Träningsglädje

Längs platåleden i Ottsjö finns Platåkåtan; en kåta uppe på höjden med fin utsikt över fjället och en del av Åreloppets bansträckning. Platåleden i Ottsjö är en favoritstig här i Åre eftersom den bjuder på så mycket men ibland vill man inte har så mycket mer än en bra fikaplats och då ska man gå till Platåkåtan istället.

Nu när det är vinter går det skoterspår över den spång man går på sommartid; är det skare så går det fint att promenera i vinterkängor – eller på snöskor.

Vi tog med oss varm saft i en Hydro Flask och vikbara kåsor i snyggt rosa. Dessutom åt vi bounty bollar där på fjället. Hur mysigt som helst!

När vi skulle gå hem hade himlen färgats rosa och vi tog den ospårade vägen och kom till en annan del av Ottsjö. En bättre torsdag som avslutas med Nobel och jobb framför TV:n!

Fler bilder och utflykter till Ottsjö:

> Trail running på snö i Ottsjö

> Den femte årstiden – på skaren i Ottsjö

> Ridvadet i Ottsjö (sommarlängtan!)

Jag vaknar i mörkret; men där ute badar en liten del av världen i ljus. Skidbacken är tom men väntar in världens bästa alpina tjejer som ska göra upp i helgen. Jag virar in mig i dunjackan och går ut med Hazel.

Vi tar den upptrampade stigen längs strandkanten. Snön frasar under fötterna och skaren är hård. Mot det skarpa ljuset ser jag den klassiska Åredimman rulla in i min verklighet. Luften känns plötsligt annorlunda och snart är det mjölkvitt runt omkring oss.

När vi kommer hem värmer vi på risgrynsgröten som vi kokade ihop igår kväll. Jag gör en kaffe latte och dricker juice till.

Jag är lite sen till jobbet. Det blir så ibland. Men på kontoret är jag produktiv och får mycket gjort; långtidsplanering ska varvas med sådant som blir klart här och nu. Vi är redo för de första vinterturisterna som kommer imorgon. Sedan blir det full gas in i jul- och nyårshelgerna. Jag har funderat på hur mitt jobb ser ut; hur månaderna inför säsong består av research – och hur det just nu handlar om att simma med strömmen och snappa upp så mycket som möjligt.

Vid lunch åker jag hem och träffar Hazel och Johanna och så tar vi snöskorna och åker upp till Ullådalen. Mer snöskor är ju en av mina målsättningar med den här vintern.

Det blåser hårt på fjället men vi drar upp huvorna på våra jackor och så råkar det bli som så att vi tar ett varv på den uppistade bädden som behöver lite mer snö innan det blir längdspår här.

Vi kommer till bilen i lagom tid till mörkret och är rödkindade och glada. Och så åker vi hem och jag jobbar mer och så gör vi Maris bountys och snart knådas pizzadegen och när det blir kväll på riktigt ser vi  The secret life of Walter Mitty. Och jag vet i ärlighetens namn inte hur det ska gå med mina nio backintervaller?

I söndags satt jag på huk i sex minuter. Inte i sträck utan jag tog lite paus nu och då och reste mig upp och satte mig igen. Jag försöker få in den där hukvanan mer; här skrev jag sist om det!

I måndags var det den 7 december och jag minns inte riktigt vad jag gjorde; något lugnt och enkelt tror jag för jag hade väldigt mycket att göra.

I går var jag på språng hela dagen; jag var i Östersund på lite olika ärenden. Jag hade Hazel med mig och jag höll koll på stegräknaren och fick ihop 8 km vilket matchade fint med gårdagens datum.

Idag är det den 9:e och jag är sugen på att känna svettdropparna läggs ryggraden. I den bästa av världar vill jag springa nio enminuters intervaller i backe med stavar. Vi får se om jag får till det, eller om det blir typ nio crunches?

> Läs mer: jävligt jobbig julkalender