Träningsglädje

Jag har köpt ny bil. En BMW 3-serie Gran Turismo. Jag tycker den är så himla fin. Dessutom åker Hazel mycket säkrare i den här bilen. Allt för människans bästa vän, ni vet!

Detta är min tredje bil. Jag kom inte ihåg när jag köpte min första men jag köpte den av min mamma. Det var hon som först kom på att hon ville ha en Mini Cooper och att hon dessutom ville ha en cab. Jag minns när vi hämtade den; dubbdäcken låg i baksätet och fick knappt plats. Den var silverfärgad och oj vad roligt vi hade i den. Efter några år i hennes ägo köpte jag den, men det var nog jag som körde den mest redan innan.

Efter mÃ¥nga, mÃ¥nga mil bestämde jag mig för att köpa en ny bil. Det fanns inget annat alternativ än att köpa en ny Mini Cooper – givetvis cab nu ocksÃ¥. Den här gÃ¥ngen ville jag ha den extrautrustad med cykelställ. För den intresserade sÃ¥ finns cykelställ som Mini original tillbehör, men man mÃ¥ste borra hÃ¥l (lÃ¥ter fult men blir snyggt) till där stället ska fästas eftersom det inte fäster i nÃ¥gon dragkrok. En Mini Cooper cab har ingen dragkrok.

Min nya Mini Cooper cab som jag köpte i mars 2013 var chili-röd och kom med extra allt inklusive sportmotor och superhögtalare. Extra allt innebär att den troligtvis ägdes av en man före mig; det går att se på bland annat fälgarna som var dyra (och breda) men som jag inte riktigt gillade (tycker inte att svarta lättmetallfäglar är supersnyggt även om de anses coola) så de fick bli vinterfälgar.

Till mångas förvåning har jag kört odubbat här i fjällen under vintern. Det har funkat fint förutom en gång när de var isgata på en landsväg i inlandet och jag blev i princip omkörd av en lastbil eftersom min bil var alldeles för lätt för underlaget så vi fick aldrig något riktigt fäste och istället fick köra så himla långsamt. Men det gick fint ändå, jag har aldrig sladdat med den trots alla mina mil på vinterväg. Mina Mini Cooper-bilar har alltid gått extremt bra på vintern oavsett kyla. De har alltid startat och i princip aldrig strulat.

Fram till i somras skulle jag aldrig kunna se mig själv i en annan bil än en Mini Cooper cab. Var är körglädjen i en större bil, har jag undrat. Och hur kan man sätta sig i en bil med tak om sommaren och inte få panik, har jag alltid frågat mig själv när jag åkt nercabbat från april (ibland) till oktober (ibland). Jag älskar att köra cab; det är en upplevelse i sig som är oslagbar.

Men så en dag skjutsade jag en kollega från Åre till Borås eftersom vi båda skulle söderöver och så pratade vi om bilar. Och han sa att han tyckte att jag skulle passa i en BMW. BMW, tänkte jag och såg bara tråkiga bilar framför mig. Tills jag såg en Gran turismo.

Den dagen sÃ¥ddes ett frö och inom nÃ¥gra dagar googlade jag BMW och kollade ”nästan nya bilar” pÃ¥ BMW:s hemsidor i hela Sverige tills alla i min familj sa att jag skulle sluta med det och beställa en fabriksny istället. De förvÃ¥nade mig. Och eftersom de förvÃ¥nade mig sÃ¥ gjorde jag som de sa. I början av september, precis innan min födelsedag, beställde jag bilen som är alpinvit i färgen med panoramaglastak och tonade rutor och nÃ¥gra andra coola features som jag passade pÃ¥ att extrabeställa.

Det är sällan en bra affär att köpa en helt ny bil* men att köpa en bil i sig är ingen bra affär och det är inte därför jag köper en bil. Jag köper en bil för att jag vill bli glad när jag ser den och jag vill bli glad när jag kör den.

Jag har ett cykelställ till den här bilen precis som till min förra och till pÃ¥ köpet matchar cyklarna bilen. När jag köpte min röda Mini sÃ¥ matchade ju inte alls min blÃ¥ cykel – sÃ¥ jag skaffade min mattsvarta kolfiberracer.

