Ljuset är verkligen ljuvligt just nu. Jag pratar inte ens solljus utan dagsljus. I förrgår var det rätt grått väder men jag kände att jag suttit framför en skärm alldeles för länge och haft alltför många tankar i huvudet så jag tog en paus före kvällsmörkret.
Den snön som finns på marken begränsar var jag kan gå ut och springa så jag tog vägen mot Duved. Och så sprang jag lite och så gick jag lite. Powerwalkade med ett samtal i lurarna och tog några löpsteg till en pod. Jag fokuserade på att hitta lättheten i steget och tänkte att mitt enda fokus var att längta till nästa löppass – att längta efter att springa igen. I måndags räckte det.
Med den lätta och enkla känslan i kroppen är det nära till hands att planera in sommarens löpturer. För de kommer bli många och långa. Här är min ständiga inspiration; listan över Sveriges vackraste leder!
De som står högst på min lista just nu är Ljusnanleden och Havsleden Ellen Keys led!
Såhär har det sett ut tidigare i vinter:
Sprang också i morse med en enda tanke: Det ska vara en inspiration för att vilja springa igen! Så jag sprang i nedförsbackar och där det var flackt men när det började luta uppåt så powerwalkade jag istället. Bor på ett hotell jag aldrig har bott tidigare så hittade lite fina stigar att utforska imorgon. Ser redan fram emot det! Tur att jag läser din blogg så att jag inser att det ”är ok” att blanda löpning, jogg och powerwalk utan att känna sig misslyckad!
härligt, vad glad jag blir!!
Finfina rundor 🙂
jaaaa
Peppigt inlägg!! Önskar att jag kunde hitta den där peppen till att springa. Tips på det?!
det är att springa kort och vara nöjd med det; dvs att börja helt utan press. och att lyssna på pod när du är ute och springer – eller går. eller gör något däremellan.