Att uppleva flow är en härlig känsla. Det är nÃ¥got som ligger bortom tid och rum; en känsla av ingen ansträngning. Jag upplever rätt ofta flow när jag springer. Ur det flowet kommer ofta bra idéer. De föds ur ingenstans känns det som – och landar liksom rätt i skallen.

Jag upplevde flow igår. Jag hade precis sprungit tre kilometer åt ett håll och vände hemåt igen och tyckte att det var lite segt men helt plötsligt så hade jag sprungit två kilometer utan att liksom minnas var de stegen hade tagit vägen. Istället hade en tanke landat i mitt huvud som löste en av mina bryderier på jobbet. När den kom så var det så självklart och jag ville skynda mig hem för att skriva en strategi och liksom landa tanken på riktigt.

Sådant flow är tacksamt. Kan du känna igen dig i känslan? Hur skulle du beskriva den?

I söndags kväll sprang jag trappintervaller med benböj mellan varje set. Totalt blev det 15 trappintervaller fördelade på 3 set med 5 intervaller i varje set. Mellan varje set gjorde jag 15 benböj. Jag minns fortfarande träningsvärken från en gång för länge sedan då jag la upp ett pass på ungefär samma sätt. Aj aj, alltså!

Men det var egentligen inte intervallerna i sig jag vill skriva om. Det var hur jag tänkte innan: hur svÃ¥rt det var att komma ut – och hur jag löste det.

Hela helgen hade jag en plan om att jag skulle springa intervallerna på söndag kväll. Efter att ha spenderat förmiddagen ute i fantastiskt väder ägnade jag eftermiddagen åt att jobba. Timmarna gick och det blev kväll och rätt så snart även mörkt. Jag brukar ha sjukt bra träningsflow sent om kvällarna så nu var det dags!

Det var bara det att jag var totalt opepp och det kändes sÃ¥ otroligt jobbigt att ta sig ut. Själva intervallerna tvekade jag aldrig över men just det där att ladda mentalt, byta om, snöra pÃ¥ sig skorna och det jobbigaste av allt – att faktiskt ta steget över tröskeln.

Jag ojade mig lite över det hela på Snapchat, för jag tänkte att om jag snappar om att springa backintervaller där så måste jag springa dem. Lite som att skapa sig ett eget grupptryck typ.

Sedan kom jag på vad jag skulle göra för att överlista mina tankar om att det var jobbigt att öppna dörren och gå ut: jag skulle helt enkelt öppna dörren några gånger för att upptäcka att det var sjukt enkelt och inte alls jobbigt. Så då gjorde jag det: öppnade dörren och gick ut i strumplästen.

Och det var ju enkelt.

EfterÃ¥t fick jag energi och bytte om till träningskläder och stoppade fötterna i skorna – öppnade ytterdörren lite mer pÃ¥ riktigt och gick ut i aprilkvällen och sprang mina intervaller.

Det finns mÃ¥nga sätt att överlista hjärnan pÃ¥ och det här var ett av dem. Det lÃ¥ter kanske knäppt och banalt men det som funkar funkar – och ibland är det mycket enklare än man tror!

Det känns fint när det är enkelt att dra en halvmara utan större bekymmer en vanlig vinterlördag. Nästa gång någon undrar vad jag träna inför så ska jag säga att det är just detta. Att kunna springa lite drygt en mil för att äta en våffla och sedan springa tillbaka igen och att dessutom se det som kul upplevelselöpning som inte kräver några större förberedelser.

Jag packade ett extra underställ, mössa och en extra jacka i en löparryggsäck – och passade dessutom pÃ¥ att stoppa ner en hydroflask med varm saft. Det var skönt att byta till nytt och torrt när vi kom fram till KolÃ¥sens fjällstation och Ã¥t vÃ¥ffla med hjortron och drack en kaffe.

Vi var borta pÃ¥ detta äventyr dygnets alla ljusa timmar (vilket visserligen inte är sÃ¥ mÃ¥nga); det tar sin tid att köra frÃ¥n Åre till Kallsedet (denna gÃ¥ng valde jag grusvägen över Fröå Gruva ner mot HusÃ¥ och förbi Fäviken och runt Kallsjön till Bonäshamn – sedan väg 336 mot Kallbygden). Vi parkerade nära Kallsedets camping och började springa därifrÃ¥n.

Här finns spår av älg precis överallt och på vägen hem såg vi flera stycken. När vi stannade till vid ICA Björnänge var det lite stelt i benen efter att ha kört bil i dryga timmen men nu såhär några timmar senare känns kroppen precis som vanligt. Fast med lite mer pirr i benen. Jag tänker att det är alla celler som skrattar och gör high fives och känner träningsglädje.

Jag gillar Kallbygden, den delen av Åre kommun som vi sprang i just igår. Här är fler gånger jag varit runt om i Kall:

> Suljätten – ett somrigt tips till Åre (enkel men häftig vandring med fantastisk utsikt) 

> Den gången vi red Haflinger i Krok

> Bilder från Kolåsen och Skäckerfjällen