Nu ska jag fylla den här bilen med hundar och träningsredskap och trailskor och skidor och så ska vi iväg på äventyr många, många gånger framöver. En trogen följeslagare som tar mig dit jag vill. Det kommer kännas konstigt att inte köra en Mini, men jag tror jag kommer ha det rätt så skoj med min nya BMW.

Bilen är en belöning från mig själv till mig själv för bra arbete under året, och en morot att fortsätta på samma sätt som jag gör.

(*det visade sig bli en bättre affär att köpa en fabriksny bil än att köpa en demobil, just saying)

Igår var det så vackert och fint på eftermiddagen att jag gav mig upp mot Copperhill för att träffa en kompis och hämta hem lite höstmys, ja nästan julmys, från skogen. Jag ville fylla vaser och några krukor i mina fönster med blåbärsris och lite granris.

Ute pÃ¥ parkeringen träffade jag pÃ¥ Emelie Forsberg, ja – DEN Emelie Forsberg! Hon som är bäst i världen pÃ¥ sky running och ski mountaineering. Om ni inte redan följer henne pÃ¥ Instagram sÃ¥ mÃ¥ste ni börja göra det nu: @tinaemelie!

Vi promenerade över myren och Hazel sprang som vanligt som en tok överallt. Uppe vid Copperhill har man sÃ¥ fantastiskt fin utsikt; pÃ¥ ena sidan ser man lÃ¥ngt över fjälltopparna med Åresjön lÃ¥ngt där nere – och promenerar man en kort bit bortÃ¥t sÃ¥ ligger Kallsjön som ett konstverk i ett mäktigt, men annat, fjällandskap.

Det märks att dagarna är korta; för snart nog gick solen ner och himlen färgades rosa. Och då var det ännu bara tidig eftermiddag.

Mina fönster har jag fyllt med minnen från skogen; blåbärsris i krus och granris i höga vaser. Snart ska jag ta fram ljusslingorna och julbaket, ja det vet ni ju att jag redan börjat med!

 

Igår sprang jag för första gången sedan Dublin marathon som gick nio dagar tidigare. Jag har rört på mig rätt mycket sedan loppet, men jag har inte tagit några löpsteg. Jag har ingen brådska till något, har jag tänkt och istället promenerat i skogen och uppför fjäll och liksom gjort annat.

Jag och Hazel åkte till elljusspåren i Duved och tog ett varv på slingan som är fem kilometer. Det är en bra terrängslinga som man lagt nytt grus på. Ibland är det lite mer traktorspår som kan vara lite lerigt men det är ingen myrmark.

Vi tog det lite lugnt och gick ibland och sprang ibland lite som vi kände för. En väl investerad lunchtimma. Till vår stora förvåning hände två saker längs vägen: 1) vi träffade på en annan person (händer inte så ofta) och 2) den personen lyssnade just då på min pod. Hur coolt! Jag älskar att världen är så himla liten ibland!

En dag som idag, när det var grått och lite ruggigt och kanske runt 5-6 plusgrader så hade jag på mig:

> Underkläder i funktionsmaterial (ibland har jag strumpor i merinoull men idag var allt syntet – tycker det funkar bra när jag vet att jag ska springa i lera)

> Kortärmad underställströja (tunn och gjord för aktiviteter som inte är så väldigt högintensiva)

> Vinterjacka (tunn och smidig som skyddar mot vind och väta)

> Lite tjockare sommartights

> Vintershorts

> Pannband

MÃ¥nga tipsar om kläder utifrÃ¥n vad det är för temperatur ute – men tänk pÃ¥ att ocksÃ¥ välja kläder utifrÃ¥n vad du ska göra! Jag sÃ¥g framför mig ett medelintensivt pass; jag skulle bli lite lätt varm men inte toksvettas.

Jag hade valt lite andra kläder om jag skulle ha sprungit intervaller; då hade jag tagit på ett underställ som transporterar bort fukt väldigt snabbt till exempel. Och jag hade även lämnat shortsen hemma.

> Här har jag skrivit en artikel om kläder för vinterlöpning, osannolikt nog publicerades den just idag!