Varje år görs det en massa listor över det mesta. Några av grejerna som det räknas på är vilken kommun i landet som är bäst att bo i – och var det är roligast att bo. Åre hamnar ofta bland toppkommunerna!

Åre är till exempel näst bästa glesbygdskommun att bo i när man mäter aspekter såsom nettomigration av unga, ungdomsarbetslöshet, antal läkare per capita, pappaindex, slutbetyg i åk 9, befolkningstillväxt, ohälsotal och andel högutbildade. Totalt mäter man på 43 olika parametrar som ska ge en bred helhetsbild.

Men framförallt är det roligt att bo i Åre! Enligt ett ”nöjesindex” som Fastighetsägarna gjort så toppar Åre listan med till exempel Stockholm på tredje plats. I beräkningen har man tagit hänsyn har tagits till att Åre är en kommun med mycket turism men om du är intresserad av samhällsutveckling (på ett rätt så enkelt och inte så komplext sätt) så är den här rapporten intressant att kolla på!

Lite då och då funderar jag över begreppet downshifting, men ännu oftare funderar jag på min livsdesign. Ibland har jag trott att jag lutar mig mot downshiftingtrenden men det gör jag absolut inte. Det är bara det att downshifting är så tätt kopplat till att flytta från en storstad att jag ibland luras att tro att det är downshifting jag håller på med.

Jag har full respekt för alla som gör medvetna livsval och kan både imponeras och inspireras av allas val även om jag själv inte skulle välja precis samma sak. Jag lyssnar på en podcast om downshifting och tycker det är jätteintressant, men samtidigt är jag jättenöjd över mitt extremt medvetna val att flytta från stad till glesbygd. Även om just min valda glesbygd är en pulserande och högst levande turistort där entreprenörsandan pyr och mycket händer. Där jag kan släntra från jobbet rätt in i en konsert med Sveriges hetaste artist utan att boka biljett. Där utbudet av restauranger per invånare överstiger alla andra ställen i Sverige. Där jag varje dag kan välja mellan ett fullgott utbud av aktiviteter som andra bara gör på sina efterlängtade semesterdagar.

Men – att dra full nytta av allt som Åre har att erbjuda är inte gratis. Och jag vill ju göra grejer. Leva drömmen! Jag vill ha tillgång till alla Åres möjligheter; från skiddagar till middagar. Prylar och kläder för aktivitet. Jag utvecklas och vill bli bättre och förstår vitsen med specialutrustning utvecklad för varje nischad grej som finns att göra. Jag vill uppleva pulsen i byn och drinkarna som blandas i baren, jag vill åka skidor uppför och utför, jag vill springa på alla underlag och jag vill ha de smartaste prylarna med praktiska innovationer som finns där för att göra skillnad.

Jag vill gärna både utvecklas och utmanas i mitt arbetsliv och går igång på affärer och att tjäna pengar (men inte nödvändigtvis bli rik) – samtidigt som jag absolut vill leva med stor frihet och med tillgång till allt jag önskar utan att det ska behöva stanna vid en dröm. Jag vill inte kompromissa. Jag vill äta stora tuggor av kakan men samtidigt ha så mycket kaka kvar som möjligt.

Det är därför jag bor i glesbygd men väljer att köra en bil som kostar mycket pengar eftersom jag tycker att det är värt. Det är därför jag gick ner i lön när jag flyttade från Stockholm men hyr fjällens mest spektakulära boende – The Villa på Copperhill – i helgen för att fira tio år av bloggande tillsammans med några personer som är viktiga för mig. Det är alltså ingen downshifting jag håller på med!

Jag skriver inte detta för att vara dryg eller för att skryta. Snarare skriver jag detta för att säga att vi har ett val. Men, det jag vill poängtera är att när vi väljer till saker i våra liv – så väljer vi också bort saker. Det gäller allt och alla och det gäller mig. Jag har valt bort mycket för att kunna välja till saker i mitt liv.

Det som är viktigt för mig är fullkomligt banalt för någon annan. Det som någon annan aldrig skulle klara sig utan har nog jag aldrig ens reflekterat över att jag vill ha. Det är så drömmar fungerar. De blir bäst när de får utformas oberoende av vad andra väljer – och helt baseras på vad just du tycker är viktigt i ditt liv. Oavsett om det handlar om familj, natur, karriär, äventyr eller lugn och ro. Vad du vill ha mycket av och vad du vill ha mindre av.

Det är mitten av maj och den bästa tiden är nu. Oavsett väder oavsett kläder. Vi kommer att gå in i juni och jag kommer säga samma sak då: den bästa tiden är nu. Oavsett väder oavsett kläder. Jag är tacksam över min förmåga att samtidigt längta och sakna men också vara här och nu. Det är nog därför jag gillar mina listor – de fungerar som verktyg för både framtid och nutid.

