Efter gårdagens fantastiska löpning till Pyramiderna planerade jag in en söndag då jag raklång skulle ligga i solen. Jag packade in hund och kaffetermos och nybakad bulle från Grädda och åkte till Nulltjärn i Vålådalen; en strand jag ännu inte varit till men som jag ska vara en av de bästa stränderna i Åre.

Parkeringen vid ledcentralen i Vålådalen var fullproppad med bilar men vid Nulltjärn, bara ca 4 km längre bort, var det rätt så tomt. Sandstranden vid Nulltjärn är generös och det går att hitta ställen för sig själv i sandsluttningarna mellan barrträden.

Det var strax över 20 grader i luften och oklar vattentemperatur när jag och Hazel hittade en egen bit av strandremsan och slog oss ner; hon med leksak och jag med iPhone för att lyssna på pod.

Att ha en sandstrand under fötterna och blicka ut över kristallklart vatten och lite längre bort snötäckta fjäll ovan knallgrön skog är så smått bisarrt men en helt fantastisk vy. Därför satt vi där länge, länge och bara njöt av solsken och vattenskvalp. Jag vadade ut en bit i vattnet men det blev inget dopp den här gången.

Nu när jag kommit hem kan jag knappt räkna fräknarna i ansiktet; sommaren sätter sig där den ska rätt så direkt. Från gårdagen har jag ett förmodligen långvarigt minne i form av solskensranden från mina tights.

Här är förresten fler stränder i Åre:

> Stranden vid Ottsjön som är riktigt långgrund

> Stranden vid Helgesjön med magisk utsikt över Åreskutans baksida

Ni som hänger med mig på Instagram har sett att vädret är galet fint här i Åre idag – därför tog jag en tidig eftermiddag och snörade på mig trailskorna och åkte till Vålådalen. Blanktjärnsrundan, med den smaragdgröna Östra Blanktjärn, är en höjdpunkt bland alla lederna i södra Årefjällen.

Trots att det är rätt blött på stigarna just nu så är det redan en populär led att vandra och jag sprang om några sällskap på vägen. Överallt porlade små bäckar och längst bort dit solen inte når så låg ännu snön tjock.

Förra året sprang jag också Blanktjärnsrundan just i början på maj och då såg det ut såhär.

Jag brukar nästan alltid se renar häromkring och det gjorde jag även idag; den här gången gömde de sig bakom några träd i skogen där stigen är som stenigast och knixigast. Där är det inte jättekul att springa just för att stenarna är så spetsiga, så jag hade inte så stor koll på vad som syntes runt omkring mig – men hörde att det prasslade till och där stod de och stirrade.

I bröstfickan hade jag en chokladshot från Clif bar som jag festade på när utsikten var som bäst över den gröna spegeln på tjärnen. Hazel passade på att ta ett bad och solen sken milt och varmt. Klart bra löppass!

Jag har hört att det öppnat en kokosbollsfabrik i byn men har liksom inte haft vägarna förbi vid rätt tillfälle. I Handelshuset i Såå, nästan granne med Åre skidfabrik, rullas kokosbollar för hand sedan några veckor tillbaka. Åre Kokosbollar, som företaget heter, har tagit över produktionen av Rödöns kokosbollar, och numera rullas 2000 kokosbollar per dag här i Åre.

Vi var på väg hem från en utflykt till Vålådalen (där rådde det för övrigt febril skidaktivitet) när jag såg på klockan att vi var i precis rättan tid för att göra ett stopp och köpa den första lådan kokosbollar. Kokosbollarna från Åre är dessutom fria från gluten och mjölk.

Jag ser fram emot att testa de smaksatta kokosbollarna – jag tror att de kommer att bli kalasgoda. Jag kan intyga att de vanliga kokosbollarna är väldigt smarriga, jag har precis smakat en tillsammans med en kopp te framför brasan. Utanför fönstret vräker snön ner. Välbehövligt efter de senaste dagarnas barmark.