Ibland tar jag mig en tur till Bergstugan vid Fröå Gruva, en bit från Åre Björnen. Det föregås alltid av att jag kollar deras meny; för är det en god dagens – ja då passar sig en lunchutflykt alldeles ypperligt. Idag serverade de röding, så vi åkte dit!

Minusgraderna höll sig till en bit under 20 men solen sken och himlen var blå och världen var alldeles fenomenalt vacker. Dessutom var maten riktigt god.

Bergstugan fylldes med gäster av olika slag; vissa som kom med bil och andra som kom på skidor. Det här är ett populärt vattenhål för alla som vill ha något gott att äta och något vackert att vila blicken på. Man får en annorlunda utsikt mot Åreskutan bland annat.

Man kan ta sig till Bergstugan via längdspåren som utgår från Åre Björnen; och om somrarna finns här flera leder och stigar att vandra på. Ett lagom utflyktsmål helt enkelt, när man inte vill göra det så svårt för sig.

Bergstugan Fröå Gruva:

> Läs om en annan vinterdag när jag åkte till Bergstugan bortom Björnen

> På utflykt med snöskor

Eftersom det var en hel vecka sedan mitt senaste löppass – och mitt senaste träningspass överhuvudtaget – så var det definitivt dags igår. Jag har bott här i Åre i ett och ett halvt år och springer i stort sett alltid nya rundor. Den enda sträckan jag sprungit flera gånger är elljusspåret i Duved och St Olavsleden som går förbi mitt hus. Men utöver det så vill jag alltid hitta en ny stig.

Igår gick turen till Åre Björnen. Jag har några långpass att beta av inför Dublin Marathon den 26 oktober och jag vill springa de passen på ordentlig väg. Jag har sprungit långpass i terräng hela sommaren men det är en helt annan typ av löpning. Det jag behöver allra mest mentalt just nu är att nöta kilometrar. Därför passade jag på att reka den otroligt tråkiga grusväg som går mellan Åre Björnen mot Fröå Gruva och som slutar i Huså.

Jag satte på Hazel selen och kopplade fast henne i midjan och så gav vi oss iväg. Jag minns vägen som rätt backig men den kändes trots det skön att springa. När vi kom till Fröå Gruva så vek vi av höger in i längdskidsystemet i Björnen och sprang en gammal skogsväg hem. Här går det skidspår på vintern och skyltarna sitter uppe även under sommaren. Där det är en massa sly och buskar just nu är det platt och fint till vintern. Som en annan värld.

Efter runt 7 km kom vi tillbaka till bilen. Hazel var lika pigg som vanligt – och jag själv, ja jag var lite mer nöjd än vanligt. Löpning har den effekten!

Andra plattare rundor som jag gillar att springa i Åre är:

> Ristafallsrundan (eller denna variant på leden runt Ristafallet)

> St Olavsleden mellan Åre by och Tegeforsen

> Blanktjärnsrundan (den är inte jätteplatt direkt, men går i alla fall inte upp på något fjäll…)

> Jörgens led är inte platt någonstans – men tar du liften upp så går det nästan bara nedför!

> Åreskutan runt – om du tar liften upp så blir det en halvmara med negativa höjdmeter.

Åreskutan bakom Fröå tjärn

I och med att vintersäsongen verkligen kickat igång så börjar också min jakt på att utforska allehanda saker här i Åre kommun, i egenskap av min roll som digital turistinspiratör eller vad man ska kalla det.

Jag hade tänkt att åka upp mot Kolåsen i eftermiddags, jag är så otroligt nyfiken på att se hur det är närmre Skäckerfjällen i norr nu i vinterskrud, men det mötet blev framflyttat. Kanske var det lika bra, för jag vill gärna ta med mig skidorna och testa på längdspåren där uppe – jag tror att det kan bli magiskt.

Istället tog jag mig till Fröå Gruva och Bergstugan som värmer många frusna själar som roar sig med aktiviteter på fjället; från längdskidåkare i Björnenspåren till skoterförare och allt däremellan. Jag åt lunch i den stora stugan som är en ordentlig resa bakåt till någonstans under 1900-talet. Maten är hjärtlig och allra mest gillade jag brödet; hederligt bakpulverbröd som är mörkt och sött och som jag blev ordentligt sugen på att baka själv her hemma.

Det har snöat åt alla håll och kanter hela dagen och medan jag var inne och åt lunch hann bilen bli alldeles översnöad. Bilvägen mellan Björnen och Fröå var inte direkt plogad och snöröken och snöyran gjorde allting alldeles vitt.

Att det snöar så mycket i kombination med att temperaturen ligger runt nollan, gör det lite svårvallat till eftermiddagens längdskidåkning som jag tänkt ge mig på. Jag var inne på Rent-a-plagg med mina klassiska längdskidor och fick lite tejp undertill – och det har jag aldrig åkt på förut. Enligt experten kan det vara bra med ett tunt lager burkvalla ändå eftersom det är värsta tänkbara vallaföre. …eller så tar jag bara mina skejtskidor. Jag har ju lyxen att välja!