Igår sprang jag för första gången sedan Dublin marathon som gick nio dagar tidigare. Jag har rört på mig rätt mycket sedan loppet, men jag har inte tagit några löpsteg. Jag har ingen brådska till något, har jag tänkt och istället promenerat i skogen och uppför fjäll och liksom gjort annat.

Jag och Hazel åkte till elljusspåren i Duved och tog ett varv på slingan som är fem kilometer. Det är en bra terrängslinga som man lagt nytt grus på. Ibland är det lite mer traktorspår som kan vara lite lerigt men det är ingen myrmark.

Vi tog det lite lugnt och gick ibland och sprang ibland lite som vi kände för. En väl investerad lunchtimma. Till vår stora förvåning hände två saker längs vägen: 1) vi träffade på en annan person (händer inte så ofta) och 2) den personen lyssnade just då på min pod. Hur coolt! Jag älskar att världen är så himla liten ibland!

En dag som idag, när det var grått och lite ruggigt och kanske runt 5-6 plusgrader så hade jag på mig:

> Underkläder i funktionsmaterial (ibland har jag strumpor i merinoull men idag var allt syntet – tycker det funkar bra när jag vet att jag ska springa i lera)

> Kortärmad underställströja (tunn och gjord för aktiviteter som inte är så väldigt högintensiva)

> Vinterjacka (tunn och smidig som skyddar mot vind och väta)

> Lite tjockare sommartights

> Vintershorts

> Pannband

MÃ¥nga tipsar om kläder utifrÃ¥n vad det är för temperatur ute – men tänk pÃ¥ att ocksÃ¥ välja kläder utifrÃ¥n vad du ska göra! Jag sÃ¥g framför mig ett medelintensivt pass; jag skulle bli lite lätt varm men inte toksvettas.

Jag hade valt lite andra kläder om jag skulle ha sprungit intervaller; då hade jag tagit på ett underställ som transporterar bort fukt väldigt snabbt till exempel. Och jag hade även lämnat shortsen hemma.

> Här har jag skrivit en artikel om kläder för vinterlöpning, osannolikt nog publicerades den just idag!

För exakt en vecka sedan gick vi i mål efter att ha sprungit Dublin marathon. Jag önskar att jag kunde konservera känslan och ta fram den för att känna lite på den nu och då.

De första dagarna efter maran gick lÃ¥ngsamt, det var sÃ¥ fascinerande att känna igenom hur kroppen kändes – för att sedan tänka att igÃ¥r sprang jag eller i förrgÃ¥r sprang jag. Men sedan gick det sÃ¥ snabbt och nu är det en vecka sedan och känslan av marathon har lämnat kroppen och kvar är bara minnena.

> Här är blogginlägget jag skrev direkt efter vi sprang: en slags race report från Dublin marathon

Dagen efter loppet var jag stel i musklerna. Jag sa till Annika att det är som träningsvärk efter ett body pump-pass fast värre! Jag har nästan aldrig haft träningsvärk från löpning förut; inte ens när jag sprang Jämtlandstriangeln (+50 km) eller Tjejmarathon (+50 km) eller när jag sprungit 6-timmarslopp eller 12-timmarslopp eller 24-timmarslopp.

Vi sprang i mÃ¥ndags och i tisdags gick vi pÃ¥ shoppingrunda och det var skönt att fÃ¥ gÃ¥ även om vi gick lÃ¥ngsamt. Det blev mer än 10 000 steg den dagen; det var väl vÃ¥r shoppingiver… Vi suckade bÃ¥da inombords när det var en butik pÃ¥ tvÃ¥ plan och det gick väl an att gÃ¥ trappan upp med nedför var det värre. SÃ¥ vi Ã¥kte hiss. PÃ¥ kvällen bastade vi och badade jacuzzi.

På onsdagen åkte vi hem och när vi landade i Sverige på eftermiddagen kände jag att jag kunde gå snabbt och ta stora steg. Det var bara lite stelt när jag suttit stilla.

På torsdagen hade alla marathonminnen krupit ur benen och sedan gick hela helgen och idag är det måndag och jag känner att snart ska det bli härligt att springa igen. Det kommer dröja innan jag längtar efter ett marathon men jag ser fram emot att tassa fram på en magisk stig typ jättesnart.

Jag grävde lite i arkivet igÃ¥r kväll inför min föreläsning imorgon. Det fanns en hel del tokiga saker där. Som…

> Den gången jag sprang marathon på löpband.

Vi gjorde det pÃ¥ ett SATS-gym i Stockholm och personalen undrade hur lÃ¥ngt ett marathon var. SÃ¥här i efterhand minns jag det som oändligt trÃ¥kigt och det är skönt att jag har det bakom mig och inte framför mig. Att ha överlevt det är ett bra mentalt verktyg inför framtida fysiska utmaningar som kräver en bra jämförelse när jag fÃ¥r en dipp. Typ ”har jag haft sÃ¥ trÃ¥kigt och genomlidit ett marathon pÃ¥ löpband sÃ¥ kan jag klara av detta ocksÃ¥”.

> Den gången jag sprang ett 12-timmarslopp i Trollhättan dagen efter midsommarafton.

Vi dök upp på startlinjen kl 12 efter att ha legat på stranden i några timmar och gjort ett pit stop på Max (kan ha varit Burger King). Sedan sprang vi väldigt många varv på en slinga som var runt 1200 meter mellan kl 22 till 10 dagen efter. Jag kom nästan 8 mil.

> Den gången jag sprang ett 24-timmarslopp i Hallsberg.

24 timmar är mÃ¥nga timmar tänker jag sÃ¥här i efterhand. Jag minns att jag fick blÃ¥sor pÃ¥ fötterna som sprack och jag trodde att min fot exploderat. Det hade den inte, men jag var inte sÃ¥ van vid blÃ¥sor och sÃ¥dant dÃ¥. Det är jag inte nu heller, där och dÃ¥ var den enda gÃ¥ng jag haft blÃ¥sor som spruckit. Jag noterar att jag även den gÃ¥ngen hade märkliga känningar i samma knä som nu. Men det jag minns allra mest är hur stark jag var de sista minutrarna och hur alla krämpor bara försvann och hur jag sprang igen. Jag älskar den känslan – totalt uppfylld av endorfiner.

Här finns hela inlägget att läsa om 24-timmarslöpningen pÃ¥ varvbana. Tänk hur jag skrev min blogg dÃ¥ – sÃ¥ annorlunda! Bilderna är pixliga eftersom de omformatterats sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger under mina bloggflyttar mellan olika plattformar. PÃ¥ den tiden hade jag dessutom pyttesmÃ¥ bilder pÃ¥ bloggen.

> Den gÃ¥ngen jag cyklade 25 timmar i sträck – inomhus

Detta dygn i oktober/november 2010 har jag ganska färskt i minnet, förmodligen eftersom jag reflekterade väldigt mycket inför och efter det. Hallandsposten kom och ställde frågor inför evenemanget och när ska svara på varför och hur, ja då börjar man tänka efter lite mer på riktigt. Här är min berättelse från 25 spinningpass under ett dygn.

2011 var jag med och arrangerade ett Rosa dygn i Stockholm, men det har jag faktiskt glömt bort. Här kan du läsa om den dagen. Jag har också arrangerat en massa andra grejer, bland annat en träningsdag till förmån för när katastrofen lamslog Haiti.

Andra och mer nutida saker är att cykla till Åre och springa Jämtlandstriangeln, men det känns som igår. Eftersom tiden går så snabbt så får jag plocka fram dem ur arkivet snart nog.