Jag är en person som ofta är nöjd men som aldrig nöjer mig. Som med min skidåkning, som jag för övrigt ska ta rejäl revansch på efter några miserabla år och med ett totalhaveri förra året som egentligen utlöste hela min ryggrej och som ändå blev världens bästa vurpa till slut. The comeback is always stronger than the setback och så vidare.

Men viktigast är ändå att jag är nöjd med den jag är – men samtidigt aldrig nöjer mig men den jag är.

Min analys av mitt egna beteende är alltid pågående. Hur jag tänker kring saker och hur jag hanterar situationer. Jag är väldigt medveten om mina styrkor och mina svagheter och jag tänker att om jag vågar vara det så kommer jag alltid kunna bli bättre. Vågar jag inte erkänna fel och brister utan bara bygga på mina styrkor kommer inte så mycket att hända. Det är i våra svagheter som den största utvecklingspotentialen finns. Precis som när man börjar träna; resultaten visar sig snabbt i början och det är tacksamt. Men försök pressa en formtoppad kropp lite till och det leder knappt till någonting ens på marginalen.

Jag har haft ett ledord för det här året och det är att vara modig. Min efter jobbet-runda med min vän och kollega Therése bjöd på fler insikter och bra livstips som jag tar med mig.

Drivkraften bakom allt det här och min strävan efter att alltid bli bättre oavsett vad jag gör handlar egentligen om en sak. Att alltid ha makten och äga mitt liv. Be the boss helt enkelt. Först då kan man fatta beslut som går att leva efter och som är på riktigt självvalda.

Förresten så är augusti helt rätt tid för att jaga regnbågar i Åre. De dyker upp precis hela tiden. Som på väg hem från min power hour vid Fröå gruva.

Det känns fint när det är enkelt att dra en halvmara utan större bekymmer en vanlig vinterlördag. Nästa gång någon undrar vad jag träna inför så ska jag säga att det är just detta. Att kunna springa lite drygt en mil för att äta en våffla och sedan springa tillbaka igen och att dessutom se det som kul upplevelselöpning som inte kräver några större förberedelser.

Jag packade ett extra underställ, mössa och en extra jacka i en löparryggsäck – och passade dessutom på att stoppa ner en hydroflask med varm saft. Det var skönt att byta till nytt och torrt när vi kom fram till Kolåsens fjällstation och åt våffla med hjortron och drack en kaffe.

Vi var borta på detta äventyr dygnets alla ljusa timmar (vilket visserligen inte är så många); det tar sin tid att köra från Åre till Kallsedet (denna gång valde jag grusvägen över Fröå Gruva ner mot Huså och förbi Fäviken och runt Kallsjön till Bonäshamn – sedan väg 336 mot Kallbygden). Vi parkerade nära Kallsedets camping och började springa därifrån.

Här finns spår av älg precis överallt och på vägen hem såg vi flera stycken. När vi stannade till vid ICA Björnänge var det lite stelt i benen efter att ha kört bil i dryga timmen men nu såhär några timmar senare känns kroppen precis som vanligt. Fast med lite mer pirr i benen. Jag tänker att det är alla celler som skrattar och gör high fives och känner träningsglädje.

Jag gillar Kallbygden, den delen av Åre kommun som vi sprang i just igår. Här är fler gånger jag varit runt om i Kall:

> Suljätten – ett somrigt tips till Åre (enkel men häftig vandring med fantastisk utsikt) 

> Den gången vi red Haflinger i Krok

> Bilder från Kolåsen och Skäckerfjällen

Igår förmiddagsjobbade vi på Åre Bageri där det finns gratis wifi och gott om utrymme när det inte är så mycket folk. Frukosttallriken varade hela förmiddagen och min standardfrukost när jag är där är alltid äggröra och en skiva bröd från en härlig limpa med leverpastej och inlagd gurka – och så yoghurt med Åre Bageris egna müsli. Och kaffe förstås – i de stora temuggarna!

På eftermiddagen åkte vi till Fröå Gruva och gick en vinterpromenad upp mot de gamla torpen i skogen. Snön höll för vanliga skor och även om solen gömde sig bakom molnen och snön töat från träden så var det rätt så fint ändå.

När vi kom tillbaka från promenaden hade det börjat skymma och det lyste fint från Bergstugans fönster. Stormen Tor började visa sig och snön yrde mot den gröna grankulissen. Vi rullade ut fårskinnsfällen bakom en ladugådsvägg och drack varm saft från termos.

På vägen hem åkte vi förbi chokladbaren på Åre chokladfabrik och drack en varm choklad, sedan gick vi till grannen Ica Björnänge och köpte ingredienser för att göra vegetariska spring rolls med sötstark chilisås och en sås på jordnötssmör och chili. Men innan vi hann till middagen så blev det bastu och öl; som sig bör efter att ha varit ute i snön och blivit lite kall in i själen.