Träningsglädje

Jag spenderade mitt 2015 framförallt på fyra ställen: i Åre, Stockholm, Halmstad och Hälsingland. Alla mina hem kan du läsa om här!

Efter att ha rest massor i november 2014 då jag var till New York, Curacao i Karibien och Paris på en och samma månad så var jag rätt så restrött när 2015 började. Så jag resten ingenstans alls första halvåret; däremot var jag i både Hälsingland och Halmstad en del. –Och på hösten var jag på en drömhelg i Stockholms skärgård såklart!

De tre utlandsresor jag gjorde under 2015 gick till Chicago, Dublin och London.

Vi börjar med Chicago som var en riktig fullträff; förutom att jag gick och blev sjuk vilket var så märkligt eftersom jag sällan blir sjuk. Ungefär såhär ser det ut i Chicago – så himla härligt!

Vi åkte dit för att min sambo skulle springa marathon! Vi hade fint och soligt väder och hängde vid vattnet en hel del. Sista dagen åkte hade vi en heldag med sightseeing och sandstrand.

Till Dublin åkte vi för att springa marathon så hela resan gick rätt mycket ut på just det. Vi hade gråväder hela resan men här är det ju färg i alla fall! Loppet då? Jo, det gick ju bra!

I november åkte jag till London för en av höstens bästa helger. Jag älskade verkligen den här Londonhelgen! Vi bodde på St Martins Lane och gick på musikal och shoppade en del…

Det har inte varit ett år med jättemycket resor men som det ser ut nu så kommer jag att ta igen det under 2016. Det finns så mycket jag vill göra och så många ställen jag vill åka till; bland annat Island!

 

Var 2015 ett rejält träningsår? Jag vet inte riktigt; det känns nämligen inte så – men jag kan ju ha fel. Mitt allra första inlägg 2015 handlade lustigt nog om att mäta min träning med appen training goal.

Rent generellt blev det allt tydligare att bloggare är de nya rockstjärnorna som jag skrev i det här inlägget från januari. Det finns mängder av bloggare som gjort kläd- och designkollektioner under året; bland annat Lofsan för Röhnisch, Sofie Lantto för Craft och Petra Tungården för Fitnessguru bland annat – om vi bara ska prata träning.

2015 var året då jag blev förälskad i vintercykling. Min kompis Karin kom upp och vi cyklade en hel del på snöfyllda vägar. Jag cyklade också en del på min trainer – och tog sikte på barmarkssäsongen på min racer. Jag cyklade inte så mycket under sommaren som jag hade önskat men pass som dessa alltså – eller som dessa när det blev lite varmare.

Framåt hösten tog jag fram min cyclocross igen och letade mig in på tomma skogsvägar.

Jag åkte en del längdskidåkning, men ändå lite mindre än jag trodde. Jag var med på en pressresa med några otippade deltagare och åkte längd i Åre och så gjorde jag några turer hit upp: till Vita Renen både i dagsljus och i mörker. Men den här kvällen är ändå den jag minns allra mest från förra vinterns längdpass.

I vintras började jag också att åka skejtskidor; jag tragglade teknik under många men korta pass och åkte mycket i Ullådalen. Att alltid lära mig nytt har varit ledord för mitt 2015 och jag lärde mig också att crawla.

I slutet av februari var jag ofta till Ottsjö; där värmde solen gott. Det var fin skare allt som oftast och vi tog sikte på olika stugor på fjället eller utsiktsplatser att vila på. Som den här dagen till exempel. Den bästa sortens träning! Att springa vintertrail på skaren fjället är extremt drömmigt.

Jag åkte rejält mycket utförsåkning förra säsongen. Om jag ska vara ärlig så strulade min rygg en del när jag åkte på egen hand; men när jag åkte med Rasmus så försvann allt strul. Jag trodde det handlade om hjärnspöken men nä, det handlade snarare om att åka med skidorna istället för att jobba mot dem. Att vara ute i backen en sådan här dag alltså – jag älskar det! Ibland var vädret inte lika strålande, men då var manchestern riktigt mjuk istället.

Hur den perfekta vinterdagen i Åre ser ut gjorde jag en film om: här ser du den!

Framåt mars kom suget efter backintervaller. Jag körde 10 backpass i mars och uppmanade alla andra att göra det med. Det här tipset håller jag fortfarande med om; ett smart sätt att lura hjärnan! Här är fler intervaller och dessutom trappintervaller i Halmstad. Jag tror att just backintervaller blev ett sätt för mig att komma ut och springa i våras; när alla andra pass kändes för tråkiga. Sedan satt liksom känslan kvar hela året.

