Jag är en person som ofta är nöjd men som aldrig nöjer mig. Som med min skidåkning, som jag för övrigt ska ta rejäl revansch på efter några miserabla år och med ett totalhaveri förra året som egentligen utlöste hela min ryggrej och som ändå blev världens bästa vurpa till slut. The comeback is always stronger than the setback och så vidare.
Men viktigast är ändå att jag är nöjd med den jag är – men samtidigt aldrig nöjer mig men den jag är.
Min analys av mitt egna beteende är alltid pågående. Hur jag tänker kring saker och hur jag hanterar situationer. Jag är väldigt medveten om mina styrkor och mina svagheter och jag tänker att om jag vågar vara det så kommer jag alltid kunna bli bättre. Vågar jag inte erkänna fel och brister utan bara bygga på mina styrkor kommer inte så mycket att hända. Det är i våra svagheter som den största utvecklingspotentialen finns. Precis som när man börjar träna; resultaten visar sig snabbt i början och det är tacksamt. Men försök pressa en formtoppad kropp lite till och det leder knappt till någonting ens på marginalen.
Jag har haft ett ledord för det här året och det är att vara modig. Min efter jobbet-runda med min vän och kollega Therése bjöd på fler insikter och bra livstips som jag tar med mig.
Drivkraften bakom allt det här och min strävan efter att alltid bli bättre oavsett vad jag gör handlar egentligen om en sak. Att alltid ha makten och äga mitt liv. Be the boss helt enkelt. Först då kan man fatta beslut som går att leva efter och som är på riktigt självvalda.
Förresten så är augusti helt rätt tid för att jaga regnbågar i Åre. De dyker upp precis hela tiden. Som på väg hem från min power hour vid Fröå gruva.
