Hälsa som övergår till hets är inget som angår sociala medier, även om det ofta ställs på sin spets just på blottande digitala forum där gensvaret blir både kraftfullt och omedelbart.

Jag tycker att hälsa vs hets är en rätt svår balansgång eftersom den består av två variabler; jag som skriver och du som läser. Det är lite som med kromosomer ni vet; x och y kan ge upphov till olika kombinationer. På samma sätt kan ett inlägg från mig ge både en inspirerande känsla och en olustig känsla – lite beroende på vem som läser.

För egen del så vet jag med mig att jag läser bloggar med olika ”glasögon” beroende på hur jag mår; ibland blir jag extremt peppad – och ibland blir jag stressad, av att läsa ungefär samma sak.

Jag blev uppmärksammad på Henriettas historia från mörkret (läs den här!) och jag vill verkligen poängtera några saker:

1. fundera på hur du kommenterar vad andra äter

2. fundera på hur du kommenterar hur andra ser ut

Så länge bekräftelse kopplas samman med en typ av utseende så kommer hälsa och hets stå som motpoler till varandra. Här har media fortfarande ett stort ansvar att faktiskt lyfta fram alla typer av utseenden; oavsett om det är gammelmedia (print) eller nyare medier (främst digitala medier).

Jag tycker att alla bloggare ska fundera över sitt ansvar – men det går inte att gardera sin blogg och vara en förebild för allt och alla och tro att viljan att sprida energi och inspiration alltid landar rätt.

Kanske gillar du också dessa inlägg:

> Om psykisk ohälsa

> Hälsohets

> Body positivism

> Tränad för livet (den gången någon kommenterade hur jag såg ut)

> Min blogg fokuserar inte på att vara smal – den fokuserar på att vara hälsosam

1. Den roadtrip jag ska åka på imorgon. Till Lappland!

2. Att få fixa till min lugg – och klippa den. Jag ska bara komma ihåg att boka tid…

3. Ett lite extra roligt möte med mycket girl power (ni behöver inte bli nyfikna för det är inte alls bloggrelaterat)

4. Att upptäcka en av mina drömleder från det här inlägget – med snöskor!

5. Ett av veckans löppass på en av mina favoritstigar.

6. Att packa ner klänningar och sommarskor i en väska och flyga mot det okända.

7. Två tillfällen då jag verkligen ser till att träna mina svagheter.

8. Att kanske, kanske hinna med en tur på min cyclocross i Hälsingeskogarna.

Berätta, vad ser du fram emot?

Vintern känns lite som på upphällningen nu. Igår kväll valde vi avslutningen av världscupen i längd istället för Mello och såg varma, soliga bilder från Canmore i Kanada. Jag vill så himla gärna vara en fluga som sitter på axeln på skidåkarna såhär dessa dagar. Eller, allra helst krypa in i hjärnan och få ta del av deras tankar och känslor. Jag vill veta hur det känns efter typ 4 månaders intensivt tävlande – när allt helt plötsligt är över.

För mig delas året också in i olika perioder. Det är inte så himla mycket försäsong, träningssäsong eller tävlingssäsong men däremot passar olika perioder för olika saker.

Jag har till exempel medvetet valt bort att springa särskilt mycket nu i vinter. Förutom en halvmara för några veckor sedan så har jag inte sprungit någon distans alls; mest bara intervaller. Istället har ju konditionsträningen kommit från andra träningsformer varav längdskidåkningen är den absolut främsta (och för övrigt det absolut jobbigaste jag vet).

Om drygt en vecka åker jag till Sydafrika och det kickar igång min löpsäsong lite mer ordentligt. När jag kommer hem är dessutom cykelsäsongen igång söderöver!

Men först; lite mer vårvinter i Åre! Här är två bilder från igår. Jag och Hazel tog en långkörare: 90 minuter på snöskor i solskenet. Fräknarna har hittat hem till mina kinder igen!