I april började jag springa ”på riktigt” för året. Det märks i tonen när jag skriver; hur lusten vaknat och hur löparstegen spelar som en ljuv melodi i kroppen. Den 19 april skrev jag om löpning i motljus; årets första distanskärlek. Sedan sprang jag rätt ut i vitsippshavet! Mot slutet av april längtade jag efter långpass och den sista dagen i april sprang jag årets första långpass på 15 km och jag minns det så väl; tjälen hade precis gått ur marken och det var blött och kallt och alldeles underbart.

Den 12 maj anmälde jag mig till Dublin marathon och efter det sprang jag långt hela sommaren med devisen varje dag är en ny stig. I oktober sprang vi, och det gick ju bra.

Jag sprang runt Blanktjärn en naken dag i maj och det vårsnöade på mig när jag sprang Platåleden i Ottsjö. Jag sprang till Ristafallet och i juni hade jag kommit upp i distanser om runt en halvmara. Där höll jag mig hela sommaren igenom; vi sprang i Glasriket när vi åkte på minisemester och den 1 juli var det snöigt när jag sprang i Storulvån.

Sommarens allra största löparupplevelse var när jag sprang till Pyramiderna och Issjödalen. Aldrig har jag sprungit så långt och upplevt så mycket som under mina två somrar i fjällvärlden.

När det blev sensommar började min marathonträning mattas av lite och jag orkade inte riktigt hålla igång den. Jag sprang till Norge och det blev mitt längsta långpass. Men allra, allra jobbigast var Vertical K i Åre – alltså seriöst!

Augusti var en bra träningsmånad och jag var en frekvent löpare på leden mellan Rundhögen och Blåhammaren. Det var också i augusti som jag satte fart på styrketräningen igen; den träningen som hängde med mig som ett dåligt samvete för jämnan under 2015.

Jag styrketränade mest utomhus under året. Ljusa kvällar även när det stormade. Ibland tog jag med mig vikterna upp på fjället. Jag satte ihop pass även utan redskap. Men sådana här fullt ös medvetslös-pass älskade jag och de körde jag inomhus.

Jo, men nog har det varit ett bra träningsår trots allt. Framförallt har det varit massor av uppelvelsebaserad träning och det kommer vara ledordet även inför 2016. Jag vill ha intervallträningen som bas och långpassen på stig som självklarhet. Jag vill cykla massor och jag vill bygga allt det här på en stark grund med styrketräning.

Idag det dags för det andra avsnittet av Träningsglädje TALKS Vinterspecial som jag gör tillsammans med Craft Sportswear. Jag ville göra en pod som varade hela julen, lite som Vinterpratarna i P1. Här är den: sju avsnitt under sju dagar med start igår och det andra avsnittet idag.

Ni önskade ett gäng olika önsketeman till den här poddspecialen och idag pratar jag om träningspepp. Jag tror att just träningspepp kan vara min gren, om träningspepp var något man kunde tävla i. Jag tycker att jag inte bloggar om annat än träningspepp men kanske är det lite som chokladpraliner; man kan alltid ta en till. Träningspepp är en sak som jag får allra mest önskemål oavsett om det är på bloggen, i podden eller på instagram till exempel…

Jag önskade att alla fick känna träningspepp utan särskilt mycket ansträning alls och i podden ger jag mina bästa tips för träningspepp; och så pratar jag lite om hur bra du och jag har det som inte behöver vara bäst i världen. Låter det konstigt? In och lyssna på Träningsglädje TALKS så förstår du vad jag menar; du hittar podden i din podcastapp – eller gå in här.

Träningsglädje TALKS Vinterspecial gör jag i samarbete med Craft Sportswear och i det här avsnittet pratar jag med Martin som kan ha ett av de drömmigaste jobben som finns – han jobbar med produktutveckling på Craft.

En sak som jag tycker är intressant är hur mycket man jobbar med elitatleter på Craft och det ställde jag massor av frågor om till Martin.

Charlotte Kalla och Marit Björgen är två av världens bästa längdskidåkare som Craft jobbar med. Marit har precis i dagarna fött sitt första barn – en son – men förra säsongen var hon med och tog fram en handske för Craft. Man kan säga att det är just Marits handske eftersom den är utvecklad utifrån hur världens bästa längdskidåkare vill ha sin handske.

Handsken heter Podium leather glove och den kan du läsa mer om här. Martin berättar om hur handsken kom till utifrån Marit Björgens önskemål och under VM i Falun vann Marit ett gäng VM-tävlingar med just den här handsken.

Här kan du förresten se den i verkligheten – fast på mig, en dag i höstas när jag sprang backintervaller.

Jag frågar också Martin om vad som skiljer elitatleters krav på plagg jämfört med oss vanliga motionärer. Lyssna på podden genom att leta upp Träningsglädje TALKS i din poddspelare!