Jag skulle äta torsk mycket oftare om det bara lät lite roligare. Torsk liksom, det låter så tråkigt. Och det låter så tråkigt när ett av de bästa tipsen är att tillaga den i ugn med salt och peppar.

Men oj vad gott det blir alltså!

I helgen åt vi ugnsbakad torsk med sötpotatispuré, broccoli, bakad lök och kall crème fraîche-sås med citron. Det var så himla enkelt att göra och så otroligt gott att äta.

Tänk att man ibland kan ha så himla dålig matfantasi, medan man andra dagar bara svänger ihop kalasgoda grejer som om man inte gjort annat.

Jag gillar rena och runda smaker när jag lagar mat och kryddar oftast inte med annat än salt och peppar. Ungefär såhär gjorde jag:

Sötpotatispuré: jag skar sötpotatis i stavar och rostade i ugn med ringlad olja och flingsalt. Sedan mixade jag till puré med en skvätt grädde (för lite tunnare konsistens).

Broccoli: förväll i en minut i sjudande vatten. Slå av vattnet i durkslag och ringla över olivolja och strössla över flingsalt och nymald peppar.

Torsk: lägg en färsk torskfilé i ugnssäker form, dra över några (rätt många) varv med pepparkvarnen och strössla över flingsalt. Ställ in i ugnen, ca 20-25 minuter på 225 grader.

Såsen: blanda creme fraiche med citronsaft, nymald svartpeppar och ett uns flingsalt.

Nu vill jag äta torsk typ alla dagar i veckan. Har du bra tips eller recept med torsk att dela med dig av?

> Godaste torsken har jag ätit på Restaurang Salt på Tylösand, då var den pocherad och serverades med tryffelhollandaise!

En sak jag verkligen ser fram emot i vinter är vintercykling. Att snart få byta däck på min cyclocross till mina dubbdäck (såhär ser de ut – de har sjukt bra fäste!) och ge mig av i mörkret och mot tystnaden. Jag minns när jag körde en sväng en riktigt kall decemberkväll förra året – det var så otroligt mysigt.

Att klä sig för cykling på höst och vinter är lite klurigt eftersom det finns en del fartvind att ta hänsyn till. Ändå har jag nog aldrig varit ute och cyklat och känt att jag frusit!

Jag har hittills alltid bara haft ett lager på benen när jag cyklat på vintern: Craft bib storm tights. Så. himla. bra! Jag hade bara ett lager även när jag cyklade i -17 eller vad det var, den där decemberkvällen jag nämnde ovan.

Inför den här vintern så har jag också Craft Belle tights; de känns varma och bra och har lite olika materialval på benen beroende på var man är som mest utsatt för vind.

En grej som jag köpte utan att tveka förra året var ett par vintercykelskor. Ett bra köp; och förmodligen anledningen till varför jag inte fryser om fötterna när jag vintercyklar. Jag sätter också booties över skorna; ett slags vindskydd som gör att fötterna håller sig varma. Jag brukar köra med booties på mina sl-skor också när jag kör min vanliga landsvägscykel (alltså den som det inte går att sätta dubbdäck på) på våren och hösten.

> Lästips: skillnad mellan en landsvägscykel och en cyclocross!

Booties är förresten bra eftersom de är reflexprydda; och reflexer som rör sig långt ner mot marken syns bra i mörkret när du möter eller blir omkörd av bilar.

Upptill brukar jag ha tre lager; och det är understället – plagget jag har närmast kroppen – som jag anpassar beroende på hur kallt det är. Är det superkallt har jag ett varmt underställ i ull på mig. Sedan ett mellanlaget, oftast en höstcykeltröja som är flossad på insidan och med fickor där bak (där jag stoppar kamera och telefon) och sedan hade jag min bästa vinterlöparjacka på mig hela förra vintern.

Är det inte superkallt har jag ett tunnare underställ som är speciellt anpassat för hög puls eftersom det transporterar bort svett; Crafts concept piece. Det är ett favoritunderställ och här har jag bloggat om det: Craft active extreme concept piece! Det är för övrigt samma modell på underställ som Charlotte Kalla designat med eget mönster med vargar som hon pratar om här!

