Träningsglädje

Åh december, som jag har längtat efter dig. Fy tusan vad skoj vi ska ha – jag ska maxa allt har jag tänkt. Särskilt vintern!

Det händer så mycket roligt i december, ungefär det här har jag tänkt mig:

> Glöggmys hemma och hos vänner

> Åre ski opening under luciahelgen

> Jul, såklart! Vi firar julen i Hälsingland och nyår i Åre precis som vi brukar göra…

> Julkalendern, jag vill se den varje dag i år

Och förutom de där sakerna vill jag gå massor med promenader med mina snöskor, ta säsongens första tur på längdskidorna, testa och se om muskelminnet stärkts i min skateskidåkning och sätta på dubbdäcken på min cyclocross och vintercykla på snötäckta vägar. Jag vill springa i ett vinterlandskap och jag ska se till att alltid ha mina pannlampor på laddning.

När jag väl är inomhus vill jag titta på en och annan film; gärna julfilm. Men just nu kommer jag bara på The Holiday och Notting Hill och En underbar jävla jul (på bio). Vilka fler finns som ni gillar?

Till skillnad från november kommer min december att vara betydligt lugnare på den yttre fronten. Jag gissar att min hjärna kommer sprudla med smarta idéer som kompensation. Balans, ni vet.

Men hur var min november då? Jo såhär:

> Metro Mode Hälsa lanserades i slutet av oktober och i november skrev jag ett gäng artiklar till hälsosajten. Ni kan läsa mina intervjuer med bland annat Kalle Zackari Wahlström, Lofsan och Anna Haag här! Jag kommer fortsätta skriva redaktionellt material till Metro Mode framöver.

> Stress var lite av ett tema under november, kanske lite för att jag lovat mig själv en lugn månad. Inlägg om stress som jag skrev i november är det här om lagom mycket stress och det finns en dag imorgon också och träningsstressen.

> Jag reste till London och hade en kanonfin helg i en härlig stad. Just nu älskar jag London och vill åka dit igen. Här är mina inlägg om London och om du ska åka dit och vill ha tips så vill jag rekommendera kommentarsfältet här: bästa Londontipsen! Jag älskar era kommentarer – ni tillför den här bloggen så mycket!

> Jag var i Halmstad en dag och det var vinter. Vilken fullträff!

> Jag var och hälsade på hos Craft i Borås och fick se både vårens och sommarens kollektion och kläderna för nästa höst och vinter. Älsk på det mesta men framförallt så åker det amerikanska längdlandslaget i sjukt snygga dräkter. Jag önskar dock att det går lagom bra för dem i vinter.

> Jag bloggade en del från när jag var ute och åt på olika ställen, bland annat Burger & Lobster i Stockholm och Bockholmen Hav & Restaurang utanför Stockholm.

> Jag gjorde en bucket list för den här vintern!

> Jag skrev om att springa med hund. Det är inget världsviktigt inlägg men ni är många som frågar om hur jag tränar med Hazel så jag vill passa på att lyfta upp det inlägget lite. En dag efter jag skrev inlägget så sprang vi intervaller i en skidbacke och då snubblade hon nedför några stenar (hon sprang bredvid mig utan koppel) och fick ett skrubbsår vid ögat så då fick vi åka till veterinären. Lite oturligt men Jaktcockrar är inte kända för att vara lugna av sig precis.

> Första snön gör något med kroppen. I november kom den och såhär såg det ut när jag mötte snöflingorna på fjället!

> Jag konstaterade att jag mår som bäst någonstans mellan allting och med lite av varje i mitt liv. Typ såhär.

> OCH HALLÅ jag blev ju vuxen på riktigt och köpte en stor bil! Eller, i alla fall större än en Mini Cooper cab.

> Den absolut drömmigaste dagen av dem alla var nog den 4 november. Jag blir nästan avundsjuk på mig själv.

> …som om inte det vore nog så fyllde jag på min kategori med blogginlägg på tema mat rätt rejält med pizzor och pajer och efterrätter och vegetariska recept. Här hittar du den!

Jag är i huset i Hälsingland och jobbar och inväntar eventuellt några möten på andra fjällorter. Ett slags stand by-läge jag inte mår det minsta dåligt av. Här är det några minusgrader och solen har värmt frusna vinterkinder.

På lunchen hade jag bråttom ut för att fånga några av de där solstrålarna. De är kortvariga nuförtiden och hemma hos oss når den inte över trädtopparna mer än någon timme eller två mitt på dagen.

Jag tog med mig Hazel för en promenad på vår bästa femkilometersslinga som går längs lugna vägar och en bit i skogen. Men istället för att jag ska förklara hur allting ser ut så tycker jag att du ska följa med!

