön och köra lite SUP där

> Cykla om morgnarna – gärna några mil före frukost

> Grilla massor, även när jag är själv i Åre

> Träna många svettiga cirkelpass utomhus

> Många korta pauser med rörlighetsträning för bröstryggen (med enkla redskap såsom ett kvastskaft)

> Göra egen glass

> Ta med mig frukosten utomhus

> Gå upp till toppen av Åreskutan för soluppgång – eller solnedgång

> Springa leden över Lillskutan i Åre

> Kolla igenom Sex and the city från start de dagar det regnar

> Springa på Andersön i Östersund

> Springa Bynäset eller Högforsleden i Östersund

> Upptäcka en ny fjälled, kanske mot Anarisstugan, Lunndörren eller Stensdalen

> Springa till Helags

> Upptäcka Dumme mosse utanför Jönköping. Jag tror man springer där?

 

Vissa grejer från förra året finns kvar; till exempel att springa Ellen Keys led i Omberg eller cykla i Jönköpings Toscana eller springa Ljusnanleden.

Hur ser din bucket list för sommaren ut? Oavsett om du gjort en egen drömlista för sommaren eller inte, så får du gärna tipsa om saker som du tror att jag skulle gilla!

Den 13 maj 2006 skrev jag det allra första inlägget på den här bloggen. Det är snart tio år sedan! Den 13 maj är nu på fredag så jag tänker skåla lite extra i rosé då. Fast faktum är att jag tänker skåla ännu mer en annan helg i maj, för då kommer jag att fira lite mer ordentligt.

Tio år som bloggare. Det är svindlande när jag tänker på det. Så många dagar – så många blogginlägg. Så många personer jag träffat och mött genom bloggen, så många sammanhang jag dragit nytta av att vara bloggare. Så otroligt mycket bloggen har lärt mig!

I ett tidigare inlägg skrev jag om mina senaste tio år; vad jag gjort, bott och jobbat med. Och nu är det dags för den här bloggens lilla resumé tänkte jag!

Såhär såg mitt allra första blogginlägg ut! Jag stavade blog på det engelska sättet eftersom blogg som grej inte riktigt hade uppstått då – men jag behöll det svenska ordet för träning. Jag började på blogspot och min url var traningsblog.blogspot.com och där huserade jag några år.

Jag önskar att jag hade haft en mer spännande historia om hur mitt bloggande började men nä, jag brukar berätta som det faktiskt var: jag hade ett jobb som jag tyckte var tråkigt och använde en del av min tankekraft åt att komma på att jag skulle starta en blogg. Det var tiden då Karolina Lassbos ”en glamourprinsessas dagbok” hade blivit en snackis men jag var redan då övertygad om att det var bättre att ha en nischad blogg. Jag gillade att träna och tänkte att jag skulle starta en träningsblogg!

Från början var bloggen mer eller mindre en träningsdagbok men inte alltid i dagens typiska bloggformat utan väldigt mycket blandat med produkt med pris- och köpinformation, precis som i tidningar. Här är tre exempel på blogginlägg jag skrev under min första bloggmånad som är så hysteriskt dåliga – sett till dagens bloggande – att jag inte ens kan skämmas över dem:

> Joggingskor. Bilderna!! Och att jag skriver ”det fina med dessa skor är att de bland annat finns i helsvart färg! Perfekt tycker jag då svarta skor smälter in i min för övrigt ganska strikt svart-vita löparmundering” när jag åren efteråt knappt hade något svart alls!

> Styrketräningens fördelar. Alltså, detta är så dåligt så det blir roligt. Det här med att skriva personligt?

> 16 maj: 11200 meter. Jag hade inför detta pass köpt en fickradio. En fickradio!! Då vet man att det är länge sedan! Och att jag ens använder ordet jogging!

När jag började blogga hade jag ett alterego och jag lade aldrig upp några bilder på mig själv. Det var först flera år senare som det tvärtom blev kotym att bygga sitt personliga varumärke genom bloggen och allt det där. Från början ansågs det farligt att skriva sitt namn och avslöja alltför mycket om var man bodde eller gjorde. Det var 10 år sedan – men en helt annan livstid sett till den digitala utvecklingen!

Jag minns när jag fick den första produkten av värde hemskickad till mig: ett par svarta skor från Adidas. Det var ett och ett halvt år efter mitt första inlägg och såhär skrev jag då.

2010 flyttade min blogg till Spotlife; Blondinbellas bloggportal som var i ropet just då, och det var då jag valde att blogga med namnet och domänen traningsgladje.se. Det var nog också då som jag tjänade mina första pengar på bloggen om jag minns rätt.

Sedan dess har jag varit Träningsglädje oavsett om jag legat utan portal, som jag gjorde efter att jag lämnade Spotlife, eller som när jag började blogga för portalen Healthy Living dit jag flyttade i november 2014. Ett halvår senare hade jag mitt första möte med Metro Mode som då presenterade nya och spännande planer och i september 2015 lanserades Metro Mode Hälsa där du hittar min blogg just nu.

