Tack vare forskning överlever allt fler sin bröstcancer. Den forskningen vill jag stötta – så den 22 april uppmuntrar jag alla att springa för sig själv, sin mamma, sin syster, och sin vän. Gör det du också! Anmäl dig till Women’s Health halvmaraton med koden BRO (välj mitt namn i listan) så skänker du 200 kronor till Bröstcancerfonden. Mer info och anmälan: whhm.se

Här kan du läsa om när jag körde spinningklasser i ett dygn för bröstcancerforskningen.

Och här arrangerade vi en hel träningsdag för Rosa Bandet!

Jag grävde lite i arkivet igår kväll inför min föreläsning imorgon. Det fanns en hel del tokiga saker där. Som…

> Den gången jag sprang marathon på löpband.

Vi gjorde det på ett SATS-gym i Stockholm och personalen undrade hur långt ett marathon var. Såhär i efterhand minns jag det som oändligt tråkigt och det är skönt att jag har det bakom mig och inte framför mig. Att ha överlevt det är ett bra mentalt verktyg inför framtida fysiska utmaningar som kräver en bra jämförelse när jag får en dipp. Typ ”har jag haft så tråkigt och genomlidit ett marathon på löpband så kan jag klara av detta också”.

> Den gången jag sprang ett 12-timmarslopp i Trollhättan dagen efter midsommarafton.

Vi dök upp på startlinjen kl 12 efter att ha legat på stranden i några timmar och gjort ett pit stop på Max (kan ha varit Burger King). Sedan sprang vi väldigt många varv på en slinga som var runt 1200 meter mellan kl 22 till 10 dagen efter. Jag kom nästan 8 mil.

> Den gången jag sprang ett 24-timmarslopp i Hallsberg.

24 timmar är många timmar tänker jag såhär i efterhand. Jag minns att jag fick blåsor på fötterna som sprack och jag trodde att min fot exploderat. Det hade den inte, men jag var inte så van vid blåsor och sådant då. Det är jag inte nu heller, där och då var den enda gång jag haft blåsor som spruckit. Jag noterar att jag även den gången hade märkliga känningar i samma knä som nu. Men det jag minns allra mest är hur stark jag var de sista minutrarna och hur alla krämpor bara försvann och hur jag sprang igen. Jag älskar den känslan – totalt uppfylld av endorfiner.

Här finns hela inlägget att läsa om 24-timmarslöpningen på varvbana. Tänk hur jag skrev min blogg då – så annorlunda! Bilderna är pixliga eftersom de omformatterats så många gånger under mina bloggflyttar mellan olika plattformar. På den tiden hade jag dessutom pyttesmå bilder på bloggen.

> Den gången jag cyklade 25 timmar i sträck – inomhus

Detta dygn i oktober/november 2010 har jag ganska färskt i minnet, förmodligen eftersom jag reflekterade väldigt mycket inför och efter det. Hallandsposten kom och ställde frågor inför evenemanget och när ska svara på varför och hur, ja då börjar man tänka efter lite mer på riktigt. Här är min berättelse från 25 spinningpass under ett dygn.

2011 var jag med och arrangerade ett Rosa dygn i Stockholm, men det har jag faktiskt glömt bort. Här kan du läsa om den dagen. Jag har också arrangerat en massa andra grejer, bland annat en träningsdag till förmån för när katastrofen lamslog Haiti.

Andra och mer nutida saker är att cykla till Åre och springa Jämtlandstriangeln, men det känns som igår. Eftersom tiden går så snabbt så får jag plocka fram dem ur arkivet snart nog.

Nu på onsdag den 8 oktober anordnar Cancerfonden lunchpromenader runt om i Sverige. Forskning visar att regelbunden fysisk aktivitet i minst 30 minuter om dagen minskar risken för cancer. Här ser du alla platser som du kan följa med på lunchpromenad.

Följer du med på lunchpromenad i Kungsträdgården är Camilla Thulin promenadvärd och i Örnsköldsvik kan du promenera med hockeyproffs.

Jag är promenadvärd för den virtuella promenaden, för alla oss som tar en lunchpromenad på egen hand. Här gillar du sidan Lunchpromenaden – och här följer du med mig på virtuell lunchpromenad och visar ditt stöd för Cancerfonden.

Vi startar kl 12 på onsdag; var och en på den plats där vi befinner oss. Vi tar en promenad på 30 minuter och vet att runt om i Sverige finns det massor med människor som gör precis samma sak. Lägg upp en bild på Instagram eller Facebook och tagga #lunchpromenaden – det är alltid så kul att se var ni är och hur det ser ut!

Passa på att ge en gåva till Cancerfonden i samband med din promenad! Visst följer ni med förresten?

 En gång i tiden cyklade jag (spinning) i 25 timmar för Rosa Bandet. Mitt mål var att samla in lika många tusenlappar som timmar jag cyklade och det nådde jag med råge (jag minns faktiskt inte den exakta summan). Det var många av er bloggläsare som bidrog – jag är tacksam än idag. Tusen, tusen tack!