Juli kom och gick och har känts som världens längsta månad ungefär. Så lång att jag knappt minns vad jag gjort. Men jag har varit ute mycket. Jag har fått mycket eld och vackra kvällar. Och jag har sprungit mycket och cyklat mycket. Ungefär allt det som jag älskar med sommaren.

Den 1 juli hängde jag vid Fröå tjärn med SUP-bräda, eld, mat och sällskap. Och i mitten av juli sov jag i sovsäck under bar himmel på en fjälltopp i Bydalen. Också med eld, mat och sällskap. Och världens vackraste sol. Men jag gillar ju kontraster också, så min midnattslöpning på Åreskutan i 6 grader, dimma och regn kommer högt på mina fjällupplevelser i sommar (som för övrigt är långt ifrån slut).

Sol, regn och sena kvällar har också dominerat min cykling. Det är något med natten ändå. Ensamheten där ute – och lugnet. Som om världen är bara min. Precis samma känsla som när det blåser, regnar och stormar för då är det inte heller någon annan som är ute. Sådant ger mig lyckopirr i hela kroppen.

Jag har varit i Stockholm också. Druckit bubbel på takbarer och skrattat ikapp med vänner. Jag har levt livets liv helt enkelt.

Dessutom har jag hunnit med att synas i två tidningar; dels med min krönika i SportHälsa som följer med DN och så en intervju om tankar kring kroppen i tidningen Hälsa.

Idag är det augusti och jag har börjat med Stockholmsenlig hajpad frukost på Pom & Flora. Matchalatten med havremjölk var godast. Idag för prick ett år sedan började jag mitt nya jobb i Åre; att göra om ett hotell till fjällens – ja faktiskt kanske hela Sveriges – träningshotell. Det jobbet fortsätter hela tiden. Augusti kommer också att innehålla mer fjäll, mer leriga skor, mer regn, mer eld och förhoppningsvis mer bubbel.

Kommande helg springer jag terräng i norr. Helgen efter det är jag med på Kvinnliga Äventyrares helg i Åre som jag är supertaggad inför. Resten av augusti ska jag njuta skiten ur livet. I träningskläder. I finkläder. Med vatten från fjällbäckar. Med vinglas i en bar. Jag vill ha mycket av allt!

Det är måndag och klockan är 19.20 och snälla, visst får man gå och lägga sig nu på studs? Jag träffade en före detta kollega på Stockholmsfrukost klockan 7 imorse och sedan har jag åkt tåg prick hela dagen och kom fram till Åre för några timmar sedan. Nu hänger tröttmössan långt ner över ögonen och det enda jag vill är att krypa ner i sängen.

Jag tänker ta mig en träningsvecka den här veckan. Rätt nyss tog jag mitt första träningspass på SATS Åre och den här veckan tänkte jag ta några till. Dessutom tänkte jag gå på några gruppträningsklasser för första gången på evigheter. Ni som läst min blogg sedan början vet ju att gruppträning var min grej då. Och att jag är cykelinstruktör! 2012 fick jag godkänt efter uppcykling och det såg ut såhär! Jag är skolad efter den bästa gruppcyklistinstruktören som finns.

Om jag orkar upp imorgon bitti börjar jag dagen med yoga. Sedan blir det förhoppningsvis två cykelpass den här veckan, ett löppass och två styrketräningspass.

Jag lämnade Hazel hos min mamma i Stockholm och har därför ingen som plikttroget väntar på att jag ska komma hem – därför tänker jag ta ut svängarna rejält. Jag tänker förresten göra rocky road också!

Jag bjuder på en gammal bild på Åsa, Jessica och mig. Jag älskar att träna med dessa människor – särskilt i cykelsalen!

Det har varit morgon igen. En grå sådan, om än lite oförarglig. Inte alls en vacker sensommarmorgon likt de ni har i söder just nu. Utan snarare en försiktig påknackning från hösten som verkar vilja säga att den är på väg nu.

Igår var jag och köpte klossar till mina landsvägsskor. Klossarna klickar man i pedalerna och de finns i olika varianter; man kan antingen ha SPD eller SPD-SL. Jag har SPD på min cyclocross och SPD-SL på min landsvägscykel. Om du cyklar spinning på gymmet med cykelskor så är det SPD du har och länge körde jag också SPD på min gamla landsvägscykel.

SPD SL-klossarna slits snabbt eftersom de är gjorda i rätt mjuk plast och även om man sitter på cykeln när man cyklar så blir det några steg på asfalt här och där ändå. I början av sommaren när jag skulle cykla landsväg så funkade det en dag inte längre att klicka i skorna och sedan dess har jag varit för lat för att köpa nytt.

Men så monterade jag på de nya klossarna igår kväll och imorse var jag inte alls lat utan stack iväg och cyklade några mil före frukost. Det är ju märkligt hur vissa saker tydligen inte är lika jobbigt som andra saker…

Morgonen var sömnig och fridfull och på ett ställe där inte ett enda ljud hördes stannade jag och lyssnade på tystnaden. Jag älskar lugnet i mina fredagskvällar och jag älskar stillheten i mina lördagsmorgnar och att cykla min favoritrunda är ett fantastiskt sätt att leva min morgon på.

När jag kom hem var jag kall. Jag cyklade med underställströja och vintertights men jag hade behövt booties på skorna; fartvinden gick rätt igenom meshen på ovansidan och sista milen fantiserade jag om allting varmt: bastu, brasa, varm dusch och en stor kopp kaffe. Det finns en viss njutning i det också.