Igår sprang jag för första gången sedan Dublin marathon som gick nio dagar tidigare. Jag har rört på mig rätt mycket sedan loppet, men jag har inte tagit några löpsteg. Jag har ingen brådska till något, har jag tänkt och istället promenerat i skogen och uppför fjäll och liksom gjort annat.

Jag och Hazel åkte till elljusspåren i Duved och tog ett varv på slingan som är fem kilometer. Det är en bra terrängslinga som man lagt nytt grus på. Ibland är det lite mer traktorspår som kan vara lite lerigt men det är ingen myrmark.

Vi tog det lite lugnt och gick ibland och sprang ibland lite som vi kände för. En väl investerad lunchtimma. Till vår stora förvåning hände två saker längs vägen: 1) vi träffade på en annan person (händer inte så ofta) och 2) den personen lyssnade just då på min pod. Hur coolt! Jag älskar att världen är så himla liten ibland!

En dag som idag, när det var grått och lite ruggigt och kanske runt 5-6 plusgrader så hade jag på mig:

> Underkläder i funktionsmaterial (ibland har jag strumpor i merinoull men idag var allt syntet – tycker det funkar bra när jag vet att jag ska springa i lera)

> Kortärmad underställströja (tunn och gjord för aktiviteter som inte är så väldigt högintensiva)

> Vinterjacka (tunn och smidig som skyddar mot vind och väta)

> Lite tjockare sommartights

> Vintershorts

> Pannband

MÃ¥nga tipsar om kläder utifrÃ¥n vad det är för temperatur ute – men tänk pÃ¥ att ocksÃ¥ välja kläder utifrÃ¥n vad du ska göra! Jag sÃ¥g framför mig ett medelintensivt pass; jag skulle bli lite lätt varm men inte toksvettas.

Jag hade valt lite andra kläder om jag skulle ha sprungit intervaller; då hade jag tagit på ett underställ som transporterar bort fukt väldigt snabbt till exempel. Och jag hade även lämnat shortsen hemma.

> Här har jag skrivit en artikel om kläder för vinterlöpning, osannolikt nog publicerades den just idag!

För exakt en vecka sedan gick vi i mål efter att ha sprungit Dublin marathon. Jag önskar att jag kunde konservera känslan och ta fram den för att känna lite på den nu och då.

De första dagarna efter maran gick lÃ¥ngsamt, det var sÃ¥ fascinerande att känna igenom hur kroppen kändes – för att sedan tänka att igÃ¥r sprang jag eller i förrgÃ¥r sprang jag. Men sedan gick det sÃ¥ snabbt och nu är det en vecka sedan och känslan av marathon har lämnat kroppen och kvar är bara minnena.

> Här är blogginlägget jag skrev direkt efter vi sprang: en slags race report från Dublin marathon

Dagen efter loppet var jag stel i musklerna. Jag sa till Annika att det är som träningsvärk efter ett body pump-pass fast värre! Jag har nästan aldrig haft träningsvärk från löpning förut; inte ens när jag sprang Jämtlandstriangeln (+50 km) eller Tjejmarathon (+50 km) eller när jag sprungit 6-timmarslopp eller 12-timmarslopp eller 24-timmarslopp.

Vi sprang i mÃ¥ndags och i tisdags gick vi pÃ¥ shoppingrunda och det var skönt att fÃ¥ gÃ¥ även om vi gick lÃ¥ngsamt. Det blev mer än 10 000 steg den dagen; det var väl vÃ¥r shoppingiver… Vi suckade bÃ¥da inombords när det var en butik pÃ¥ tvÃ¥ plan och det gick väl an att gÃ¥ trappan upp med nedför var det värre. SÃ¥ vi Ã¥kte hiss. PÃ¥ kvällen bastade vi och badade jacuzzi.

På onsdagen åkte vi hem och när vi landade i Sverige på eftermiddagen kände jag att jag kunde gå snabbt och ta stora steg. Det var bara lite stelt när jag suttit stilla.

På torsdagen hade alla marathonminnen krupit ur benen och sedan gick hela helgen och idag är det måndag och jag känner att snart ska det bli härligt att springa igen. Det kommer dröja innan jag längtar efter ett marathon men jag ser fram emot att tassa fram på en magisk stig typ jättesnart.

Nu ligger den ute: podden som vi spelade in igÃ¥r, dagen efter Dublin marathon. Vi pratar snor och uppförsbackar som aldrig tog slut, ”skinny pizzas” och annan uppladdning, om oro över att den andre ville bryta – och om att springa i ingen mans land. Och förstÃ¥s: om att skryta med sin medalj frÃ¥n mÃ¥lgÃ¥ng. Dessutom diskuterar vi huruvida vi vill springa marathon igen…

Gillar du att lyssna pÃ¥ podcasts om löpning och de som precis spelas in efter lopp – eller om du tycker om att lyssna pÃ¥ när just jag och Annika pratar – sÃ¥ ska du ocksÃ¥ lyssna pÃ¥ de podavsnitt vi spelade in efter Cyprus 4 day international challenge för tvÃ¥ Ã¥r sedan. Här finns alla podavsnitt.

Mind Apps är sponsor till min pod – de har tagit fram Mindfulness Appen som har 900 000 användare världen över. Jag har haft appen i min telefon i evigheter och det känns bra att kunna rekommendera nÃ¥got jag använder sedan tidigare!

Mindfulness Appen finns att ladda hem via App Store och Google Play. Genom appen kan du följa med pÃ¥ guidade meditationer som är 3 minuter – eller längre. Du kan ocksÃ¥ välja tysta meditationer eller vem som ska guida dig genom meditationen.

Min favoritapp från Mind Apps är Sömnappen som jag använder ofta; att lyssna på en sex minuters guidning innan jag sover är fantastiskt skönt och avslappnande!

> Här är bilder från Dublin marathon