Träningsglädje

Jag har följt Shahrzad på avstånd under en länge tid. Första gången jag hörde hennes historia var för ett år sedan – men första gången jag träffade henne var igår. Hon är min nya idol och förebild.

Shahrzad gjorde ett bejublat framträdande inför hela svenska folket på Idrottsgalan i vintras – och hon har pratat på TedX. Igår pratade hon i Stockholm under en kväll arrangerad av Craft där jag också var delaktig.

Här finns Shahrzads historia att läsa. En påminnelse om att livet kan ta vändningar vi aldrig kan ana. Men också en historia om drivkraft som Shahrzad vill påminna oss om att vi alla besitter – när vi letar i djupet av oss själva.

Det är fyra år sedan Shahrzad amputerade båda sina underben efter att helt plötsligt och helt utan förvarning blivit sjuk – och dessutom som av ett under dessutom tillfrisknat. Shahrzads föreläsning var en emotionell resa som jag kommer att ta med mig under lång, lång tid framöver. En resa som bokstavligt talat pendlar mellan liv och död, med revansch och superhjältar. En historia som har allt!

Jag fick tillfälle att intervjua Shahrzad för Metro Mode Hälsa – intervjun med Shahrzad kan du läsa här! Frågorna handlar inte så mycket om triathlon som ju har varit Shahrzads satsning det senaste året. Istället ville jag fråga om hälsa; det vi alla går och letar efter och som vi tycker är svårt – men som blir självklart på ett annat sätt när man ställs inför livets ytterligheter.

Det är tre och ett halvt år sedan Shahrzad kunde ta sina första steg efter sjukdomen där hon svävat mellan liv och död. Det är två och ett halvt år sedan hon klarade några timmar utan rullstol. I somras tävlade hon i Stockholm triathlon; hon som inte kunde simma, som aldrig cyklat och som knappt sprungit ens när hon hade underben. Det bor en superhjälte i Shahrzad – och det hon vill visa är att den superhjälten finns hos dig och mig också!

Just nu designas Shahrzads egna cykelkollektion för Craft och jag väntar spänt på att få se resultatet. Jag är mycket förväntansfull – och tror att den kommer bli fantastiskt fin.

Efter en kväll med bloggare och journalister där mycket av fokus handlat om cykling så var det givetvis självklart att kaffe skulle finnas med på ett hörn. Jag fick en påse nymalt EM-kaffe som rostats i Husqvarna – där EM i mountainbike kommer att gå i sommar!

Det känns som att jag lever i ett litet äventyr just nu. Många, många mil i bil ger mig en enorm frihetskänsla och att susa fram genom Sverige samtidigt som mörkret sänker sig och alla andra gör kväll i sina hus och stugor gör att jag känner mig busig. Det är min bil och långtradarna. Och friheten att åka var jag vill när jag vill, för att jag kan. Eller, i teorin kan jag. I praktiken åker jag ju kors och tvärs för att jag har en del möten och ärenden att uträtta.

Igår vaknade jag upp i Kittelfjäll i Lappland och åt frukost med snötäckta fjäll och skotrar utanför fönstret. Idag vaknade jag upp till Stockholmsvy och frukostmöte på Greasy Spoon på Söder (roligt frukostställe – tips!). Ja, ni kan ju gissa vad de olika bilderna nedan representerar!

På Greasy Spoon beställde jag för övrigt in ”smashed avocado” med pocherat ägg på en toast. Sjukt gott. Men nästa gång blir det blueberry pancakes!

Mellan dessa två ställen hann jag med att också besöka fjällpärlan Borgafjäll och dessutom komma hem till Åre för att packa om en väska. En rätt så liten väska visserligen, eftersom jag är tillbaka i min fjällby redan imorgon.

Imorgon ska jag också enligt plan ha gjort klart mina mil för den här veckan. Jag ska ägna hela helgen åt återhämtning rent resemässigt – dagarna ska jag fylla med rekreation, träning, god mat och jobb. Men: först ska jag äga denna torsdag!

Ljuset är verkligen ljuvligt just nu. Jag pratar inte ens solljus utan dagsljus. I förrgår var det rätt grått väder men jag kände att jag suttit framför en skärm alldeles för länge och haft alltför många tankar i huvudet så jag tog en paus före kvällsmörkret.

Den snön som finns på marken begränsar var jag kan gå ut och springa så jag tog vägen mot Duved. Och så sprang jag lite och så gick jag lite. Powerwalkade med ett samtal i lurarna och tog några löpsteg till en pod. Jag fokuserade på att hitta lättheten i steget och tänkte att mitt enda fokus var att längta till nästa löppass – att längta efter att springa igen. I måndags räckte det.

Med den lätta och enkla känslan i kroppen är det nära till hands att planera in sommarens löpturer. För de kommer bli många och långa. Här är min ständiga inspiration; listan över Sveriges vackraste leder!

De som står högst på min lista just nu är Ljusnanleden och Havsleden Ellen Keys led!

Såhär har det sett ut tidigare i vinter: