träningsblogg

Min helg

Fredag 16.30:

Jag tar med mig ett stort regnmoln när jag kör söderöver. Det hovrar ovanför min bil hela tiden och gör det stört omöjligt att tänka – allt jag hör är regnsmatter. Fredagstrafiken in mot Stockholm är tät och jag är sen till en löpardejt. Så pass sen att vi ställer in. Jag planerar om och kör mot Östermalm.

17.30:

Hunden Hazel ska spendera helgen hos min mamma och pappa eftersom jag ska göra annat, men när jag parkerar utanför där mina föräldrar bor så ser jag min sambo stå där. Jag blir förvirrad; en kupp säger han, och har spenderat den senaste timmen med att dricka vin uppe i deras soffa.

19.00:

Bilen är parkerad och det blir en spontan middag hemma hos mina föräldrar. Rödspätta med gorgonzolasås och en variant på lax, och så vegetariska wraps med het röd linsröra. Vi dricker vitt vin som doftar vingummi och så bokar vi spontant biobiljetter till några timmar senare.

21.15:

Vi går på Spectre, den nya Bond-filmen. Vi sitter på en vip-balkong på Rigoletto. Någonstans här, samtidigt som ljudeffekterna dundrar så att hela biosalen skakar, dör och skadas hundratals personer i Paris i en fruktansvärd attack som vi alla tänkt på mycket under helgen. Jag minns den tryckta stämningen i Boston efter bomberna 2013 – och jag kan bara föreställa mig hur det är i Paris för de som på plats ska ta in och förstå i den verklighet som råder där.

00.30:

Vi promenerar hem genom Stockholmsnatten, ovetandes om vad som sker i Europa. Vi trängs bland cigarettrök när vi promenerar förbi nattklubbsköerna på Kungsgatan, men jag tycker ändå om att gå på Stockholms gator sena kvällar. Det är lugnt och rofyllt; många delar av Stockholm sover.

Lördag 08.00:

Klockan ringer och jag beger mig mot mina föräldrar för att hämta min bil och köra den till Kungsholmen. Jag har lite att stå i under dagen – för på eftermiddagen ska vi på bröllop.

10.00:

Så snart Åhléns öppnar går jag igenom dörrarna. Jag är på jakt efter en klänning att ha på mig en novemberlördag som denna. Det som finns i butik är svart eller glittrigt eller rött i sammet. Plaggen på galgarna går i julfesternas tecken; samma sak varje år. Jag väljer en svart klänning och köper strumbyxor till. Står länge bland raderna med smycken men hittar inget som känns rätt så jag skiter i det.

11.30:

Vi äter långfrukost hemma, jag och min sambo. Han kollar säsongens första skidtävlingar och vi tänder ljus och dukar fram ägg och bröd från Fabrique och goda pålägg.

15.30:

Finkläderna är på och vi tar tunnelbanan och Saltsjöbanan mot Saltsjö-Järla. Hälso- och träningsprofilerna Johan och Karoliina ska gifta sig och de är så stiliga när de säger ja till varandra.

19.00:

Bröllopskvällen fortskrider. Talen är rörande och innerliga och det märks så tydligt vilket avtryck brudparet gjort på gästerna som befinner sig här ikväll. Berättelser om livsöden som gått från mörkt till ljust och många, många tårar av kärlek och glädje. Jag har nog aldrig varit på ett bröllop likt detta förut.

01.00:

Vi tar en taxi hem till Kungsholmen; medvetna om att timmarna med sömn blir några för få innan vi båda ska upp och springa på söndagsmorgonen.

Söndag 09.20:

Jag är hemma hos Annika, min springkamrat som för några veckor sedan sprang Dublin marathon med mig. Hon visar mig en ny runda bakom ett slott i närheten av Bromma där hon bor. Det är så väldigt fint trots att det är november och alla träd är nakna och det mesta är rätt så grått.

10.30:

När vi sprungit klart köper vi frukost: risgrynsgröt och saffransbulle och annat gott som förgyller en söndagsförmiddag. Majskakor med ost och avokado är en otippad höjdare – precis som risgrynsgröt med nötchokladkvarg!

13.30:

Jag har hunnit komma hem och duschat och min sambo sätter nyckeln i låset efter att ha varit och löplett Team Stockholm Marathon hela morgonen. Vi promenerar en sväng på stan innan vi slår oss ner vid ett bord på Kaffeverket och beställer in kaffe och varsin croque monsieur. Det är trångt och stimmigt men vi har det mysigt vid bordet allra längst in.

16:00:

Vi promenerar hemåt och jag har ågren för jag vet inte om jag ska åka norrut i några dagar eller om jag ska stanna i Stockholm. Jag ska resa bort på torsdag och det blir för många mil på för få dagar att åka upp till Åre och tillbaka. Jag väljer mellan dagar på landet och dagar i storstan och jag har det jobbigt i huvudet.

17.00:

Jag bestämmer mig för att stanna i Stockholm och när jag väl bestämt mig känns det bra. Vi tänder alla ljusen och sätter upp vår stora adventsstjärna i fönstret. Jag kan inte förstå varför man ska vänta bara för väntandets skull. Det är ju nu i november man behöver lite ljus i vardagen, och framförallt eftermiddagarna som är så mörka.

Resten av kvällen spenderar vi i soffan. Jobb ska göras och veckan ska förberedas. Kalendern ska uppdateras med planer och projekt och jag gillar de här timmarna; att få förbereda och styra upp mina kommande dagar.

sara rönne träningsglädje IMG_9289

Löpning med norrsken

Det är inte varje dag man springer och blickar upp mot fjället och himlen och ser det där omisskännligt gröna filtret liksom lysa upp natthimlen. Men igår var en sådan dag. Måndag. En bra dag.

Luften var kall och kristallklar. Lätt att andas. Den där doften av snö som snart ska komma.

Jag hade pannlampa på huvudet. Kläderna strösslade med reflexer. Och så fin frisyr där under mössan.

Jag har klippt mig; rejält dessutom. En lob! En riktig Årefrisyr sa min frisör. Ni får se den bättre en annan dag – fast ni som följer mig på Snapchat har ju sett en hel massa redan.

sara träningsglädje IMG_9250

Den känslan!

Jag vet när jag sitter i soffan hur träningsruset kommer att pirra i kroppen 30 minuter senare. Om jag väl tar mig ut. Jag kan bli avundsjuk på mig själv för den känslan; för den kan vara bland de mest välgörande i världen. Det är som att varje cell är rusig, som om varje liten mikroskopisk del av kroppen går från att halvslumra till att ha fest. Lite som en björk som går från aprilgrå till majgrön och blir levande och alldeles full av liv. Den känslan alltså. Den är oslagbar.

Igår kväll satte jag på mig mössan klockan 21. En novembersöndag är ingen ute klockan 21; det var bara jag och mina hörlurar som kapslade in världen i en mjuk och stadig rytm.

Asfalten gnistrade av förrädisk isbana för chanslösa sommarhjul men det gick fint att springa min backe. För varje intervall blev jag tröttare och gladare. Kanske den bästa kombinationen för mitt inre och för att dämpa söndagsvemodet.

Jag hade en plan med min träning och det var 15 minuter backintervaller, 10 minuter styrka och 5 minuter rörlighet. 30 minuter allt som allt – och en himla fin trippel som satte startskottet för kommande träningsvecka.

Känner du igen känslan som jag försöker beskriva här ovan? Vilka ord skulle du sätta på den?

Jag har ägnat mig åt att beskriva den där känslan några gånger – som här tillexempel:

> Om den kittlande känslan ovan mjölksyretröskeln

sararonne träningsglädje

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!