Fråga någon som aldrig ägnat cykling som träningsform en endaste tanke och de förstår inte vitsen med alla tighta kläder med sitt speciella utseende. Fråga någon som fastnat för att rulla hjul och de säger att cykling, ja det är den snyggaste sporten av dem alla!

Cykling är mer än en sport och en träningsform – det är en egen kultur! Det allra härligaste sättet att uppleva den på från sidan är att kolla – och framförallt lyssna – på Roberto Vacchi när han kommenterar Tour de France (som i år börjar den 2 juli). Han berättar om taktik, om cykelhistoria, om allt de cyklar förbi och om sportens själ.

Men det han inte berättar så mycket om är cykelkläder. Så det tänkte jag göra i ett sponsrat samarbete med Craft Sportswear – som vanligt är alla ord och åsikter mina egna.

Jag vet hur det är: när man är beredd att ge sig hän åt cykelsporten (eftersom man hört hur fantastiskt det är) så fastnar man lite vid det man inte vet: varför finns det så mycket grejer och hur ska man använda dem?

Det går att cykla i ungefär vad som helst. Precis som det går bra att springa i vad som helst. Men att cykla i anpassade cykelkläder är skönare. När det är skönare blir det roligare. Därför vill jag prata om cykelkläder. Om du har några frågor efter att ha läst – så ställ dem i kommentarsfältet så lovar jag svar!

Craft gör cykelkläder till en hel del proffslag, såväl internationellt (ORICA Green Edge) som nationellt (Team Tre Berg – som har rekordet på Vätternrundan). De satsar på tekniska plagg för prestation oavsett om du är kille eller tjej. Även om det inte spelar roll om du eller jag presterar på millisekundnivå så är det skönt med plagg som utvecklats tillsammans med cyklister. Som gör att vi inte blir för varma eller för kalla eller för blöta eller så. En del av den avancerade tekniken från proffsplaggen plockas med till plaggen som görs till träningsglada människor som dig och mig.

Det jag personligen tycker är allra viktigast när man cyklar är ett par cykelbyxor. Allra skönast är det med en cykelbyxa med hängslen: en sådan byxa kallas för BIB. Här behöver du veta två saker: 1) du ska aldrig ha trosor under dina cykelbyxor och 2) hängslena ska du alltid ha ovanpå din sport-bh men under din jersey.

Att ha hängslen gör att byxorna alltid sitter på plats och att du inte får en glipa i ryggen (vilket varken är snyggt eller skönt på cykeln). Det som ofta avgör om du gillar din BIB eller inte är den pad som sitter i grenen. Det finns olika pads för olika modeller på BIB. Den pad som eliten använder är ofta väldigt tunn – medan den pad som andra cyklister föredrar är lite tjockare och mjukare. Den är av det skälet inte lika tekniskt avancerad vilket gör att det inte blir lika dyrt att köpa själva cykelbyxan.

Vi är olika känsliga för hur vi reagerar på att sitta på en sadel under många timmar på cykeln och även om du enligt alla konstens cykelregler valt bort trosa eller kalsong så kan du känna skav ändå. En bra ”chamoiscréme” avhjälper oftast detta. Köp den i din cykelaffär – mitt tips är från märket Assos.

Om du får skav kan det också bero på att du har fel sadel för din kropp. Gå till din cykelaffär och prova ut en ny – det är varken svårt eller pinsamt. Du kommer att få sätta dig på en kudde för att mäta ut dina sittben. Det har inte att göra med hur stor eller liten din kropp är – så släpp alla sådana tankar och gör det bara!

När det är kallt drar man på sig arm- eller benvärmare och så har man fått hellånga plagg utan att behöva köpa en helt ny uppsättning. Cykelreglerna säger att du får cykla med korta ben och långa ärmar – men aldrig med långa ben och korta ärmar. Reglerna finns till för att det ska vara snyggt och man får såklart klä sig hur man vill utifrån den kunskapen…

Jag vill ha mjuka kanter på cykelbenen på mina cykelbyxor – helst laserskurna som ovan. De skär inte in i benen! Den sköna känslan av lätt kompression som håller om mina muskler finns i de svarta panelerna på byxan.

