Halsa

Träningsstressen

Jag ska vara ärlig med er; jag känner mig lite träningsstressad ibland. Inte på det sätt som man kanske kan tro; att jag måste träna mer eller så för att se ut på ett visst sätt eller för att jag mår dåligt om jag inte får ihop mina tio timmar träning i veckan som är mitt mål varje vecka året om.

Men jag känner mig träningshetsad för att jag ska gå miste om någon träning eller upplägg och bli svag och funktionsoduglig. Att jag ska fylla 35 och 40 och 50 och 75 och där och då känna att neeej, nu får jag betala priset för att jag inte började med stronglifts/multifunktionella övningar/en viss typ av splituppdelning när jag var 30.

Det är därför jag periodvis kan gå och toklängta efter en PT som jag kan lägga över allt ansvar på (som om det skulle vara någon garanti). Och så glömmer jag att jag andas frisk luft, får min dagliga dos dagsljus och solsken, kan springa flera mil i fjällterräng och sover bra och har styrkan att göra precis vad jag vill.

Jag glömmer allt det där eftersom det jag noterar i mitt flöde är inte hur mycket folk tränar, men hur jag uppfattar att ”alla alltid” tränar så himla optimalt. För att inte tala om alla specialövningar för att motverka och förebygga alla konsekvenser av vår nutidslivsstil.

Innan jag sagt åt mig själv på skarpen för min snedtänkning i hjärnan har jag har en övertro på att om jag bara hade en PT så skulle jag aldrig mer riskera att bli svag och funktionsoduglig. Aldrig komma närheten av en potentiell skada och åldras med en fysik som tillåter mig att göra precis vad jag vill i alla framtida åldrar.

Precis som alla andra så lägger jag ihop vad person a tränar, vad person b tränar och vad person c tränar – och så är det som att alla tränar abc.

Jag blir avundsjuk från kroppsmedvetenheten man får från kampsport, råstyrkan en annan har från att lyfta tungt, konditionen som vissa har jobbat sig till genom längd- och löppass året om och så smidigheten någon helt annan har från sitt yogaliv. Och jag glömmer att ingen är bra på allt, eftersom man blir bra på det man tränar.

Just nu handlar det mycket om att jag saknar regelbundenheten i min styrketräning. Jag har inget tydligt långsiktigt upplägg i min styrketräning – och det stressar mig att det finns så otroligt många sätt att strukturera upp sin träning på. Jag vet att jag blir uttråkad av att följa ett utstakat program – och dessutom är oförmögen till det på grund av min oregelbundna livsstil.

Det man inte ”kan” göra är som bekant det man vill göra allra mest. Så typiskt.

Jag vet ju – egentligen – att jag blir stark(are) av att träna styrka oavsett. Jag vet ju – egentligen – att min hälsa inte optimeras av att följa ett visst upplägg på styrketräningen. Jag känner mig bara lite översköljd av att allting ska vara så optimalt och upplever det som att trösklarna görs lite höga hos många av de personer jag följer.

Det är ingen annans fel än mitt eget; för mina filterglasögon som jag har på noterar att 1. jag har ingen pt och 2. jag har inget gym. Just därför noterar jag extra mycket det som med fördel utförs i gym och med fördel planeras av en personlig tränare.

Men jag är varken svag eller funktionsoduglig. Och jag är i allra högsta grad hälsosam. Jag ska nog bara öka på regelbundenheten i min styrketräning för jag vet ju att när den väl blir av så är det bra pass med tryck i.

Ge mig tre pass styrka och jag är på banan igen och kommer inte känna mig ett dugg träningsstressad. Det är exakt som det klassiska citatet från Anaïs Nin: we don’t see things as they are, we see things as we are.

sara hälsingland IMG_5754 sara hälsingland IMG_5785

Lästips – styrkepass med mycket power och som jag minns alldeles särskilt mycket:

> Två korta cirklar med TRX

> Träning med traktordäck

> Högintensivt cirkelpass

Pasta bake – vegetariskt recept

Jag följer Tastemade på Snapchat och såg en maträtt flimra förbi som såg så himla god ut. Lite som en mac and cheese men med mer näring. Om du försvann någonstans redan vid ordet Snapchat så ska du läsa detta: hur funkar Snapchat?

Jag kan också tipsa om podden Socialt by default som pratar rätt så mycket om Snapchat! Och just ja, följ mig på Snapchat såklart: sararonne heter jag! Jag har dessutom precis funderat ut hur jag vill använda Snapchat och skapa innehåll – jag började med min nya strategi igår.

Hur som helst. Jag såg en ”pasta bake” genom Tastemade och jag dog lite. Den såg så himla god ut. Och jag kan dessutom berätta att den var himla god!

