Dra mig baklänges – den här dagen! Jag har gått Blanktjärnsrundan förut, när jag var typ… 15. Det var länge sedan men jag minns det väldigt tydligt. Blanktjärnsrundan sätter sig på minnet av en hel massa bra skäl. Det turkosa vattnet! Bergen i horisonten! Renarna! Det är en fjällupplevelse utöver det vanliga.
Det är väl kanske inte alltid rengaranti på den här rundan men jag minns att vi såg ren förra gången också, och idag har vi sett ungefär hur många som helst – på ditvägen, hemvägen och mitt i spåret. Inte konstigt, vi gick ju rätt igenom deras kök.
Östra Blanktjärn är den kända tjärnen nära Vålådalen med sitt turkosa och alldeles klara vatten. Det är en helt makalös syn när man blickar ut på den mellan träden högt upp på en brant ås. Det är som att det går ett lyckligt, kittlande rus genom kroppen. Turkost liksom! Bland allt det gröna! Och de vita fjälltopparna! Man kan inte få nog och vill bara se mer och tids nog kommer man också ner till strandkanten när stigen gör ett kraftigt nedförslut.
Leden runt Blanktjärnarna är ungefär 11 km och bjuder på bra löpning. Den är riktigt bra skyltad så ingen fjällkarta behövs. Det är blandat stig och spång, och nu i början av maj var det torrt och snöfritt de första 6km och sedan blev det mer snöigt – men aldrig riktigt blött (förutom mellan ledcentralen och hängbron, där var det som lerigast på hela sträckan). Det var klart mycket torrare överlag än vad jag trodde!
När vi satte oss i bilen och åkte mot Vålådalen var det världens oväder med kraftig blåst, snö och sedan hagel – men när vi kom fram kom också solen och vi fick nästan hela rundan i strålande solsken. Det kom några snöflingor precis när vi kom fram till tjärnen men snart nog sken solen igenom och allting blev magiskt. Sådär riktigt, riktigt magiskt.
Jacka // Marmot. Glasögon // Bliz Velocity XT. Tights // Craft WP Stretch. Skor // Inov8 X-talon 190.
[…] att hålla koll på – betydligt enklare än sprängsten som jag tycker gör till exempel Blanktjärnsrundan lite […]
[…] Förra året sprang jag också Blanktjärnsrundan just i början på maj och då såg det ut såhä…. […]
[…] När vi sprang runt turkosfärgade Blanktjärn en dag i maj […]
[…] kväll drog jag på mig löparjackan – en favorit från Marmot (samma som här) som jag nyss har fått i en härlig mintfärgad nyans – och satte pannlampan på huvudet och […]
[…] Förra gången såg det ut såhär när jag tog samma runda – det var i maj och det snöade. Det var jobbigt den gången, och jobbigt var det också idag. Vad är det med Blanktjärnsrundan egentligen? […]
[…] > Blanktjärnsrundan med start i Vålådalen. Drygt 11 km. Se bilder på Blanktjärnarna här. […]
[…] Rundan runt Blanktjärnarna hör till mina favoriter och Totthummeln runt är fin och kanske närmre tillhands. Åreskutan runt är en härlig utmaning för de som är sugen på något en bit över 20 km och även Mullfjället runt kan vara ett kul alternativ. Jag går vilse eller blir osäker varje gång jag ska följa skyltningen (pga inte så himla bra skyltat) så köp en fjällkarta. […]
Jag blir helt lycklig av dessa bilder! Så underbart.
Visst är den underbar! men..vad gör Annika under trästocken!?! 🙂 Extratur? 🙂 Ser ut som ni haft fina dagar!
Jisses va vackert!
Men oj så fint!
Det är så häftigt med den svenska naturen! Jag har aldrig tänkt på det så förut men du hittar så härliga guldkorn att jag nästan vill börja semestra inom Sveriges gränser! Jättefina bilder!
Helt fantastiskt vackert! Nu längtar jag ännu mer efter AXA…
Man kan verkligen bli hissnande lycklig av en löprunda i vacker miljö… Ser verkligen fint ut, med turkost vatten och alt 🙂
Härlig blogg! Tycker verkligen att den visar träningsglädje, roligt att läsa!