Jag är stolt över mina tio år. Jag är inte stolt över exakt varenda blogginlägg men jag är stolt över mitt förhållande till bloggen. Jag har varit extremt noga med att hålla isär vad som är blogg och vad som är Sara och jag har aldrig låtit mig själv må dåligt över bloggen. Jag ska kunna vara jag även om jag inte bloggar och därför har jag alltid haft som grej att jag teoretiskt sett ska kunna stänga ner bloggen imorgon utan att hela min värld rasar samman. Jag ska fortfarande kunna stå stadigt på jorden ändå, jag ska fortfarande kunna ha mina vänner och jag ska fortfarande kunna ha en inkomst. Därför har jag byggt den största delen av min bloggbusiness från det bloggandet lärt mig – och så har jag förfinat den kunskapen och applicerat det på andra som vill ha hjälp med sin digitala närvaro.

Trots ovan, så har jag varit väldigt dedikerad den här bloggen – det har inte gått många dagar utan blogginlägg under mina tio år. Eftersom jag ofta uppdaterat mer än en gång så har jag skrivit fler blogginlägg än jag bloggat sett till antal dagar. Trots alla inlägg så minns jag nästan dem alla: jag kan läsa ett inlägg och komma ihåg var jag satt eller hur jag hade tränat. Och trots alla inlägg så tycker jag fortfarande att det finns massor att skriva om.

Jag har gjort massvis av intervjuer under mina år som bloggare. Du har kunnat se mig i ett gäng olika tidningar; från Fitness Magazine till Metro, lokaltidningen i Halmstad, Aftonbladet, Amelia och ett gäng andra ställen. Jag har pratat i radio och pratat live från scen. Såhär har det till exempel sett ut:

> Aftonbladet listar bästa hälsobloggarna

> Här fanns jag överallt

> Jag frontade en kampanj för löpning! (Här finns fler bilder)

Jag har nästan alltid varit i topp när omvärldsanalysföretag listat vilka bloggare som påverkar mest inom min bloggnisch. Det är häftigt – även om blogglandskapet förr om åren var mycket smalare och mer homogent. Idag går det inte att beskriva nischen träningsblogg utan att ytterligare kategorisera det i fler nivåer.

Mitt bloggande har utvecklats massor under åren. Men trots att jag bloggade skrattretande dåligt från början så ser jag ändå vem jag var genom orden och jag känner igen mig. På tio år har massor förändrats, men på det stora hela kanske inte så himla mycket ändå. Jag är samma person nu som då – men jag är tio år mer livserfaren och tio år mer bloggerfaren. Jag hoppas att jag kommer säga samma sak om mig själv idag om tio år.

Förutom bloggen så är Pinterest den plattform i sociala medier som haft allra störst påverkan på mig. Det man ser ofta tar man intryck av och jag har på allra bästa sätt färgats av de där lite smått banala budskapen som det finns så många av på Pinterest. Enkla självklarheter som fastnat och som jag låtit påverka mig.

Det finns otroligt många citat som jag gillar, men när jag körde bil igår så tänkte jag alldeles särskilt på ”and now I’ll do what’s best for me” som jag har pinnat en gång men inte riktigt tänkt på så mycket. När ord sätts i rätt sammanhang så blir de meningsfulla och funkar som en guide till inre hälsa.

Att må bra – eller hälsa – är inget man får och så har man det för alltid. Det är en ständigt pågående resa, en vågskål där båda sidor hela tiden  fylls på och töms. Det är vad som gör hälsa komplext; det går inte att uppfylla vissa krav och så har man bockat av sin checklista och kan förnöjt luta sig tillbaka i livets karusell och bara åka.

För att må bra så måste du bli medveten om vad det är som får dig att må bra. På så sätt kan du se vad du allra helst ska ha mer av i ditt liv – och vad du kanske behöver mindre av. Läs det sista stycken i detta inlägg till att börja med!

I det mesta jag gör utgår jag alltid från en plan. Eller en slags karta kanske man ska säga – eller en guide. Ofta utgår jag från frågorna vad, när, var, hur, vem och varför. När man har svaret på de frågorna har man ofta en hel strategi klar för sig, och det är enkelt att fatta beslut utifrån svaren som frågorna ger. Jag använder i princip alltid denna metod i alla små och stora projekt på jobbet; från att skriva artiklar till att sätta större strategier.

När jag satt bakom ratten idag så kom jag till insikten att det gäller ju också livet!

Har du din karta klar för sig med tydliga svar på vad, när, var, hur, vem och varför så blir det så mycket enklare att fatta både små och stora beslut så att du kommer närmre att må så som du vill må. Kanske kan du plocka bort någon av frågorna – men grundstommen är ändå detsamma; svaren ger dig ett ramverk, en slags plan! Du måste veta (och komma ihåg) vad som får dig att må bra – så att du kan göra rätt grejer.

Detta handlar väldigt mycket om andemeningen av ”and now I’ll do what’s best for me” – jag tror att vi är många som behöver det. Jag tror att vi är många som är så otroligt måna om alla andra att vi glömmer bort oss själva, eller i alla fall sätter oss långt bak i prioriteringsordningen.

Nästa gång du blir tillfrågad om något eller ska bestämma någonting; fundera på om beslutet är i enlighet med svaret på frågorna. Det vill säga att ditt beslut följer din strategi för att må så som du vill må.

För mig kommer svaren hjälpa mig att säga nej till saker och ting. Jag är en person som gärna säger ja eftersom jag vill ta alla chanser och möjligheter som finns och som vill mycket rent generellt. Men alla ja riskerar att putta bort mig från att må så som jag jag vill må och från det jag egentligen behöver göra för att bli det jag vill bli.