Sist jag åkte skejtskidor så var jag lyrisk; det kändes så himla bra. Tyvärr var den känslan som bortblåst idag. Jag hade en platt skejtbädd under skidorna i eftermiddags men det hjälpte inte. Det gick rent ut sagt bedrövligt. Alltså riktigt uruselt. Huvudet var inte med vilket gjorde att tekniken inte satt. Funkar inte tekniken så funkar ingenting i mitt skidåkarliv.

Det positiva jag tar med mig från mitt skejtpass på en halvtimme är att utveckling sällan är spikrak. Det handlar ofta om några steg framåt följt av ett steg bakåt. Och så håller man på sådär tills man blir bättre och bättre. Dagens pass var det där steget bakåt och det är skittrist.

Kan inte du berätta något kul istället? Vad som helst! Något roligt som hänt dig idag eller något annat som du gläds med.

Skejtklädd med handskar, skidbyxor, underställ och lager 2-tröja från Craft och väst från Marmot. Mössa från Icebreaker.

När det börjar bli vårvinter är det ljust till långt in på kvällarna och de sena kvällspassen i Ullådalen är en riktig njutning med en fin solnedgång bakom Mullfjället som kuliss. Igår blev det också ett sent kvällspass i Ullådalen; men i kompakt nattmörker. Fullmånen orkade inte riktigt fram bakom molnen och bara pannlampan visade vägen.

Jag valde skejtskidorna igår. En riktigt bra grej med just skejt är att skejtpjäxor är så otroligt bekväma. Det var i december 2014 som jag köpte min skidutrustning här på Intersport i Åre – och det har blivit en del skejtpass sedan dess. Jag har harvat runt och tragglat och det har inte varit någon spikrak utvecklingskurva. Mitt allra första pass på skejtskidor var i Idre med en riktig supercoach, och snart är jag nog redo att ta mig an nya tekniktimmar med skidtränare.

Igår kväll var första gången som jag på riktigt kände att jag hade det under kontroll under långa stunder. Jag kunde glida ut på varje skär och riktigt jobba med benen. Det är en sådan otroligt härlig känsla när man känner att det sitter!

En annan bra grej med skejtskidor, förutom riktigt bekväma pjäxor, är att jag är mycket tryggare på skidorna i utförsbackar. De känns mycket stadigare helt enkelt, kanske för att de är kortare?

Om du är i Åre och åker längd så är det ett hett tips att åka till Ullådalen på kvällen. Ofta pistas spåren i Ullådalen under sen eftermiddag vilket ger riktigt fina spår och en nylagd skejtbedd till kvällspassen några timmar senare! Chansen är hög att du har fjället för dig själv; ta med en pannlampa och njut av en fin skidtur!

Bilden nedan är för övrigt från längdspåren i Åre Björnen för exakt ett år sedan. Det var förra årets mest magiska skidtur. Det är något visst med mörkret alltså; det är som att alla sinnen slås på och är extra uppmärksamma!

Turspåren i Edsåsdalen kan vara södra Årefjällens bäst bevarade hemlighet. Oftast är det motionsspåren som syns genom appar som Skidspår (man måste klicka sig vidare till ”spårstatus” för att se att det finns fler spårade rundor) – men turlederna är lika fint spårade de! Och då öppnar sig fantastiska möjligheter att komma upp på fjället och åka längd!

Jag valde den längsta rundan för gårdagens skidåkning i Edsåsdalen: Älgbergsrundan. Den är 19 km från starten i Edsåsdalen, men jag parkerade i Dalen och då blir den några kilometer kortare. Att parkera i Dalen är för övrigt ett bra tips om du kör bil till Edsåsdalen; här finns mer plats att parkera och så ligger spåren mycket närmre.

Älgbergsrundan (som är skyltat med nummer 122) är en rödmarkerad led, men det beror enbart på längden (19 km) – annars är den rätt så flack enligt beskrivningen av spåret. De första fyra kilometrarna går uppför genom granskog och det är segt men ändå riktigt fint eftersom snön ligger tung på granarna.

Jag kände att jag måste stanna hela tiden för att fota, vilket inte gör så mycket eftersom jag ju skulle åka långsamt enligt punkt 2 i det här blogginlägget. Kolla, såhär fint är det:

 

När granarna glesade ut och det blev kalfjäll istället så tog jag turens första riktiga paus och drack lite av den varma rödvinbärssaften som jag värmt och hällt i en sådan där klassisk midjeväska man har när man åker längdskidor. Jag var så himla tacksam att jag packat med det.

Jag hade också ett par extra vantar med mig (Marit Björgens skidhandskar för att vara exakt) – och min kamera såklart: en Canon G7X som följer med på sådana här fjälläventyr. Typ som det i somras när jag också var i Edsåsdalen och sprang Grofjällsrundan.

Ibland satt det som små älgmärken på ledkryssen och jag blev full i skratt vid ett tillfälle för precis vid ett sådant älgmärke var det djupa spår från något som tveklöst var älg. Men det var ett tag sedan som den hade klivit över spåret för avtrycken var lätt översnöade.

Igår kom det nästan en decimeter snö vilket gjorde att spåret var lite fluffigt och löst. Vanligtvis finns det en skejtbedd bredvid de dragna klassiska spåren men det hade inte hunnits med till idag. På vägen tillbaka till spårcentralen var det bara att stå stadigt i spåret eftersom det inte fanns så mycket plats utanför att bromsa på. Eller, den gången jag försökte så blev det en fin face plant rätt ner i djupsnön.

Såhär såg det förresten ut upp mot kalfjället när träden glesade ur. Blå himmel och massor av snö:

 

Om jag ska vara ärlig så är längdskidåkning det jobbigaste jag vet. När jag åker längd så har jag aldrig musik eller podcasts i öronen (till skillnad från när jag springer) utan det är bara jag och mina egna tankar och naturen runt omkring. Precis som med landsvägscykling så är det svårt att åka på halvfart. Det är all in som gäller; och då blir det antingen jättejobbigt – och när det inte är särskilt jobbigt alls så är det för att jag står still och försöker få fatt på krafterna igen.

Det är också enorm skillnad på när det går uppför och utför. När jag började åka var klockan runt 13 och under de första kilometrarna undrade jag om jag skulle hinna hem innan det blev mörkt. Men det gjorde jag ju; det går bevisligen fort när det går utför…

Jag börjar trivas bättre och bättre med mina Fischer längdskidor med skin – alltså den nya generationens vallningsfria skidor som det pratas mycket om nuförtiden. Det är så skönt att bara klä på sig, grabba tag i skidorna och gå ut – utan att oroa sig över vad det är för grader och hur snön är. Det är bara att åka. Jag är helnöjd med mitt köp!