Jag gjorde den i måndags (ni vet, meatless Monday och allt) och den passade så bra en novembergrå dag som bjöd på storm och regn och låga moln.

Jag har inget riktigt recept men det behövs inte heller, däremot behöver du se till att du har det här hemma för att göra en riktigt god pasta bake:

Pasta (vilken sort som helst)

Riven ost (riven mozzarella eller cheddar är mitt tips)

En bit pumpa (ja de finns kvar i butik!)

Lök (en riktig superfood – kolla här bara)

Crème fraîche

Salt och peppar

Ok, got it? Så bra! Då ska du göra såhär:

1. Sätt ugnen på ca 180 grader eller så.

2. Skär pumpa och lök i bitar, lägg på plåt och baka mjuka i ugn (kanske ca 15-20 minuter lite beroende på). Jag ringlar över lite olja och strösslar flingsalt över.

3. Koka pastan al dente.

4. När pumpan och löken i ugnen är mjuk så mixar du det till puré och häller i crème fraîche.

5. Blanda pastan med pumpamixen.

6. Varva pastablandning och ost i en ugnssäker form, och ha ett lager ost på toppen.

7. Gratinera en sväng, lite osäker på vilket gradantal jag hade – men jag ökade på till kanske runt 200 grader i tio minuter eller så. Tills det såg klart ut helt enkelt.

8. Servera och njut av riktigt god mat!

pasta bake vegetariskt recept 2 IMG_8003

Soluppgång på fjället

Igår gjorde jag något alldeles särskilt av min morgon, för jag visste att den skulle bli magisk. Den blev inte tidigare än vanligt, men den blev mer.

När solen som bäst gick upp där Åresjön mynnar ut i Indalsälven packade jag min väska med termos och småpratade med en förväntansfull Hazel. Vi skulle ut på en tidig utflykt; vi skulle möta morgonen!

Vi styrde bilen upp mot Ullådalen och hade hela parkeringsplatsen för oss själva. Sedan gick vi stigen upp i skidbacken, förbi de många fjällbjörkarna som nyss stod i lågornas färg men som nu tappat alla löv. Så småning om mynnar landskapet ut i kalfjäll och vi sneddade upp mot en liten, liten topp som är den perfekta utflyktsmålet när man vill ha något enkelt och lättillgängligt men ändå stort och vansinnigt vackert.

> Såhär såg det ut just här en dag i augusti!

> …och här tog jag med mig en kettlebell upp på fjället!

Morgonsolen var klar och vacker nere i dalen men fjälltopparna låg sömnigt inbäddade i morgonmolnen. När världen hunnit vakna lite mer sken solen sådär underbart varmt och ljuvligt och jag skruvade upp locket på min termos och drack mitt morgonkaffe till världens utsikt.

På huvudet har jag en mössa som jag fått av min vän Johanna som precis börjat blogga under namnet Aktivistan. Mössan har hon sytt till mig, tillsammans med två andra mössor i lika och i svart, och en liten börs som passar alldeles utmärkt för min telefon i ett härligt tyg med fågelmönster. Jag älskar sådana här små paket fyllda med omtänksamhet och känsla. Tack Johanna!

Ni har sett Johanna på bloggen förut – och dessutom har jag tagit starkt intryck av henne. Det var hon som kom på det här med ”dagens värsta” – vilket är otroligt briljant. Här är jag, Johanna och Ella ute och vandrar på fjälltopparna med snöskor förresten!

Förutom att skicka mössor till mig så vill Johanna också uppmärksamma oss på att det nu är Movember; och mycket riktigt är det en liten mustasch på baksidan av mössan. Såhär skrev Johanna i ett litet brev som hon skickade med:

Oktober har länge varit en månad där vi uppmärksammat bröstcancer, som är en fruktansvärd sjukdom. Men också november är en månad med lite extra tryck i, då ska vi uppmärksamma prostatacancer . Och jag gillar ju killar så förfärligt mycket och tycker därför de kan få lite uppmuntran i deras mustaschkamp. Här kommer en I love mustasch-mössa som kan bäras med stolthet, för dem som har mustasch, eller för dem som inte kan odla en själv.

Tack Johanna för mössan (mössorna!) som värmde min morgon, och för ditt initiativ som är fantastiskt. Movember alltså – en månad med kraft den med!

åre ullådalen IMG_8012sara traningsgladje hazel IMG_8046silva åre IMG_8020sara traningsgladje IMG_8059sara traningsgladje IMG_8094sara traningsgladje IMG_8105 åre ullådalen IMG_8018

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!