Passformen på cykelkläder är speciell och gjord i raceposition; alltså positionen du har på cykeln när du sitter framåtlutad över styret. Det syns på hur cykeltröjan är skuren (den är längre baktill) och framförallt kommer du märka det när du ska packa in dina BIBs i garderoben. De är omöjliga att vika; så jag har hängt mina på galgar!

En cykeltröja; jersey, är nummer två på min personliga prioriteringslista. Främst för funktionens skull: den har fickor på ryggslutet där du kan ha grejer som hör till cykeln men också telefon och nycklar och sådant där.

Med en BIB under jerseyn behöver du aldrig oroa dig för glipa i ryggen; men en bra jersey sitter också där den ska tack vare smarta detaljer som silikonprintade ryggslut som fäster fint mot tyger som är under. Mina favorittröjor har mjuka ärmslut så att inget skär in i överarmarna! Flest pluspoäng får outfits som dessutom matchar i färg! Allra helst ska de matcha cykeln också…

Med en bra BIB och en schysst jersey kommer du långt. Men; det som är speciellt med cykling är att du alltid möter vind. Antingen för att det faktiskt blåser ute – eller för att ju snabbare du cyklar desto mer fartvind möter du. En bra cykeljacka är viktigt för alla de dagar som det inte är varmare än typ 25 grader ute. Vilket för en cyklist i Sverige är typ de flesta dagar.

På bilden nedan finns en supertunn väst – som också finns som jacka (alltid med en ficka på ryggen, precis som jerseyn). Den kan du knöla ihop till en boll och lägga i en av dina fickor i din jersey. Är du mån om dina sekundrar gör du detta i farten…

Ett genialiskt plagg från Craft är linnet Cool mesh superlight som är gjort nästan helt i mesh; eller sportspets som eventuellt kan vara världens härligaste ord! Linnet ska du ha närmast kroppen (men ovanpå din sport-bh) för det kommer att suga upp fukten som din hud avger – och skicka det vidare genom jerseyn och ut i luften. På så sätt känner du dig aldrig svettig på cykeln – och blir därför inte sådär kallt svettig som man kan bli av blött tyg.

Detta plagg har inte högsta prio i min garderob – men det är det första jag skulle köpa inför en cykelresa till någonstans varmt. Och du, en riktig cykelnörd vill också ha en cykel-bh där axelbanden är anpassade efter hur du sitter på cykeln!

Och så har vi accessoarerna – där jag tycker att cykelhandskar är det absolut viktigaste. Jag cyklar aldrig utan handskar – de ger bra grepp på styret och en mjukare känsla eftersom de innehåller gel som avlastar trycket mot händerna.

Cykelstrumpor kan först verka vara en skitgrej; strumpa som strumpa liksom? Men nej, de har sin speciella karaktär som jag har skrivit om här. För mig är det viktigt att mina cykelstrumpor alltid är hela och rena – därför gör jag absolut inget annat i mina cykelstrumpor än just cyklar i dem!

De neongula grejerna du ser längst ner till höger på bilden nedan är ett par booties. De har man på sig för att inte frysa eller bli blöt om fötterna. Vilket material de är gjorda i beror på säsong. Jag har till exempel riktigt varma booties när det är vinter – och lite tunnare när det är vår. Om det regnar har jag också booties för att hålla fötterna torra. Neongult är en bra färg överlag; eftersom du alltid trampar så gör färgen (och de printade reflexerna) att bilisterna ser dig tydligare. Just reflexer finns förresten på alla Crafts plagg, särskilt på ryggen och framsidan!

Kepsen då? Den har du för att se cool och snygg ut. För cykling är världens snyggaste sport – när man vet hur den funkar. Och det vet du ju nu!