Inför den här vintern har jag utrustat mig med en vintercykeljacka också. Cykelkläder är anpassade efter den position man har på cykeln, så det brukar i allmänhet vara längre ärm (som dessutom är shapead, dvs armarna är lite lätt böjda) och längre baksida eftersom man sitter framåtlutad. Men jag upplever att materialet också är lite annorlunda; lite mer motståndskraftigt mot vind och så – och fler reflexer. Löparjackor känns till exempel smidigare.

Jag vill ha bra grepp om styret när jag cyklar och kör alltid med handskar oavsett säsong. På sommaren: handskar utan fingrar – och på vintern: tjocka handskar gärna som påminner lite om en hummer; där de fyra längsta fingrarna liksom är delade på två.

På vintern är det som bekant mörkt så bra ljus är ett måste. Jag har en pannlampa på hjälmen och en lampa framtill på cykeln, båda från Silva. Jag har testat att köra lampa bara på hjälmen och bara på cykeln men jag gillar båda; jag vill ha ett ljus som bara riktas rakt fram och lite nedåt, så att jag har koll på vägen framför mig – men vill också ha ljus åt det håll som jag kollar.

Vintercykling kan vara något av det bästa jag vet och såhär kan det se ut:

> Såhär vill jag att det ska se ut när jag vintercyklar – DRÖMLANDSKAPET!

> Cykling i Åre i vintras – här har jag en fleecejacka med vindskydd från Marmot överst, och så ser ni hummervantarna!

> Och så vill jag tipsa om Helenas inlägg om hur hon klär sig på hösten när hon cyklar!

Apropå vintercykling så kan man nu cykla Vintervättern – det är världspremiär den 27 december. Det är tyvärr fulltecknat i år men till nästa år utökar man och kommer att erbjuda 250 platser! Hörrni, det är nu det händer – cykling är på väg att bli en året runt-sport på riktigt!

> Här har jag förresten skrivit om cykelbloggar – jag vill fortfarande ha tips på fler!

För exakt en vecka sedan gick vi i mål efter att ha sprungit Dublin marathon. Jag önskar att jag kunde konservera känslan och ta fram den för att känna lite på den nu och då.

De första dagarna efter maran gick långsamt, det var så fascinerande att känna igenom hur kroppen kändes – för att sedan tänka att igår sprang jag eller i förrgår sprang jag. Men sedan gick det så snabbt och nu är det en vecka sedan och känslan av marathon har lämnat kroppen och kvar är bara minnena.

> Här är blogginlägget jag skrev direkt efter vi sprang: en slags race report från Dublin marathon

Dagen efter loppet var jag stel i musklerna. Jag sa till Annika att det är som träningsvärk efter ett body pump-pass fast värre! Jag har nästan aldrig haft träningsvärk från löpning förut; inte ens när jag sprang Jämtlandstriangeln (+50 km) eller Tjejmarathon (+50 km) eller när jag sprungit 6-timmarslopp eller 12-timmarslopp eller 24-timmarslopp.

Vi sprang i måndags och i tisdags gick vi på shoppingrunda och det var skönt att få gå även om vi gick långsamt. Det blev mer än 10 000 steg den dagen; det var väl vår shoppingiver… Vi suckade båda inombords när det var en butik på två plan och det gick väl an att gå trappan upp med nedför var det värre. Så vi åkte hiss. På kvällen bastade vi och badade jacuzzi.

På onsdagen åkte vi hem och när vi landade i Sverige på eftermiddagen kände jag att jag kunde gå snabbt och ta stora steg. Det var bara lite stelt när jag suttit stilla.

På torsdagen hade alla marathonminnen krupit ur benen och sedan gick hela helgen och idag är det måndag och jag känner att snart ska det bli härligt att springa igen. Det kommer dröja innan jag längtar efter ett marathon men jag ser fram emot att tassa fram på en magisk stig typ jättesnart.