Det känns fint när det är enkelt att dra en halvmara utan större bekymmer en vanlig vinterlördag. Nästa gång någon undrar vad jag träna inför så ska jag säga att det är just detta. Att kunna springa lite drygt en mil för att äta en våffla och sedan springa tillbaka igen och att dessutom se det som kul upplevelselöpning som inte kräver några större förberedelser.
Jag packade ett extra underställ, mössa och en extra jacka i en löparryggsäck – och passade dessutom på att stoppa ner en hydroflask med varm saft. Det var skönt att byta till nytt och torrt när vi kom fram till Kolåsens fjällstation och åt våffla med hjortron och drack en kaffe.
Vi var borta på detta äventyr dygnets alla ljusa timmar (vilket visserligen inte är så många); det tar sin tid att köra från Åre till Kallsedet (denna gång valde jag grusvägen över Fröå Gruva ner mot Huså och förbi Fäviken och runt Kallsjön till Bonäshamn – sedan väg 336 mot Kallbygden). Vi parkerade nära Kallsedets camping och började springa därifrån.
Här finns spår av älg precis överallt och på vägen hem såg vi flera stycken. När vi stannade till vid ICA Björnänge var det lite stelt i benen efter att ha kört bil i dryga timmen men nu såhär några timmar senare känns kroppen precis som vanligt. Fast med lite mer pirr i benen. Jag tänker att det är alla celler som skrattar och gör high fives och känner träningsglädje.
Jag gillar Kallbygden, den delen av Åre kommun som vi sprang i just igår. Här är fler gånger jag varit runt om i Kall:
> Suljätten – ett somrigt tips till Åre (enkel men häftig vandring med fantastisk utsikt)
Så fint! Och så gott!
Fråga: ibland (lyckligtvis inte så ofta även om det typ alltid känns jobbigt) så känns det så tungt att springa, faktiskt onaturligt. Det har hänt mig några gånger att det känns som om kroppen istället borde gå, att det är helt fel att springa. Och såklart har jag ingen alls bra teknik eller hållning när det känns så och benen nästan är som bly. Vad kan man göra och händer det någonsin dig? Då jag sprungit på invanda vägar har jag ju inte gett upp, jag vet att jag kan, men skulle jag bara lyssnat på kroppen (och knoppen?) så hade jag stannat direkt.
svår fråga; men ibland när kroppen inte känns ”med mig” så tar jag faktiskt en snabb promenad istället. jag tänker att det ska vara kul och att jag inte tränar för ett VM. efter en stunds snabb promenad känns kroppen redo för spring igen – annars fortsätter jag gå eller gör en fartlek av det!
Åh vad fint!
Har ni poddat? Jag älskar när ni poddar, ni kompletterar varandra så bra! 😀
jajamen, vi har poddat – avsnittet släpps om några dagar!!
Vad härligt! Jag längtar redan efter podden! 🙂
vad kul!!!
Tack för inspirationen! Den känslan vill jag också ha i kroppen.Att kroppen ska orka hänga med på spontana roliga grejer som dyker upp. Dåliga skidspår gjorde att jag igår istället knöt på mig dubbskorna. Fick äntligen till ett långpass på härligt vintrig landsväg. Tyvärr ingen våffelstuga el annat fikastopp att mellanlanda på. Men skrapade ihop dryga 14 kilometer och efter en varm och lång dusch smakade det bra med semmelkladdkaka o kaffe.
härligt ändå, trots inga våfflor. du fick ju semmelkladdkaka! 😀
Älskar alla dina små (och större) äventyr!
Så mycket hjärta till livet.
❤
det finns så himla mycket att uppleva!!! kram!!
Jag kan bara hålla med. Så himla skönt att kunna dra iväg på långpass utan att fundera om man klarar av det eller inte. Bästa känslan!
eller hur!!
Jag gillar kommentaren om celler som gör high five! På en träningsföreläsning härromveckan sa Annie Söderberg att det här med att lära sig saker och särskilt att bli ”starkare” väldigt fort om man tex börjar styrketräna egentligen är som att cellerna anställer flera telefonister i musklerna som då kan skicka fler meddelanden till varandra om vad som händer/kommer att hända. Flummigt kanske såhär i text men också ett gulligt tankesätt.
jag älskar sådana bildliga förklaringar!
Vilken härlig lördag ni ser ut att ha haft! Men blev inte era ben stela när ni pausat och sedan skulle springa tillbaka? Det brukar jag ha problem med 🙂
En helt annan fråga; jag fyller snart år och tänkte önska mig en liten, praktisk kamera som är smidig att ha med sig under löpturer, vandringar, på storstadsweekend mm. Har du tips på någon som tar bra bilder? Har för mig du skrivit någon gång att du använder Canon powershot G7X? Är det den du använder? 🙂 Ha en fin söndag!
nä, faktiskt inte. vi kände oss pigga hela vägen! jag har en G7X som jag gillar – den använde jag till bilderna i detta inlägg!
Vad härligt, det är ju bästa känslan! Tack, får nog spana in den 🙂
ja men gör’t!!
Hahaha, vad gör man inte för en våffla 🙂 Vilken jätteskön tur ni verkar ha haft – och vad som är jobbigt eller inte, är relativt!
Jag har även ett tips: Handlar om Alla Hjärtans Dag rabatt, kolla http://kikkisandstrom.se/missa-inte-alla-hjartans-dag-rabatten
Klart fin dag!
Kult! Så sterk du er! Synes det var et fint mål å ha 🙂
Rolig upplevelselöpning!!
Åh så otroligt härligt det låter och ser ut!
En fin dag att minnas!!
Skön inställning och bra val av lördagsupplevelse! Kallbygden är så fantastisk. Hur verkade snöläget i terrängen?
Det såg ut som mycket snö men jag kan tänka mig att det blåst en del även där och att snön lagt sig mer på vissa ställen. Men från vägen såg det fint ut!!