Några nya poddar har flyttat in i min podcastapp. Säker stil, av Emilia de Poret och Ebba von Sydow är en av dem och jag kan tycka att de är ganska underhållande. Men det slår mig att ”säker stil” beror just på; och för att ha just en säker stil så måste man anpassa den beroende på var man är. Säker stil i Stockholm är inte detsamma som säker stil i Åre – om man vill se ”rätt” ut, vilket jag gissar är hela grejen med just en säker stil.

Modeeliten är rätt snabb på att konstatera att man inte kan vara stilsäker i fjällen. Ett felaktigt konstaterande om du frågar mig. Det som är rätt i Stockholm kan vara helt ute på en skidort – och det finns alltid en ”säker stil” i absolut alla sammanhang (huruvida man tycker en säker stil är viktigt eller inte är en annan diskussion). Till exempel:

> Klänningar och högklackat hör till stan och visar på vem som är en local… och inte.

> Undvik halsduk när du åker skidor; halsdukar är inte moderiktiga i backen – och kan fastna när du åker lift.

> Klä inte upp dig till after skin. Underställ under ditt skidställ är helt rätt klädsel i baren.

> Det enda rätta att ha på huvudet i skidbacken är en hjälm. Mössan är för alla andra aktiviteter i byn.

Dessutom bör du se över detaljer så som att inte stoppa ner skidbyxorna i dina pjäxor, undvika glipa mellan hjälm och goggles och att bära dina skidor på rätt sätt. Dessutom finns det en hel del stilsäkra hjälm- och mössfrisyrer…

Det finns olika ”rätt stil” för olika sporter oavsett om det handlar om cykel eller längd. Många fnissar åt cyklister (till exempel för några avsnitt sedan i Fredagspodden); men skrattar bäst som skrattar sist. I ett gäng med cyklister är din stil säker om du har cykeltights med padding och jersey med dragkedja.

Vad som är säker stil beror på både kultur och situation; så var noga med vem du lyssnar på när du tar klädråd från andra. En regel som kan appliceras generellt på råd över huvudtaget.

Längs platåleden i Ottsjö finns Platåkåtan; en kåta uppe på höjden med fin utsikt över fjället och en del av Åreloppets bansträckning. Platåleden i Ottsjö är en favoritstig här i Åre eftersom den bjuder på så mycket men ibland vill man inte har så mycket mer än en bra fikaplats och då ska man gå till Platåkåtan istället.

Nu när det är vinter går det skoterspår över den spång man går på sommartid; är det skare så går det fint att promenera i vinterkängor – eller på snöskor.

Vi tog med oss varm saft i en Hydro Flask och vikbara kåsor i snyggt rosa. Dessutom åt vi bounty bollar där på fjället. Hur mysigt som helst!

När vi skulle gå hem hade himlen färgats rosa och vi tog den ospårade vägen och kom till en annan del av Ottsjö. En bättre torsdag som avslutas med Nobel och jobb framför TV:n!

Fler bilder och utflykter till Ottsjö:

> Trail running på snö i Ottsjö

> Den femte årstiden – på skaren i Ottsjö

> Ridvadet i Ottsjö (sommarlängtan!)

Jag vaknar i mörkret; men där ute badar en liten del av världen i ljus. Skidbacken är tom men väntar in världens bästa alpina tjejer som ska göra upp i helgen. Jag virar in mig i dunjackan och går ut med Hazel.

Vi tar den upptrampade stigen längs strandkanten. Snön frasar under fötterna och skaren är hård. Mot det skarpa ljuset ser jag den klassiska Åredimman rulla in i min verklighet. Luften känns plötsligt annorlunda och snart är det mjölkvitt runt omkring oss.

När vi kommer hem värmer vi på risgrynsgröten som vi kokade ihop igår kväll. Jag gör en kaffe latte och dricker juice till.

Jag är lite sen till jobbet. Det blir så ibland. Men på kontoret är jag produktiv och får mycket gjort; långtidsplanering ska varvas med sådant som blir klart här och nu. Vi är redo för de första vinterturisterna som kommer imorgon. Sedan blir det full gas in i jul- och nyårshelgerna. Jag har funderat på hur mitt jobb ser ut; hur månaderna inför säsong består av research – och hur det just nu handlar om att simma med strömmen och snappa upp så mycket som möjligt.

Vid lunch åker jag hem och träffar Hazel och Johanna och så tar vi snöskorna och åker upp till Ullådalen. Mer snöskor är ju en av mina målsättningar med den här vintern.

Det blåser hårt på fjället men vi drar upp huvorna på våra jackor och så råkar det bli som så att vi tar ett varv på den uppistade bädden som behöver lite mer snö innan det blir längdspår här.

Vi kommer till bilen i lagom tid till mörkret och är rödkindade och glada. Och så åker vi hem och jag jobbar mer och så gör vi Maris bountys och snart knådas pizzadegen och när det blir kväll på riktigt ser vi  The secret life of Walter Mitty. Och jag vet i ärlighetens namn inte hur det ska gå med mina nio backintervaller?