Jag valde ändå att åka till Hälsingland i fredags efter jobbet. Dels så ändrade väderprognosen sig, så den utlovade Åresolen försvann i ett moln. Men också för att Hälsingland trots allt bjuder på ett lugn som jag trivs med. Att bara kunna öppna dörren och sitta på trappen och dricka mitt kaffe – och att vardagsrummet liksom är alla åkrar och skogen utanför. Förra sommaren var den där farstutrappen det jag drömde om så länge; det är bara en trapp – men samtidigt så mycket mer.

Såhär ser sommaren i Hälsingland ut! Ni får ursäkta att det är lite olika storlekar på bilderna – det har blivit så när bloggen bytt utseende.

Min helg har varit en försmak på allt det där. Det är bara jag och Hazel som varit i Hälsingland, men vi har tagit vara på alla timmar och gjort ömsom ingenting och ömsom massor. Vi har tittat på fåglarna och hört kvittret som fullkomligt tar över tystnaden just nu. Vi har känt på vattnet och plaskat i de vårblöta markerna. Vi har gått och sprungit våra favoritstigar och jag har bakat min frukost och om natten har vi somnat till öppet fönster – och fåglarna som fortfarande höll lov. Framförallt så har jag ju också fått vårens första cykelpass!

Allt det där har vi gjort och helgen har gått långsamt samtidigt som den gått så väldigt fort.

Frukosten i lördags; jag bakade scones och pressade juice på 1 stor apelsin – och 1 stor citron. Jag älskar citron i juice – helst mycket citron!

Inför vårens första cykling hade jag lite cykelfix. Den här oljan doftar gott, typ grapefrukt?

Det börjar brista ut i grönt!

…och efter cyklingen fick min cyclocross sig en tvätt!

På söndagsmorgonen gjorde jag juice som fick sig syrlighet från kiwi också!

…och så bakade jag stekpannebröd som är enkelt för att det går så snabbt!

Hazel var trött eftersom vi tog ett mellanting mellan långpromenad och traillöpning. Vi såg ingen björn den här gången heller, men jag tror att de är nära!

I söndags kväll sprang jag trappintervaller med benböj mellan varje set. Totalt blev det 15 trappintervaller fördelade på 3 set med 5 intervaller i varje set. Mellan varje set gjorde jag 15 benböj. Jag minns fortfarande träningsvärken från en gång för länge sedan då jag la upp ett pass på ungefär samma sätt. Aj aj, alltså!

Men det var egentligen inte intervallerna i sig jag vill skriva om. Det var hur jag tänkte innan: hur svårt det var att komma ut – och hur jag löste det.

Hela helgen hade jag en plan om att jag skulle springa intervallerna på söndag kväll. Efter att ha spenderat förmiddagen ute i fantastiskt väder ägnade jag eftermiddagen åt att jobba. Timmarna gick och det blev kväll och rätt så snart även mörkt. Jag brukar ha sjukt bra träningsflow sent om kvällarna så nu var det dags!

Det var bara det att jag var totalt opepp och det kändes så otroligt jobbigt att ta sig ut. Själva intervallerna tvekade jag aldrig över men just det där att ladda mentalt, byta om, snöra på sig skorna och det jobbigaste av allt – att faktiskt ta steget över tröskeln.

Jag ojade mig lite över det hela på Snapchat, för jag tänkte att om jag snappar om att springa backintervaller där så måste jag springa dem. Lite som att skapa sig ett eget grupptryck typ.

Sedan kom jag på vad jag skulle göra för att överlista mina tankar om att det var jobbigt att öppna dörren och gå ut: jag skulle helt enkelt öppna dörren några gånger för att upptäcka att det var sjukt enkelt och inte alls jobbigt. Så då gjorde jag det: öppnade dörren och gick ut i strumplästen.

Och det var ju enkelt.

Efteråt fick jag energi och bytte om till träningskläder och stoppade fötterna i skorna – öppnade ytterdörren lite mer på riktigt och gick ut i aprilkvällen och sprang mina intervaller.

Det finns många sätt att överlista hjärnan på och det här var ett av dem. Det låter kanske knäppt och banalt men det som funkar funkar – och ibland är det mycket enklare än man tror!

Det finns en jacka som alltid åker med i min packning när jag vill säkra upp inför lite sämre väder. Alltså en jacka som passar en typisk svensk sommardag. När jag springer långt så har jag alltid den här jackan med mig i packningen; den väger ingenting och är enkel att vika (eller ja – knyckla) ihop till en liten boll och stoppa i köparryggsäcken – eller i fickan på en cykeltröja om man är ute på två hjul.

Även om namnet på jackan har bytt namn och lite design under årets gång så har jag haft olika versioner i säkert 5-6 år.

Jackan jag pratar om är Focus hood jacket från Craft. Den finns som löparjacka, som cykeljacka och som cykelväst (fast för cykling så heter den Featherlight men är gjord i ungefär samma material). Grunden är densamma i alla tre varianterna; superlätt material som ger ett lagom skydd mot blåst och lättare regn. Featherligt är gjord för cykling, med lite fickor och annan passform – medan köparmodellen Focus hood jacket är designad för löpning.

Ni har sett mängder med bilder på mig med just den här jackan i olika färger – och det är just för att jag gillar den massor.

> Här hade jag Focus hood jacket på mig på en hike uppför Lion’s Head i Kapstaden. Det var sen eftermiddag, det var blåsigt – och i början av hiken så regnade det lite på oss. Regndropparna stannade kvar utanpå jackan och torkade snart bort.

> Här är samma jacka i snyggt vinröd nyans med härlig print – jag körde back/cirkelträning i fjällen i slutet av september. Älskar hela den här outfiten förresten, supersnyggt ju!

> I början av april såg jag ut såhär när jag sprang längs havet i Halmstad. Då hade jag en neongrön jacka på mig – i sådant väder som liksom är soligt och fint men som även kräver pannband. Förmodligen körde jag ett tunt underställ underst.

> När jag sprang förra sommarens bästa trail i Åre åkte jackan på igen; då var den lila med detaljer i orange – just denna variant har jag nog slitit sönder för den har varit med absolut överallt. Jag började använda den redan i mars i Åre!

Såhär ser Craft Focus hood jacket ut i lite mer närbild:

Just den här nyansen heter schock och jag gillar färgen massor. Den är färgstark men ändå sober tycker jag. Materialet är riktigt tunt och lätt – och det är bra med lite reflexdetaljer här och där.

Jackan finns i lite olika färger; här hittar du den! Jag tycker att den svartmönstrade är vansinnigt snygg också – och den i turkos!

PS. Älskar för övrigt att springa med skärm. Förra sommarens favorit kommer hålla i sig också i år! Mina glasögon kommer för övrigt från Bliz, men jag minns inte vad modellen heter…