Träningsglädje

Resten av helgen kan få bli hur den vill för jag är lycklig ändå. Jag har cyklat! Jag valde min cyclocross och plockade ut nya vägar på kartan igår kväll. När jag cyklar får jag en anledning att se allt nytt jag inte sett förut; trots att det är typ hemmavid. För hur ofta har jag en anledning att svänga av på en helt okänd skogs- eller grusväg bara för att? Typ aldrig. Men på cykel? Typ alltid!

Jag älskar, älskar, älskar min cyclocross. Men jag älskar också min racer. Här är skillnaden mellan en cyclocross och en racer för dig som undrar. Jag får ofta frågan vad man ska köpa först – och då skulle jag säga racer (om du inte bor på ett litet ställe i norrland där det finns mest grus- och skogsväg förutom en stor Europaväg). Men, så snart du har en cykel så kommer du inse att du behöver fler…

Dagen bjöd på solsken och en hel del vind och markerna var blöta från tidigare dagars regn. Jag valde vägar som gick genom skog och förbi jordbruk och skogsbruk och en liten udda väg där jag fick fräsa över en blöt åker – det gick tydligen en väg där. Pulsen låg konstant högt; i skogen ser man oftast inte hur kuperat det är för alla träd men skogsvägar går typ bara uppför och nerför.

Jag vet att typ alla ni sa att jag skulle stanna i Åre över helgen men väderleken ville annat och därför åkte jag söderut för att möta våren – och solskenet. Ni som följer mig på Snapchat har fått följa med på både det ena och det andra – så häng med du också. Snapchat är hur kul som helst! Jag heter sararonne på Snapchat och här kan du läsa om hur Snapchat funkar!

> Om du vill läsa om mer cykling så ska du kolla här!

Även om jag sprungit mycket stig och terräng – så har jag relativt få par riktiga terrängskor. På typ sex år så har jag haft två par Inov-8 X-talon 212 och ett par terrängskor från Icebug som jag inte minns vad de heter, men som var tunna och lätta. För mig är just en lätt och nätt sko en ”riktig” terrängsko. En sko där jag tydligt känner underlaget – vilket jag vill göra när jag springer terräng – så att min kropp kan anpassa sina rörelser beroende om det jag har under fötterna är rötter, lervälling eller sprängsten till exempel.

Min allra första terrängsko springer jag fortfarande med men det borde jag sluta med. Å andra sidan så känns det som att just terrängskor håller längre eftersom stig oftast är ett mjukare underlag – plus att jag springer tekniskt bättre på stig. Fast skon skulle jag inte springa om jag hade ett annat alternativ – och det har jag nu! Jag har visserligen haft ett annat par terrängskor efter det där första paret – nämligen dessa – men jag är lite osäker på var jag har lagt dem…

Hur som helst; eftersom jag blev så fast vid tanken att springa terräng och insåg att jag inte har några vettiga terrängskor så gick jag till Intersport (som har 25% på allt fram till söndag – för nya och gamla Intersport Club-medlemmar) och kollade vad som fanns där. Jag såg ett par färgglada Icebug på hyllan – ett par Icebug Acceleritas5 RB9X. Sedan gick det väldigt snabbt; jag provade dem och så köpte jag dem. Det gick på under tre minuter!

Såhär skriver Icebug om skon Acceleritas5 RB9X:

Acceleritas5 RB9X är en minimalistisk sko byggd för högt tempo i teknisk och krävande terräng. // Tack vare sulans RB9X-gummi har Acceleritas bästa tänkbara grepp på våta underlag. // Hälkappan är mjuk och dess höjd är sänkt mitt bak för att öka komforten för hälsenan. Materialet i överdelen är utbytt till en väldigt följsam och luftig textil vars låga vikt nästan ger en känsla av att springa barfota. Acceleritas absorberar minimalt med vatten, en helt avgörande faktor för en sko med naturens alla element som arbetsområde, våtvikten är nästan lika låg som dess torrvikten. Löpkänslan är fantastiskt tack vare den flexibla mellansulan och den låga sulprofilen. Insidan av den ny-designade hälkappan är fodrad med mikrofiber, det ger bättre hälgrepp för att undvika skavsår och blåsor, och ökar slitstyrkan. // Ska vi sammanfatta Acceleritas i ett ord så blir det: Löpglädje!

Jag har redan sprungit i dem och mina förra Icebugs hade ungefär samma känsla så jag kände mig hemma i skon på en gång. Jag försökte inte ens undvika leran under premiärpasset; terrängskor ska slitas med hälsan tänker jag. Men dessa skor kommer aldrig se såhär rena ut igen:

Det är så kul med de nya pastasorterna som kommit. De som är gjorda på bönor och som finns som makaroner, tagliatelle eller spagetti till exempel. Det finns ju en massa goda såser och tillbehör att göra till pasta – och ibland behöver man inte ens ett recept utan det är bara att skära till, fräsa upp och lägga på.

Typ såhär:

Medan pastavattnet kokade upp i en kastrull fräste jag svamp, sparris och halloumi i en stekpanna. Mot slutet strösslade jag över flingsalt och nymalen svartpeppar.

Bönpasta går riktigt snabbt att koka, det tar bara några minuter. När jag hällt av vattnet la jag tillbaka pastan i kastrullen, ringlade över olivolja och pressad citron – och så lade jag pastan på en tallrik och toppade med innehållet i stekpannan.

Riktigt gott blev det!

Det här är också riktigt gott till pasta:

> Pesto på ruccola – alltså sjukt gott!

> Här gjorde jag pasta med spenat, vitlök och parmesan – smarr!

> Pasta bake – riktig comfort food när det är gråmurrigt ute och man bara vill ha vår…

> Coconut chicken – ja, gott!