De säger att det var så dåligt väder förra sommaren men jag minns inte särskilt mycket av det. Jag minns alla soliga kvällar; på Piren i Stockholm, Sjön i Jönköping eller Garage Bar i Höganäs till exempel. Eller den här ljuva kvällscyklingen längs ett hav av lupiner. Jag minns den varma dagen vid Nulltjärn i Juni och när vi gick över en sjö(!) en solig dag i augusti. När vi var vid Norrvikens trädgårdar (sommartips!) i Båstad eller när jag sprang en bit av Kullaleden till Mölle eller dagen på Marstrand. Framförallt minns jag förra sommarens mesta sommarbild – och att en perfekt sommar bäst beskrivs såhär!

Eller jo förresten, jag minns två regniga tillfällen: dels när jag simmade i Halmstads utomhusbassäng Brottet – och så när jag sprang trail på snö i Storulvån den 1 juli. Jag tycker att minen jag har speglar hur jag mår båda de dagarna!

Nog pratat om allt det som varit. Nu pratar vi istället om allt det som kommer tycker jag. Min bucket list för sommaren 2016 kommer att fyllas på allt eftersom, men här är en början på allt det jag vill uppleva i sommar!

Bucket list sommaren 2016:

> Tälta på fjället (i alla fall en natt)

> Bada i fjälltjärn

> Läsa en bok och dricka rosé (ja, den kombinationen!)

> Springa Blomsterstigen i Storlien

> Springa trail i Bydalsfjällen

> Springa Ljusnanleden

> Äta croissant till frukost också hemma i Sverige

> Ta med min stand up paddle board ner till Åresjön och köra lite SUP där

> Cykla om morgnarna – gärna några mil före frukost

> Grilla massor, även när jag är själv i Åre

> Träna många svettiga cirkelpass utomhus

> Många korta pauser med rörlighetsträning för bröstryggen (med enkla redskap såsom ett kvastskaft)

> Göra egen glass

> Ta med mig frukosten utomhus

> Gå upp till toppen av Åreskutan för soluppgång – eller solnedgång

> Springa leden över Lillskutan i Åre

> Kolla igenom Sex and the city från start de dagar det regnar

> Springa på Andersön i Östersund

> Springa Bynäset eller Högforsleden i Östersund

> Upptäcka en ny fjälled, kanske mot Anarisstugan, Lunndörren eller Stensdalen

> Springa till Helags

> Upptäcka Dumme mosse utanför Jönköping. Jag tror man springer där?

Vissa grejer från förra året finns kvar; till exempel att springa Ellen Keys led i Omberg eller cykla i Jönköpings Toscana eller springa Ljusnanleden.

Hur ser din bucket list för sommaren ut? Oavsett om du gjort en egen drömlista för sommaren eller inte, så får du gärna tipsa om saker som du tror att jag skulle gilla!

Den 13 maj 2006 skrev jag det allra första inlägget på den här bloggen. Det är snart tio år sedan! Den 13 maj är nu på fredag så jag tänker skåla lite extra i rosé då. Fast faktum är att jag tänker skåla ännu mer en annan helg i maj, för då kommer jag att fira lite mer ordentligt.

Tio år som bloggare. Det är svindlande när jag tänker på det. Så många dagar – så många blogginlägg. Så många personer jag träffat och mött genom bloggen, så många sammanhang jag dragit nytta av att vara bloggare. Så otroligt mycket bloggen har lärt mig!

I ett tidigare inlägg skrev jag om mina senaste tio år; vad jag gjort, bott och jobbat med. Och nu är det dags för den här bloggens lilla resumé tänkte jag!

Såhär såg mitt allra första blogginlägg ut! Jag stavade blog på det engelska sättet eftersom blogg som grej inte riktigt hade uppstått då – men jag behöll det svenska ordet för träning. Jag började på blogspot och min url var traningsblog.blogspot.com och där huserade jag några år.

Jag önskar att jag hade haft en mer spännande historia om hur mitt bloggande började men nä, jag brukar berätta som det faktiskt var: jag hade ett jobb som jag tyckte var tråkigt och använde en del av min tankekraft åt att komma på att jag skulle starta en blogg. Det var tiden då Karolina Lassbos ”en glamourprinsessas dagbok” hade blivit en snackis men jag var redan då övertygad om att det var bättre att ha en nischad blogg. Jag gillade att träna och tänkte att jag skulle starta en träningsblogg!

