Det var med seriös träningsvärk i benen jag satte mig på cykeln nere på gymmet i eftermiddags för att köra 15*1 minut. Det var inga tuffa intervaller som jag pressade kroppen med, däremot 15 pulshöjningar med snabb kadens snarare än tung belastning. Att ligga på tunga växlar hade mina ben inte pallat. Nu såhär efteråt känns det rätt skönt och jag tror att blodgenomströmningen uppmuntrats lite.

I och med detta fjärde intervallpass i den här serien så har jag bara 1 kvar. I min värld det allra jobbigaste av dem alla: 5*5 minuter. Det känns liksom mycket av allt. Jag sparar det passet tills jag kommer hem. Vi har 3 skiddagar kvar här i alperna och ikväll kommer bilder från dagens solsken som varit lika brutalt som himlen varit blå.

Jag tycker att ”jävligt jobbig start” varit en kanonbra motivationsboost till min egen träning. Det var lite därför jag skapade den. Att många andra också hängt på (219 personer enligt eventet på Facebook) är såklart superkul! Februari är inte här riktigt än men jag har redan börjat klura på ett nytt fokus – samtidigt som jag fortsätter med intervallträning såklart.

Det kom sig att jag åkte till Örebro idag. Och körde 2 cykelklasser för Jessica Clarén på en inspirationsdag på Friskis & Svettis i fina lokaler. Som alltid var Jessicas klasser riktigt bra, båda två väldigt olika men liksom kanon på sitt sätt. Det första passet var ett plattan i mattan-pass till snyggt gjord film med mycket känsla. Hårt jobb för hjärtat! Det andra passet var mer lärande. Fantastiskt mycket kunskap delades ut och det var bara att sitta och trampa och suga i sig allt bra jag hörde. Vi skulle inte ta ett tramptag över tröskeln utan istället jobba för att stärka cykelmusklarna i benen. Till vår hjälp hade vi pulssystem och jag landade precis rätt och hade bra känsla i hela kroppen. De bästa styrkeintervallerna jag kört.

Sedan körde vi hem i ösregn och nu sitter vi hemma hos Jessika och har stängt novembermörkret ute. Lördagmys följt av lördagsfys!