Träningsglädje

I söndags kväll sprang jag trappintervaller med benböj mellan varje set. Totalt blev det 15 trappintervaller fördelade på 3 set med 5 intervaller i varje set. Mellan varje set gjorde jag 15 benböj. Jag minns fortfarande träningsvärken från en gång för länge sedan då jag la upp ett pass på ungefär samma sätt. Aj aj, alltså!

Men det var egentligen inte intervallerna i sig jag vill skriva om. Det var hur jag tänkte innan: hur svårt det var att komma ut – och hur jag löste det.

Hela helgen hade jag en plan om att jag skulle springa intervallerna på söndag kväll. Efter att ha spenderat förmiddagen ute i fantastiskt väder ägnade jag eftermiddagen åt att jobba. Timmarna gick och det blev kväll och rätt så snart även mörkt. Jag brukar ha sjukt bra träningsflow sent om kvällarna så nu var det dags!

Det var bara det att jag var totalt opepp och det kändes så otroligt jobbigt att ta sig ut. Själva intervallerna tvekade jag aldrig över men just det där att ladda mentalt, byta om, snöra på sig skorna och det jobbigaste av allt – att faktiskt ta steget över tröskeln.

Jag ojade mig lite över det hela på Snapchat, för jag tänkte att om jag snappar om att springa backintervaller där så måste jag springa dem. Lite som att skapa sig ett eget grupptryck typ.

Sedan kom jag på vad jag skulle göra för att överlista mina tankar om att det var jobbigt att öppna dörren och gå ut: jag skulle helt enkelt öppna dörren några gånger för att upptäcka att det var sjukt enkelt och inte alls jobbigt. Så då gjorde jag det: öppnade dörren och gick ut i strumplästen.

Och det var ju enkelt.

Efteråt fick jag energi och bytte om till träningskläder och stoppade fötterna i skorna – öppnade ytterdörren lite mer på riktigt och gick ut i aprilkvällen och sprang mina intervaller.

Det finns många sätt att överlista hjärnan på och det här var ett av dem. Det låter kanske knäppt och banalt men det som funkar funkar – och ibland är det mycket enklare än man tror!

Gummiband är mitt favoritredskap just nu för hemmaträning – eftersom det är så enkelt att packa ned i väska och enkelt att träna med varsomhelst. Win! Igår körde jag en cirkel med gummibandet hemma i vardagsrummet. Ni som följer mig på snapchat (sararonne) vet såklart redan det. Ja, ni vet ju faktiskt det mesta!

Jag lade upp passet som så att jag gjorde en övning en hel låt. När låten var slut och en ny låt började så bytte jag övning. Enkelt!

Det här var övningarna jag körde:

1. Zombie walk (som jag lärt mig att det heter i senaste avsnittet av Styrkebyrån där de pratade om rumpträning)

2. Benböj med kombinerad axelpress (du har gummibandet under båda fötterna och handtaget i händerna)

3. Sidlyft (du står på gummibandet, precis som ovan)

4. Hög stående rodd (här satte jag gummibandet runt en dörr)

5. Tricepspressar (bandet satt runt dörren precis som ovan)

6. Utåtrotation för rotator cuff (bandet satt runt dörren precis som ovan)

7. Rygglyft på yogamåtta (hade alltså inget med gummiband att göra…)

Jag hämtade en hel del inspiration från mitt inlägg med tips på övningar med gummiband som jag skrev förra veckan. Det är bra när man kan inspirera sig själv!

Det kan låta enkelt att träna med gummiband hemma men jag vill påminna om att bara för att man träna hemma så behöver det inte betyda att det inte är jobbigt. Typ som här!

Den femte årstiden i Norrland – kanske den bästa årstiden av den alla. Den som tar vid i gränslandet mellan vinter och vår. Som vi går och pratar om redan i mars – och som vi längtar efter och pratar drömmigt om oavsett tid på året. Nu är den här – den femte årstiden. Vårvintern!

Jag gillar när det är torr asfalt och snudd på grönt gräs i byn – men fin skare och fantastisk skidåkning på berget. Det är som att få det bästa av båda världar. Det svåra är att bestämma sig för vad man ska göra!

Igår packade jag min väska med en sen frukost och packade in snöskorna i bilen. Det var sol, klarblå himmel och alldeles vindstilla.

Parkeringen i Ullådalen fylldes snabbt – men ändå är fjället så stort att tystnaden är det närmsta sällskapet. Någon gång hör man skällande hundar långt bort – eller ett skratt som färdas över gnistrande kallsnö som solen snabbt värmer.

Med mina snöskor kan jag gå var som helst. Jag promenerade upp mellan träden och vände höger och vänster lite när jag kände för det. Till slut satte jag mig på min fårskinnsfäll med utsikt mot Åreskutan och Åresjön och packade upp ostsmörgås, ägg och kaffetermos.

Jag såg små prickar swisha nedför backarna och tänkte att så snart det går i veckan så ska jag upp och ta några svängar där jag med. Det är ju nu som solen inte går ner förrän det är sen kväll och timmarna ute är milda och sköna. Efter en stund lade jag mig ner och lyssnade på pod. Och hade det så himla, himla bra.