Plats: Mellan Bollnäs och Edsbyn i Hälsingland

Tid på dagen: 13.40-14.30

Väder: -1.5 grader och soligt

Kläder: jeans, Craft cool tee och dunjacka. Det här var med andra ord inget träningspass – här har jag skrivit om vad jag räknar som träning!

Vi börjar här. Den här vyn möter mig runt 400 meter från vårt hus. Jag har precis gått över landsvägen och ungefär här börjar lugnet och grusvägen. Några älghundar skäller när vi passerar, annars är det bara vi och solskenet som redan färgats varmt och mjukt.

Solen håller redan på att försvinna ner bakom trädtopparna och skapar fina flares på mina mobilbilder. När jag går här har jag spellistan ”Julen kommer snart” från Spotify i öronen.

Efter drygt en kilometer svänger vi av från vägen och går in mot skogen på en fin skogsväg som fortfarande badar i solsken. Till vänster skymtar vi hästar i en hage och runt fötterna växer blåbärsriset tätt.

Vi kommer ut vid några hus som ligger vid en grusväg som efter ett tag bara tar slut. Ån bakom husen har börjat frysa igen och pinnarna som markerar vägen väntar på snö och att få göra sitt jobb när plogbilen kommer.

Efter några kilometer längs grusvägen som snirklar sig fram genom böljande åkrar och Hälsingehus så når vi en större asfaltsväg. Här cyklar jag gärna och ofta; vägen är liten och bilarna få.

Vi svänger vänster och passerar hus och stall. Vi går på samma grusväg som vi började och här i utförslöpan som ibland är hal och isig har jag trillat för några jular sedan och slog höften blå och blodig. Jag tänker på det varje gång jag passerar just det här stället.

Nu börjar vi närma oss vårt hus igen. När jag springer intervaller så är det alltid slutspurt just här. Lite som att ta sista kurvan på en 400-metersbana.

Där framme slutar grusvägen och blir till landsvägskorsning. Edsbyn, Bollnäs eller Runemo. Jag väljer vägen hemåt.

Och här bor vi. Hazel sitter på trappen där vi åt frukost en morgon i november. Fattas bara Charlie!

> Följde ni med på promenad senast det begav sig? Det var en dag i september då vi inspekterade hösten i Åre!

Minns ni när jag skrev om Systrar i bergen i ett blogginlägg från oktober? Då berättade jag om när jag träffade Johanna och la upp lite bilder från Gressoney, Alagna och Champoluc – bergen dit Systrar i bergen åker.

Kommande vecka gästar jag Systrar i bergens instagramkonto: @systraribergen – så ni måste ju såklart hitta dit och börja följa! Jag utlovar ett gäng tankar att inspireras av för att våga det där som man kanske räds just idag.

Jag tycker att tanken bakom Systrar i bergen är fin och bad Johanna skriva lite om vad hon vill med det här initiativet. Det finns två saker att lyfta här tänker jag; 1 – Systrar i bergen i sig, men också 2 – en tjej som går och gör det hon drömmer om. Drivkraft i sin renaste form!

Drivkraft är något jag går igång på massor och lite lever på för egen del, något som eldas på av andra människors drivkraft. Det är inspiration som jag suger åt mig så mycket jag kan.

Med det sagt, här är Johannas text:

När jag var 26 år hade det gått 10 år sedan jag stod på skidor. Då började mitt växande intresse för att göra en vintersäsong i alperna. Men det kändes bakvänt. Jag hade pluggat vidare direkt efter gymnasiet, tagit mig in i reklambranschen och arbetade numera på en marknadsavdelning med kommunikation. Skidsäsong nu?

Men med ett växande intresse för skidor och ett större behov av att vara utomhus så räckte det inte längre med att drömma om en vintersäsong i fjällen. Jag gav mig själv två val. Antingen skulle jag fortsätta drömma och åka skidor under semesterveckorna eller så skulle jag satsa på att göra en vintersäsong som jag drömt om de senaste fyra åren. 

Säsongen 14/15 slutade med flera olika resor till snöklädda berg. Varje resa gav mig nya insikter. Under en av alla resorna hälsade en nära vän på mig i alperna, Emilia. Det var då idén till Systrar i bergen föddes.  

Visionen med Systrar i bergen är att skapa något som är till för alla som vill åka skidor i bergen, oavsett om du reser själv eller med vänner. Hotell är noga utvalt med god service och vällagad mat, det ingår förstås frukost- och middagsbuffé. Alla gäster har fritt inträde till hotellets spa och relaxavdelning. Och eftersom att systerskap är så viktigt har vi alltid två guider på plats.

Just nu ser jag fram emot vinterns skidsäsong och att visa våra gäster det bästa av Monterosa i Italien. Hoppas vi ses i vinter!

/Johanna

> Här läser du mer om skidresorna som Systrar i bergen anordnar!