Från början var bloggen mer eller mindre en träningsdagbok men inte alltid i dagens typiska bloggformat utan väldigt mycket blandat med produkt med pris- och köpinformation, precis som i tidningar. Här är tre exempel på blogginlägg jag skrev under min första bloggmånad som är så hysteriskt dåliga – sett till dagens bloggande – att jag inte ens kan skämmas över dem:

> Joggingskor. Bilderna!! Och att jag skriver ”det fina med dessa skor är att de bland annat finns i helsvart färg! Perfekt tycker jag då svarta skor smälter in i min för övrigt ganska strikt svart-vita löparmundering” när jag åren efteråt knappt hade något svart alls!

> Styrketräningens fördelar. Alltså, detta är så dåligt så det blir roligt. Det här med att skriva personligt?

> 16 maj: 11200 meter. Jag hade inför detta pass köpt en fickradio. En fickradio!! Då vet man att det är länge sedan! Och att jag ens använder ordet jogging!

När jag började blogga hade jag ett alterego och jag lade aldrig upp några bilder på mig själv. Det var först flera år senare som det tvärtom blev kotym att bygga sitt personliga varumärke genom bloggen och allt det där. Från början ansågs det farligt att skriva sitt namn och avslöja alltför mycket om var man bodde eller gjorde. Det var 10 år sedan – men en helt annan livstid sett till den digitala utvecklingen!

Jag minns när jag fick den första produkten av värde hemskickad till mig: ett par svarta skor från Adidas. Det var ett och ett halvt år efter mitt första inlägg och såhär skrev jag då.

2010 flyttade min blogg till Spotlife; Blondinbellas bloggportal som var i ropet just då, och det var då jag valde att blogga med namnet och domänen traningsgladje.se. Det var nog också då som jag tjänade mina första pengar på bloggen om jag minns rätt.

Sedan dess har jag varit Träningsglädje oavsett om jag legat utan portal, som jag gjorde efter att jag lämnade Spotlife, eller som när jag började blogga för portalen Healthy Living dit jag flyttade i november 2014. Ett halvår senare hade jag mitt första möte med Metro Mode som då presenterade nya och spännande planer och i september 2015 lanserades Metro Mode Hälsa där du hittar min blogg just nu.

Jag är stolt över mina tio år. Jag är inte stolt över exakt varenda blogginlägg men jag är stolt över mitt förhållande till bloggen. Jag har varit extremt noga med att hålla isär vad som är blogg och vad som är Sara och jag har aldrig låtit mig själv må dåligt över bloggen. Jag ska kunna vara jag även om jag inte bloggar och därför har jag alltid haft som grej att jag teoretiskt sett ska kunna stänga ner bloggen imorgon utan att hela min värld rasar samman. Jag ska fortfarande kunna stå stadigt på jorden ändå, jag ska fortfarande kunna ha mina vänner och jag ska fortfarande kunna ha en inkomst. Därför har jag byggt den största delen av min bloggbusiness från det bloggandet lärt mig – och så har jag förfinat den kunskapen och applicerat det på andra som vill ha hjälp med sin digitala närvaro.

Trots ovan, så har jag varit väldigt dedikerad den här bloggen – det har inte gått många dagar utan blogginlägg under mina tio år. Eftersom jag ofta uppdaterat mer än en gång så har jag skrivit fler blogginlägg än jag bloggat sett till antal dagar. Trots alla inlägg så minns jag nästan dem alla: jag kan läsa ett inlägg och komma ihåg var jag satt eller hur jag hade tränat. Och trots alla inlägg så tycker jag fortfarande att det finns massor att skriva om.

Jag har gjort massvis av intervjuer under mina år som bloggare. Du har kunnat se mig i ett gäng olika tidningar; från Fitness Magazine till Metro, lokaltidningen i Halmstad, Aftonbladet, Amelia och ett gäng andra ställen. Jag har pratat i radio och pratat live från scen. Såhär har det till exempel sett ut:

> Aftonbladet listar bästa hälsobloggarna

> Här fanns jag överallt

> Jag frontade en kampanj för löpning! (Här finns fler bilder)

Jag har nästan alltid varit i topp när omvärldsanalysföretag listat vilka bloggare som påverkar mest inom min bloggnisch. Det är häftigt – även om blogglandskapet förr om åren var mycket smalare och mer homogent. Idag går det inte att beskriva nischen träningsblogg utan att ytterligare kategorisera det i fler nivåer.

Mitt bloggande har utvecklats massor under åren. Men trots att jag bloggade skrattretande dåligt från början så ser jag ändå vem jag var genom orden och jag känner igen mig. På tio år har massor förändrats, men på det stora hela kanske inte så himla mycket ändå. Jag är samma person nu som då – men jag är tio år mer livserfaren och tio år mer bloggerfaren. Jag hoppas att jag kommer säga samma sak om mig själv idag om tio år.