Jag gillar att träna i trappor och minns mina blogginlägg från när jag bodde i Halmstad och brukade köra intervaller i trappan upp till Galgberget. Här i Åre finns det bra med berg men dåligt med trappor. Den jag brukar köra i (eventuellt den enda trappan som faktiskt finns i Åre) går upp till Nationalarenan och är kort men god.

I eftermiddags såg jag suveräna Jenny Rissveds ta OS-guld i mountainbike och förutom att jag tycker att hon körde in den absolut roligaste medaljen under detta OS så blev jag också peppad att sticka ut och göra ett riktigt bra träningspass.

Jag bestämde mig för ett cirkelpass som bestod av några rundor av:

3 intervaller uppför trappan

Benböj mot en bänk som finns vid arenan

Armhävningar mot samma bänk

Fällkniv på ett trappsteg

Mountainclimbers

Jag gillar sådana där upplägg; man blir trött och svettig utan att behöva tänka eller röra sig särskilt många meter. Enkelt men tufft liksom. Bakom mig hade jag Renfjället, Åresjön, arenan där jag brukar träna mina cirkelpass och så direkt bredvid en björk med smått gulnande blad.

På kroppen hade jag kläder från Röhnisch; bland annat Röhnisch nya Shape tights och racerbacklinnet som jag gillar för att det har bra passform för en lång person som mig.

Trappan upp till Galgberget i Halmstad, den som börjar typ där gamla sporthallen låg, är klassisk mark för trappintervaller (och backintervaller alldeles bredvid). Trappan mäter cirka 100 trappsteg, och fortsätter man rätt upp i backen fortsätter det med fler trapport ända upp till tornet.

Att köra hela vägen upp är något av en överkurs – de 100 stegen i första trappan räcker gott och väl till att få darr i benen och maxat flås.

Jag har sprungit i de där trapporna på regelbunden basis för några år sedan när jag bodde i Halmstad mer permanent. Då gjorde jag 10 vändor eftersom jag tyckte att 1000 trappsteg var rätt så schysst. Jag minns särskilt dagen efter första gången jag sprang trappintervaller; vilken träningsvärk jag hade i framförallt vaderna!

Gårdagens intervaller tog riktigt bra i baksida lår och jag hade darr i musklerna hela vägen hem. Hur träningsvärken utvecklar sig återstår att se; men jag konstaterar att jag inte är lika stark i trapporna som förr. Jag konstaterar också att trappintervaller är sjukt effektivt; och att jag ska springa fler av den sorten!

Mitt löfte till mig själv inför kommande sommardagar i Halmstad är att utmana trappan upp till Galgberget fler gånger. Och att dessutom köra hela vägen upp till tornet några gånger!