Plaggen du sett på bilderna ovan är:

Belle BIB shorts

Belle jersey

Arm warmer

Leg warmer

Featherlight vest (här finns också Featherlight jacket)

Cool supermesh superlight

Bike bra

Gran Fondo sock

Bike glove

Booties

…och så kepsen Gran Fondo cap såklart!

Om du vill läsa om mer cykling så ska du kika in här!

Det finns fler skäl till att jag älskar Åre i maj än att det är så magiskt ljust. I maj anordnas träningsfesten Workout Åre och för tre år sedan bestämde jag mig för att cykla 65 mil till Åre för att gå på det stora träningskonventet.

Tänk att det känns så länge sedan trots att det var 2013!

Jag har gjort betydligt jobbigare cykelturer på under 10 mil än vad jag minns den resan på totalt 65 mil fördelade på några dagar. Jag vet att minnen bleknar och nu såhär efteråt så känns mitt lilla äventyr som 65 mil nedförsbacke. Men jag vet med exakthet att resan var lättare än jag trodde (och jag vet att två backar längs E14 mellan Mattmar och Hedmans Fjällby var riktigt motiga – men inga andra).

Men det hade kunnat bli jobbigare; om jag cyklat fler mil per dag och om jag haft med mig packningen på cykel och sådär. Eftersom jag gav mig själv bra förutsättningar; med lagom dos distans och min morfar som hade packningen i följebil, så behövde jag inte göra annat än att cykla. Och det var precis det jag ville.

Jag minns också att jag förberedde mig genom att åka på cykelhelg på Öland tillsammans med min triathlonkompis Karin. Vi cyklade genom vitsippshav och i enorm motvind som var så elak att jag helst ville lägga mig i ett dike och gråta. Jag fick min enda punktering jag någonsin haft och jag gjorde långa turer på egen hand och det var vackert. Sedan cyklade jag en eller två gånger i Halmstad också, innan det var dags att ge sig av.

Det var fina dagar, de där i maj 2013. Vädret bjöd till och vinden kom från rätt håll. När jag kom fram till Åre såg jag framför mig jubel och fanfarer men det som mötte mig var mest ingenting. Bara en nedförsbacke från byn ner till mitt hus och så lite solsken på det. Och så var det slut och jag var inte särskilt trött.

Två dagar senare körde jag midnattsspisning och sedan var träningskonventet igång. Inga konstigheter. Inga omöjligheter.

Vill du läsa mer om min cykling så ska du klicka här:

• Första cykeldagen
• Andra cykeldagen
• Tredje cykeldagen
• Fjärde cykeldagen
• Sista cykeldagen

Minns du också den gången då jag körde 25 spinningpass på raken? Eller de gångerna jag sprang i 6, 12 och 24 timmar på korta varvbanor? Eller den gången när ingen börjat springa långt ännu och jag drog ett marathon på löpband…

Att jag skulle hyra det spektakulära The Villa på Copperhill i Åre kändes så rätt när jag bestämde mig för att fira att min blogg levt, och dessutom levt väl, i hela tio år. Jag hade gått och tänkt på det där firandet under hela senhösten och en dag mitt i smällkalla vintern bestämde jag mig. Jag har kört förbi The Villa många gånger när jag åkt till och från Copperhill Mountain Lodge och jag har sett huset på TV när Fredrik Ekelund gjorde ett besök med sitt program Million dollar listing. Så snart jag tänkt tanken så visste jag att det var på Copperhills The Villa som jag ville fira mitt bloggande!

The Villa är Petter Stordalens privata hus i Åre. Fast det är oklart om ordet ”hus” är rätt namn på det. The Villa är snarare en upplevelse. Jag gick runt i huset flera varv och upptäckte nya saker hela tiden. Inredningen är en makalös kombination av fjäll och rockig lyx och det är så stort att det inte riktigt går att förstå ens när man ser bilder på det. Allt är valt efter Stordalens smak och här har såväl Zlatan som Ingrosso bott. Och jag känner mig rätt så kaxig som numer också är en i det gänget.

