Gummiband är ett av de enklaste redskapen att packa ner på resan för att kunna träna oavsett var du är. Ja, förutom din egen kropp då som bjuder på fint motstånd tack vare den egna kroppsvikten. Ett gummiband väger knappt någonting och tar inte så mycket plats. Dessutom kan du få till många övningar med det. Här är förslag på ett gäng. Sätt ihop ett gäng olika övningar så har du ett cirkelpass!

Enkla övningar med gummiband:

> bicepscurl (stå med foten/fötterna på bandet)

> lyft åt sidan (stå med foten/fötterna på bandet)

> lyft framåt (stå med foten/fötterna på bandet)

> pressar (stå med foten/fötterna på bandet)

> stående rodd (dra bandet runt en stolpe eller något)

> drag till hakan (stå med foten/fötterna på bandet)

> stående bröstpress (dra bandet runt en stolpe eller något)

Fler övningar med gummiband:

> benböj kombinerat med press (stå med foten/fötterna på bandet)

> sidorotationer (dra bandet runt en stolpe eller något)

> wood chop (dra bandet runt en stolpe eller något)

> ställ dig på alla fyra och stoppa foten i ena handtaget samtidigt som du håller i bandet med handen, så har du en press för baksida lår om du lyfter foten upp mot taket

> stående reverse fly (dra bandet runt en stolpe eller något)

Ett bonustips är att du ofta kan använda gummiband istället för en pinne för vissa rörlighetsövningar; om du håller bandet sträckt så spelar det ofta ingen roll om det är bandet eller en pinne du håller för att till exempel göra rotationer.

Det finns en mängd ytterligare övningar med gummiband; till exempel kan man förstärka andra övningar med gummiband och fästa band på en kettlebell för att öka tyngden på svingar eller träna i andra dimensioner. Vilka är dina bästa träningstips med gummiband?

Jag är en löpare men jag springer inte alltid. Eller, såhär: ett löppass är alltid nära tillhands men under vissa veckor är löpningen lite slaskträning, när jag inte orkar göra något annat. Andra tidpunkter är löpningen något jag gör dedikerat och med syfte.

Och jag tänker att det är nu jag ska börja springa med syfte för den här säsongen.

Det jag skulle vilja ha inför det är faktiskt ett par nya löparskor. Eller helst flera: jag behöver nya terrängskor (lätta och smidiga med bra grepp på blöt spång och sten) och nya mängdskor (jag trivs så himla bra i Adidas Ultra Boost men är nyfiken att prova på nya Pure Boost).

Den här veckan är målet 2-3 löppass. Rätt så korta för att komma igång mer regelbundet på ett bra sätt och mest för att hjärnan och musklerna ska hitta rätt. Ett av passen kommer att vara i form av intervaller men jag har inte bestämt ännu om det blir tröskelintervaller eller backintervaller.

De asfalterade vägarna ligger torra här i Åre men där det aldrig varit plogat i vinter är snön fortfarande djup och tungsprungen. Om det blir kalla nätter kan nog skaren ligga fin på morgonen och bjuda på fint underlag.

Om du också står inför årets första löppass – eller ska börja springa lite mer än tidigare, så tycker jag att du ska läsa detta:

> misstag du gör som löpare

> testa det här: trail safari!

Om du vill springa men tycker att det känns segt att komma upp ur soffan. Då har jag ett tips jag skrivit om många gånger förut: tänk att du ska springa i 15 minuter. Ja, bara en kvart! En kvart är inte så mycket, det grejar du – eller hur! Det är knappt jobbigt!

En kvart bortåt ger dig också en kvarts löpning hemåt – vilket blir ett bra pass på 30 minuter och det bästa sättet att lura hjärnan på!

Jag skulle åka tåg i 40 mil för att bloggcoacha en person i helgen – och sedan 40 mil tåg hem samma dag. Det var uttänkt det där med tåget; tid att ta det lugnt, tid att jobba och tid att filosofera lite medan Sverige passerade i hög hastighet utanför fönstret.

En minut innan avgång från perrongen kommer ett meddelande om en olycka längs vägen och att man inte vet hur länge tåget kommer bli ståendes. Man vet inte heller när vi  kommer att kunna åka runt olyckan på ett annat spår – men klart är i alla fall att det spåret är rätt trångt på grund av annan trafik.

Jag gör en snabb överslagsanalys i huvudet och två saker står klara, eller, egentligen tre:

1) Jag hoppas att olyckan är lindrig och att det går bra för alla inblandade.

2) Vi står kvar på perrongen – det betyder att jag kan gå av vilket i sig möjliggör alternativa planer.

3) Om jag stannar kvar på tåget är det hög risk att jag missar mina anslutningståg och det finns ingen chans att hinna till mötestiden med min klient; och vi har inte många timmar att spela på eftersom jag också ska åka hem samma dag. Det är bäst att jag kommer på ett annat sätt att ta mig dit.

Rätt snabbt står det klart att det jag ska göra är att:

1) Gå av tåget.

2) Åka hem och stänga igen mina resväskor från Sydafrika och lägga in dem i bilen.

3) Köra 40 mil söderut för mötet – och sedan samma dag köra halvvägs upp till Åre eftersom det ändå var slutdestination i slutet av helgen.

Någon annan skulle kanske stressat, svurit och suckat över nästan 100 mil i bil en dag (140 mil inklusive den sista biten till Åre) men jag gjorde aldrig det. Jag förvånade faktiskt mig själv lite men jag insåg att det är såhär jag är. Mitt huvud är fullt med lösningar. Och när jag spolar tillbaka lite i mitt liv så ser jag hur det går igen i allt jag gör, tycker och tänker.

Jag säger inte att jag är världsbäst – alltså: mina lösningar behöver inte alltid vara de enda rätta. Men när något händer mig så agerar jag utifrån en plan b.

Jag tänker nästan alltid i konsekvenser. Det i sig gör att jag inte har tid att gnälla för det gör ingen skillnad och det tar mig ingenstans – jag är redan på väg därifrån.

Att tänka i lösningar är en egenskap jag är stolt över; den gör att jag alltid är på väg framåt. Men det kan också vara en jäkligt jobbig grej. Huvudet får aldrig vila – det finns ju alltid en lösning som är lite bättre på i stort sett allting vilket gör att tankeverksamheten är alltid står med knappen påslagen och aldrig avknäppt. Så är det med allt: ingenting är bara bra.

Efter att ha suttit så himla mycket i bil så var det skönt att komma fram till Åre idag när solen fortfarande sken. Det första jag gjorde var att samla på mig 10 000 steg på en fjällpromenad. Nu ska jag ha en skön söndagskväll och njuta av att surfa mina favoritbloggar och styra upp kommande dagar så gott det går. Jag har en känsla av att det snarare handlar om att hålla i sig och åka med på resan som heter livet.