Jag vet när jag sitter i soffan hur träningsruset kommer att pirra i kroppen 30 minuter senare. Om jag väl tar mig ut. Jag kan bli avundsjuk på mig själv för den känslan; för den kan vara bland de mest välgörande i världen. Det är som att varje cell är rusig, som om varje liten mikroskopisk del av kroppen går från att halvslumra till att ha fest. Lite som en björk som går från aprilgrå till majgrön och blir levande och alldeles full av liv. Den känslan alltså. Den är oslagbar.

Igår kväll satte jag på mig mössan klockan 21. En novembersöndag är ingen ute klockan 21; det var bara jag och mina hörlurar som kapslade in världen i en mjuk och stadig rytm.

Asfalten gnistrade av förrädisk isbana för chanslösa sommarhjul men det gick fint att springa min backe. För varje intervall blev jag tröttare och gladare. Kanske den bästa kombinationen för mitt inre och för att dämpa söndagsvemodet.

Jag hade en plan med min träning och det var 15 minuter backintervaller, 10 minuter styrka och 5 minuter rörlighet. 30 minuter allt som allt – och en himla fin trippel som satte startskottet för kommande träningsvecka.

Känner du igen känslan som jag försöker beskriva här ovan? Vilka ord skulle du sätta på den?

Jag har ägnat mig åt att beskriva den där känslan några gånger – som här tillexempel:

> Om den kittlande känslan ovan mjölksyretröskeln

Det här kan vara veckan med höstens första snö som jag får uppleva här i Åre. Det har snöat på fjället tidigare, och eventuellt har det singlat ner någon snöflinga i byn – men då var jag bortrest.

På några ställen var det hårt på myrarna när jag och Hazel tog en vända i Ullådalen tidigare idag, men jag vill ha några grader kallare – och att allt det blöta och gråa får bli vitt och vackert.

Jag planerar både veckans träning – och även mina promenader med Hazel. Varken hon eller jag tycker att det är kul att gå samma runda runt kvarteret varje dag.

Såhär tänker jag mig träningen den här veckan. Som vanligt kan det bli  annorlunda i verkligheten!

Måndag: styrketräning core och ben och ett kort löppass (låg intensitet)

Tisdag: något som är långt och länge, här får nog dagens träningsmål bli 20 000 steg fördelat på hela dagen

Onsdag: trappintervaller (hög intensitet) och rörlighet

Torsdag: cirkelträning (mellanhög intensitet)

Fredag: distanspass löpning

Lördag: ingen träning

Söndag: cirkelträning (hög intensitet) och rörlighet

Igår var det så vackert och fint på eftermiddagen att jag gav mig upp mot Copperhill för att träffa en kompis och hämta hem lite höstmys, ja nästan julmys, från skogen. Jag ville fylla vaser och några krukor i mina fönster med blåbärsris och lite granris.

Ute på parkeringen träffade jag på Emelie Forsberg, ja – DEN Emelie Forsberg! Hon som är bäst i världen på sky running och ski mountaineering. Om ni inte redan följer henne på Instagram så måste ni börja göra det nu: @tinaemelie!

Vi promenerade över myren och Hazel sprang som vanligt som en tok överallt. Uppe vid Copperhill har man så fantastiskt fin utsikt; på ena sidan ser man långt över fjälltopparna med Åresjön långt där nere – och promenerar man en kort bit bortåt så ligger Kallsjön som ett konstverk i ett mäktigt, men annat, fjällandskap.

Det märks att dagarna är korta; för snart nog gick solen ner och himlen färgades rosa. Och då var det ännu bara tidig eftermiddag.

Mina fönster har jag fyllt med minnen från skogen; blåbärsris i krus och granris i höga vaser. Snart ska jag ta fram ljusslingorna och julbaket, ja det vet ni ju att jag redan börjat med!