Jag hyrde huset under en helg och bjöd in några av de som betyder mycket för mig och mitt bloggande. Totalt var vi 10 personer – en symbolik för mina 10 år. Under den stora middagen på lördag kväll bjöd jag in till 10 skålar och jag blev så förvånad när skålarna dessutom fylldes på med tal. Det hade jag inte väntat mig. Och inte heller att jag skulle få höra så fantastiskt fina saker om mig själv – och min blogg.

Den där lördagskvällen var helt magisk och när jag checkade ut från villan i söndags så kände jag mig så fantastisk rik eftersom jag har mina vänner. Det är en utsliten klyscha, men jag känner så starkt att den stämmer!

Bland mina inbjudna gäster var min bror Marcus som fotade och filmade under hela kvällen. Det var tur att han ville åta sig det uppdraget – för jag förstår inte hur jag skulle lyckats få med allt på bild. Jag hade ju fullt upp med att uppleva – och spendera så mycket tid med alla – som möjligt. Vi var många som flera gånger sa jag hoppas den här helgen går riktigt långsamt. För den var ju så härlig! Att få samla vänner man tycker väldigt mycket om och bara umgås under en hel helg kan vara det bästa som finns. Och att få göra det i Åre som inbjuder till lugn och gemenskap genom den natur som finns utanför dörren och fönstren!

Mina gäster kom till The Villa i fredags eftermiddag. Jag hade varit där lite innan och förberett och efter att ha sett fram emot det här i typ ett halvår så kan jag lugnt säga att de var efterlängtade; varenda en av dem! Detta är villan som de möttes av:

Min andra halva – han med de snabba fötterna – kunde inte vara med under helgen eftersom han tävlade, men istället stod det en gigantisk bukett blommor i det enorma köket. Så han var med ”in spirit” under hela helgen. Och nu några dagar efteråt är buketten såhär vacker istället!

Champagne var dryckestemat under helgen även om jag just på fredagen skålade i äppelmust eftersom jag fått en känga av en elak förkylning. Men det spelade ingen roll, en skål är en skål och en magisk helg är en magisk helt alldeles oavsett!

Från det att alla kom in genom ytterdörren på fredag eftermiddag så var det ingen som ville lämna The Villa. Istället för att ta en tur ner till byn för middag så tog vi maten från byn upp till villan. Det blev take away från Werséns och Broken och Pernilla rörde ihop smet till chokladfondant som ett riktigt geni. Katta tände en eld i den stora öppna spisen och molnen sänkte sig utanför de stora panoramafönstren. Kvällen var lång – precis som jag önskat mig. Vi satt uppe till småtimmarna och fåglarna kvittrade genom fönstret när jag kröp i säng.

På lördagsmorgonen smög jag upp före de andra och dukade upp juice och färsk frukt och välkomnade min vän och yogin Therése Furudal som står bakom Yoga Stories i Åre. Jag tycker att hon är fenomenal och hon såg till att vi bjöds på morgonyoga. Det kan vara så att jag tycker att hon är ännu mer fenomenal efter den morgonklassen!

Hon hade rullat ut alla mattor i en lång rad framför den stora brasan där veden sprakade och varifrån en skön värme spred sig. Vi fick blunda oss igenom våra positioner de första tjugo minutrarna – och sedan gjorde vi sköna positioner som väckte kroppen mjukt, varsamt och kärleksfullt.

Med fingertoppskänsla ledde hon oss igenom klassen med precis den intention hon visste att jag ville ha. Efteråt var det flera som uttryckte att de ville bo i Åre för att yoga med Therése. Tänk att jag har den möjligheten varje dag! Om man inte har samma möjlighet ska man följa hennes instagramkonto med yoga och fjäll kryddat med en skön inställning till livet.

En av mina stora önskemål med den här helgen var space. Utrymme, om jag ska välja ett svenskt ord. Efter yogan och frukosten, så ville jag att man skulle få göra det man själv ville – oavsett om det var att cykla mot Norge eller ligga i sängen och läsa en bok eller springa backintervaller eller så.

