När det börjar bli vårvinter är det ljust till långt in på kvällarna och de sena kvällspassen i Ullådalen är en riktig njutning med en fin solnedgång bakom Mullfjället som kuliss. Igår blev det också ett sent kvällspass i Ullådalen; men i kompakt nattmörker. Fullmånen orkade inte riktigt fram bakom molnen och bara pannlampan visade vägen.

Jag valde skejtskidorna igår. En riktigt bra grej med just skejt är att skejtpjäxor är så otroligt bekväma. Det var i december 2014 som jag köpte min skidutrustning här på Intersport i Åre – och det har blivit en del skejtpass sedan dess. Jag har harvat runt och tragglat och det har inte varit någon spikrak utvecklingskurva. Mitt allra första pass på skejtskidor var i Idre med en riktig supercoach, och snart är jag nog redo att ta mig an nya tekniktimmar med skidtränare.

Igår kväll var första gången som jag på riktigt kände att jag hade det under kontroll under långa stunder. Jag kunde glida ut på varje skär och riktigt jobba med benen. Det är en sådan otroligt härlig känsla när man känner att det sitter!

En annan bra grej med skejtskidor, förutom riktigt bekväma pjäxor, är att jag är mycket tryggare på skidorna i utförsbackar. De känns mycket stadigare helt enkelt, kanske för att de är kortare?

Om du är i Åre och åker längd så är det ett hett tips att åka till Ullådalen på kvällen. Ofta pistas spåren i Ullådalen under sen eftermiddag vilket ger riktigt fina spår och en nylagd skejtbedd till kvällspassen några timmar senare! Chansen är hög att du har fjället för dig själv; ta med en pannlampa och njut av en fin skidtur!

Bilden nedan är för övrigt från längdspåren i Åre Björnen för exakt ett år sedan. Det var förra årets mest magiska skidtur. Det är något visst med mörkret alltså; det är som att alla sinnen slås på och är extra uppmärksamma!

Åre Björnen klockan 19.30 en onsdagskväll. Det är mer bilar än vanligt på parkeringen vid spårcentralen vid den här tiden. Det lyser i prick alla fönster i hela byn och den är så full som den kan bli. De som inte är inne är här; i spåret. Ändå är det inte trångt. De vi möter är glada och säger hej.

Jag åker skejt bredvid mamma som jag lyckats lura ut. Hon har pannlampan för vi åker i spår utan elljus. Det är tyst och lugnt och underbart.

Vi är ute i runt 50 minuter. På njutartur. Spåren i Åre Björnen är helt fantastiska just nu; SkiStar har tagit över skötseln av spåren inför den här säsongen och de gör ett kanonjobb. De har också lagt nytt underlag på femkilometersslingan i Duved vilket gör den både fin att springa på när det är barmark och lättare att få till bra underlag under vintern.

En del av njutarturen består också i att vi stannar till på ICA Björnänge på vägen hem och köper en låda Åre kokosbollar. Kvällsfika efter lite längdskidåkning, ja ni hör ju som man mår!

Fler bilder från längdspåren i Åre Björnen:

> Manchester och nydragna spår den 20 januari förra året (tydligen var det specialbeställt för oss…)

> ÄLSKAR den här bilden från förra året!

> En sådan här dag alltså!!

Det är något så otroligt vintrigt med längdskidåkning. Jag har ju haft jättemånga vinterdagar hittills men ändå är det inte förrän nu; efter jag åkt mina första kilometrar i längdspåret, som jag verkligen känner vintern i kroppen. Åh vad jag älskar årstider!

Jag och Kenth åkte till Åre Björnen framåt kvällskvisten och då var det inte många i spåret. Jag nötte min skejtteknik (det behövs mycket nötande), medan Kenth övade sig på att åka med hund. Även om det inte var så mycket kvalitet i själva åkningen var det härligt att vara ute och jag ser fram emot massor med fler liknande kvällar! …och kanske några morgnar om jag orkar upp i tid.

Fördelen med skejtskidor är att man inte behöver valla. Numer finns det även riktigt bra vallningsfria längdskidor med skintech och jag funderar på att köpa mig sådana skidor, för det här med vallandet är lite av en tröskel även om jag kan tycka det är kul ibland. Fast mest bara ibland. Det finns en enorm fördel i att inte kolla temperaturen innan man beger sig mot spåret, och sedan bara köra. Helt utan krångel!