Malin och Åsa åkte mot Vålådalen för att springa Blanktjärnsrundan efter att jag ivrigt hejat på dem att göra just det. Blanktjärnsrundan är en de vackraste lederna att springa och som jag gärna vill att fler upptäcker. En tjärn med turkost vatten liksom! Jessica drog iväg på sin racer mot Norge och Katta och Katrin begav sig mot Totthummeln som också är en fin led jag gillar!

På eftermiddagen möttes vi alla upp på Copperhills spa. Jag har talat mig varmt för Copperhills spa många gånger och denna eftermiddag öppnade vi en för mig okänd dörr och fick tillgång till en helt egen spa-avdelning. Jag tog genast plats i en gigantisk fåtölj och i taket ovanför bildade små lampor en stjärnhimmel – med riktiga stjärnbilder och allt! Här trivdes jag verkligen och även om jag inte har råd att hyra The Villa varje gång jag vill fira något så ska jag absolut hyra Copperhills privata spa i framtiden. Det var ljuvligt!

Några hade bokat en spa-behandling men jag tog med mig den lilla påsen med spa-produkter från brittiska Elemis hem till min egna dusch. De doftar ljuvligt och någon gång i juni ska jag se till att besöka Copperhill igen och boka mig en egen behandling och minnas hela den här helgen på nytt!

Den tidiga lördagskvällen mötte oss med ljuvlig solsken och vi hängde ute på balkongen till The Villa ett tag. Musiken strömmade ur högtalarna, fjället stod majestätiskt där det alltid står med sin snöprakt och sjön glittrade i ljuset. När jag säger att maj i Åre är fantastiskt – vilket jag ofta säger – så är det just detta jag syftar på. Det är vackert och rofyllt och mäktigt.

Vi gjorde oss fina inför kvällen och alla var så otroligt vackra. Kärlek!

Medan vi skålade kom en kock från Copperhill ner till villan för att laga vår middag. Vi serverades en helt gudomlig femrätters meny medan solskenet bjöd oss på golden hours.

Mellan rätterna höjdes och sänktes musiken för tal som mina vänner bjöd mig på; stora och varma ord som jag kommer spara och ta åt mig under lång tid framöver. Och när jag nyper mig i armen och undrar om den här helgen verkligen hände, så kommer vi att dela våra upplevelser och minnen.

Jag fick öppna presenter dessutom! Kan ni tänka er att Annika gått igenom hela min blogg – mitt gigantiska tioåriga arkiv – och satt ihop bloggen till en bok! Och under kvällarna framöver ska jag tända ljus i min nya ljusstake från Josef Frank som symboliserar vänskap – och jag ska skapa ännu fler minnen på ett helt annat fjäll en bit bort genom en upplevelsepresent jag fick.

Resten av kvällen ägnades helt åt vår egna värld. Musiken som flödade och dansen som böljade. De sista timmarnas prat om livet i den stora soffan – sådana diskussioner som hör till efter midnatt – och sedan var det trötta huvuden som somnade på kuddarna.

Söndagsmorgonen var segstartad och lugn. Katrin överraskade oss alla med att sätta croissanter på en plåt och skjutsa in i ugnen. Några andra dukade fram frukost.

Efter de avslutande timmarna tillsammans hastade några iväg till ett flyg söderut medan jag och några till checkade ut och åkte nedför berget till min egna balkong nere vid Åresjön. Vi pratade om helgen som var och precis som många andra ögonblick de senaste dygnen ville jag bara trycka på paus på allt just där och då. Fast egentligen behövdes det inte. Helgen må vara förbi; men den lever för alltid i minnet och mina vänner finns kvar. Det är oförglömligt.

Det är för alla orden ovan som innehåller så mycket som man ska fira. Gärna mycket. Gärna ofta.

(Alla bilderna är från fotograf  Marcus Rönne)